Analys av Gravitation

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Analys av Gravitation

Flickan är sjutton år och tänker ganska mycket på döden. Hon är nyfiken på vad döden är för något. Hon skulle vilja känna på döden eller i alla fall veta vad det är. Hennes pojkvän gör slut med henne för att han känner att det finns något i henne som är hårt, något som inte stämmer. En natt är hon ensam. Hon känner ensamheten, hon känner döden. Hon går ut mot bron. Hon drömmer. Ska hon älska döden? Hon vaknar.

Den centrala händelsen i novellen är när flickan är ensam hemma. På natten vaknar hon med ett ryck av att något rör vid henne och tittar på henne. Det har inga ögon, det är genomskinligt och det kallar på henne. Det är samma låga, samma stjärna hon ”sett” förut. Det älskar henne. Hon kan inte somna men ändå drömmer hon. Hon går ut till bron där en pojke hoppade för några år sen. Hon känner döden och sanningen. Hon känner att det som kallar på henne har svaren på hennes frågor, där finns även tryggheten, kärleken och allt. Plötsligt kommer hon på andra tankar, positiva tankar. Författaren har valt att göra denna centrala händelse lite kortare i novellen. Allt annat är tankar, tillbakablickar till olika konversationer, reflektioner av hennes tankar och bakgrundsfakta. Det fyller ut novellen och är viktigt och betydelsefullt och ger läsaren en god förståelse för flickans situation. Att jag som läsare får följa flickans reflektioner av sina egna tankar är mycket passande och skickligt. Det gör novellen mer gripande och spännande.

Språket är ungdomligt och modernt. Texten är skriven så som vi ungdomar i dagens samhälle pratar. Alltså är slanguttryck och svordomar med som t ex jävlar, typ och liksom. Novellen är väl anpassad för ungdomar och jag tror att den är ämnad för att läsas av ungdomar. Den är ganska lättläst men det kan ändå vara svårt att följa med ibland. Författaren hoppar gärna från en tanke till en annan och det gör det ibland svårt att veta vad hon tänker på och vilken tanke hon drar slutsats ifrån. Novellen har en tydlig röd tråd som gör att man redan första gången man läser novellen kan urskilja vändpunkt och central händelse.

Novellen börjar med en tanke som följer med genom hela novellen. ”Jag skulle vilja förstå allt.” Tanken är inte så komplicerad. Den är enkel samtidigt som den ger läsaren egna tankar och reflektioner. Novellen återkopplar till den tanken hela tiden. Inledningen tycker jag är väldigt genomtänkt och den var väl anpassad till resten av novellen. De första orden ger läsaren en tankeställare. Vad menas med ”jag skulle vilja förstå allt” och vad är bakgrunden till att hon tänker i de banorna? Frågorna besvaras dock raderna under, då hon går på djupet, reflekterar och förklarar. Flickan förklarar verkligen tankar och hon vänder och vrider på dem på ett sätt som jag aldrig skulle klara av. Hon gör det med användning av det moderna språket vilket gör att jag som läsare kan känna igen mig i flera tankegångar och frågeställningar. Författaren gräver djupare i tankarna och kommer fram till slutsatser. Det gör novellen speciell och det är också en andledning till att jag gillar den.

”Jag vet bara att det vill att jag ska leva. Dansa. Tänka. Se. Det rider mig hårt” Det är ett mycket vackert slut som gör mig väldigt glad. Jag förstod också hennes tankar och känsla för ”det”. ”Det” håller hårt i henne för att ge livet en mening, det finns ett syfte till varför man lever. Det är inte döden livet är till för. ”Det” vill att man ska leva sitt liv, dansa, tänka, se och leva. Det är ett mycket bra slut som är väldigt gripande. Man kan lätt analysera novellen mycket mer eftersom den har ett sådant öppet slut. Jag skulle däremot inte rekommendera att skriva en fortsättning eftersom slutet är ett slut på hennes mörker, nyfikenhet, strävan och frågor om döden. Hon kan fortsätta leva eftersom det finns något annat som håller henne kvar och som har frigjort henne från den mörka kraften.

Från början till slut berättar flickan om händelser som hon har varit med om, tankar som hon har tänkt och frågor hon har haft. Det är alltså flickan som berättar om sig själv i novellen. Man får inte veta så mycket om henne men man får reda på vad som händer runt henne hela tiden. Läsaren får aldrig veta vad hon heter, hur hon ser ut, var hon bor eller vad hennes pojkvän heter. Man får bara veta att hon tänker mycket på döden, att hon gillar att göra batik-t-shirts och att hennes pojkvän har gjort slut. Jag skulle tro att hon var en vanlig stadstjej men som har tänkt mycket på döden på sistone. Det tror jag för att hon beskriver vägar, bussar, fabriker och restauranger när hon går utanför huset. Därför drar jag slutsatsen att hon bor i en stad och bor nära centrum. Man kan få bilden av henne som deprimerad eller ledsen men hon poängterar att hon ofta är glad och skrattar. Det är viktigt att läsaren får veta det tror jag. Annars skulle man lätt tro att hon var deprimerad och att hon hatade sitt liv.

Novellen är berättad av flickan i kronologisk ordning med tillbakablickar. Hon berättar om olika händelser hon har varit med om och sedan får läsaren följa hennes tankar och reflektioner kring det nu efter händelserna. Novellen har sin tyngdpunkt på flickans tankar men det finns också några dialoger. Dialogerna är korta och tar inte mycket plats i novellen vilket jag tycker är ett bra val av författaren. Att tankarna är i fokus är helt rätt för den här novellen.

Novellen har en tydlig vändpunkt. Då hon har gått ut och står på bron så tänker hon på vad som kan hindra henne från att hoppa; ett steg ut så tar döden henne. Hon börjar tänka på vad hon egentligen gör där ute på bron. Hon börjar kritisera sina egna tankar om döden. Hon vet faktiskt inte vad det innebär. Hon känner att något annan vaknar till liv. Det är något som vill att hon ska leva. Då vänder hon sina tankegångar mot livets syfte istället för mot döden. En kraft håller henne kvar för livet istället för döden. Vändpunkten är mycket tydlig. Flickan kritiserar plötsligt sina egna tankar om döden vilket vänder hela novellens handling.

Novellen är väldigt väl genomtänkt men ändå verkade tankarna i novellen spontana. Det gjorde att berättelsen kändes trovärdig och läsaren kunde tänka sig in i situationen. Den är skriven på ett modernt och ungdomligt språk vilket gjorde att man kunde fokusera mer på handlingen än på språket. Det framhävde handlingen.

Novellen har ingen tydlig poäng. Den kan tolkas på många olika sätt. Jag tror att poängen är; hur mycket vi tror att vi vet om döden; så vet vi ingenting. Vi vet däremot hur ...