Förintelseläger

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förintelselägren var inte många och var i bruk under kort tid. Förintelselägret Chelmno var det första som uppfördes, i december 1941. I september 1942 tog mördandet där en paus fram till sommaren 1944. Den 17 januari 1945 stängdes det definitivt. Belzec var i funktion från mars till december 1942, Treblinka från juli 42 till oktober 43 och Sobibor från oktober 42 till april 43.

De ligger på ödsliga platser och uppfördes under stort hemlighetsmakeri. De var små och avgränsade c:a 400 x 600 meter och hade bara ett syfte: att avliva människor. Det är vid konfrontationen med dessa läger som nazismens fanatism blir som tydligast. Under 15, 10, 16 resp. 12 månader mördades på respektive läger sammanlagt över en och en halv miljon människor! Lägren byggdes upp som dödsindustrier. Under loppet av några timmar från det att fångarna kom på godsvagnar, var de aska. Blev det väntetider fick fångarna sitta i det fria och vänta, några fångbaracker behövdes inte. En liten skara fångar "sparades" för att utföra det praktiska arbetet vid dödandet. Denna skara byttes successivt ut. Nästa cirkel i denna hantering, att övervaka mördandet, utfördes av krigsfångar, ukrainska, lettiska eller vitryska fångar som noggrant valts ut av tyskarna för att de visat vissa nazisympatier och betraktades som pålitliga. Först i den yttersta cirkeln finner vi tyskar, oftast SS-soldater. De var inte många 20-30 stycken per läger. De behövde aldrig själva befatta sig med mördandet, utan planerade det och såg till att avrättningsfabriken fungerade.

Alla dessa rena förintelseläger förstördes av tyskarna och idag finns inga synliga spår kvar. Det vi möts av är minnesmärken av olika slag. Detta kan vara ett problem för somliga. Särskilt sommartid är det oerhört vackra platser. Den polska naturen, grönskan, träden, tystnaden och de tillrättalagda monumenten ger ett så behagligt och vilfullt intryck att det är svårt att föreställa sig vad som ägt rum på dessa platser. Det är bra att ha detta i medvetande, intrycket vi får av dödslägren är en bedövande skönhet. Ett sätt att handskas med detta faktum är att förbereda någon form av meditativ verksamhet. Vara förberedd på att de är platser för begrundan och eftertanke. Om man vill utföra ett mer planmässigt historiskt eller arkeologiskt studium, måste man vara försedd med kartor och skisser. Lägren har rekonstruerats av överlevande. Sobiobor och Treblinka har förhållandevis många överlevande, I dessa läger gjorde fångarna uppror och ett antal fångar lyckades fly och överleva kriget. Den som vill få en bild av hur lägren såg ut måsta alltså förse sig med en rik dokumentation av lägren. Nu är det inte nödvändigt att i detalj studera dessa läger.

Majdanek och Auschwitz-Birkenau fungerade både som koncentrations- och förintelseläger. Dessa läger står också kvar. Visserligen försökte tyskarna förstöra den viktigaste dokumentationen av dödandet, gaskamrarna och krematorierna spränges i Auschwitz-Birkenau och förstördes delvis i Majdanek. I det sistnämnda lägret finns dock de första två gaskammaren kvar, med spår av den blåa cyanväten på väggarna. Just dessa fläckar av cyanväte utgör en mycket stark upplevelse för besökarna och ett ytterst påtagligt bevis på den verksamhet som där bedrivits. I en annan del av lägret finns några krematorieugnar kvar. Majdanek är på det sättet det kanske bäst bevarade lägret, vad gäller historisk dokumentation.

I Auschwitz-Birkenau finns de sprängda resterna av gaskamrar och krematorier kvar som ett nog så starkt vittnesmål. I Auschwitz 1, huvudlägret i detta komplex av läger har en gaskammare och ett krematorium rekonstruerats. Rummen fungerade inte avlivningsplats när lägret befriades och platsen måste därför användas med stor försiktighet. En rekonstruktion är en rekonstruktion och inte ett lika säkert bevis som de inrättningar tyskarna lämnade efter sig.

Tilläggas skal...