Alzheimers - De anhörigas sjukdom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning

Inledning……………………………………………………………….. 3
Syfte……………………………………………………………………. 3
Frågeställningar………………………………………………………... 3

Metod…………………………………………………………………... 4

Resultat………………………………………………………………. 4 - 8

Hur många är drabbade och vilka blir drabbade?.................................... 4

Hur påverkar Alzheimers den drabbade?............................................. 4 - 6

Vilka är orsakerna?.............................................................................. 6 - 7

Vilken eller vilka skadas mest? Den drabbade eller de anhöriga?...........8

Diskussion……………………………………………………………....8

Källförteckning…………………………………………………………. 9

Källkritik……………………………………………………………….. 9

Oväntad uppdatering……………………………………………………10





Inledning

Vi fick i uppgift att välja ett ämne inom psykologi och sedan fördjupa oss i det.
Utan tvekan visste jag direkt vad jag ville skriva om.
Jag har valt att fördjupa mig i den mest vanligaste demenssjukdomen vid namn Alzheimers.
Varför jag valt att skriva om just Alzheimers är för att jag själv vet hur det känns att se någon som man verkligen håller av sakta tyna bort till en helt annan, något man inte trodde var möjligt.


Syfte

Det jag vill uppnå med mitt arbete är hur Alzheimers egentligen påverkar människan,
vad den har för inverkan.
Jag vill kunna förstå vad det egentligen är som förändrar vår personlighet,
vårt liv och som får oss att bli någonting vi inte är.



Frågeställningar

• Hur många är drabbade och vilka blir drabbade?
• Hur påverkar Alzheimers den drabbade?
• Vilka är orsakerna?
• Vilken eller vilka skadas mest? Den drabbade eller de anhöriga?



Metod

Jag har med hjälp av www.google.se sökt efter olika sidor med fakta om Alzheimers.
Förutom att använda Internet har jag också tagit hjälp av att samtala med olika personer som är anhöriga till Alzheimersdrabbade.

Jag har även pratat med en närstående person som lider av Alzheimers sen 10 år tillbaka, nämligen min mormor.
Mina egna kunskaper och erfarenheter kring ämnet har varit till en stor hjälp för mig att skriva det här arbetet.


Resultat

Vad skulle kunna få oss att förändra vår personlighet helt omedvetet?
Hur kan ens liv bara passera utan att vi riktigt upplever det?
Frågor som kräver svar och svar som absolut inte täcker de frågor vi vill ha svar på.
Ingen levande människa på jorden förtjänar att drabbas av detta grymma öde.


• Hur många är drabbade och vilka blir drabbade?

15 miljoner av världens befolkning lider idag av någon sorts demens varav 180 000 människor bor i Sverige.
Ca 60 000 av de 180 000 har Alzheimers.
Alzheimers är den vanligaste demenssjukdomen i världen.

Den drabbar mestadels människor i 65-års åldern.
Men den kan även (i ytterst sällsynta fall) drabba människor redan vid 40 år.
Forskning har visat att fler kvinnor drabbas av Alzheimers eftersom de visats leva längre än män.

Namnet Alzheimers kommer från den tyske läkaren Alois Alzheimer.
Han var den första som bekräftade sjukdomen redan år 1906 hos en 50-årig kvinna som visade tydliga tecken på glömska och oro.
Även hennes förmåga att identifiera sina vänner och sin familj var borta.



• Hur påverkar Alzheimers den drabbade?

De första symptomen är oftast väldigt svaga.
Man kan märka en viss glömska hos den drabbade, ”Vad var det nu jag skulle göra”?
Det kan vara väldigt svårt att upptäcka Alzheimers eftersom det börjar med glömska tar man det oftast om ”Äsch med åldern medföljer glömska”.
Därför är det svårt att se om personen verkligen lider av sjukdomen och när de mer tydliga symptomen kommer är det för sent.
Enligt läkare är det lättare att behandla sjukdomen så ju tidigare man upptäcker den.
Därför borde fler bli uppmärksammare och undersöka sig så snabbt som möjligt när man misstänker något liknande.




Jag är själv anhörig till en person med Alzheimers sjukdom, min mormor.
Min mamma som jobbar inom äldreomsorgen anade redan när mormor var 65 att det kunde vara någon form av demens.
Där med undersöktes mormor, men läkarna kom med svaret ”glömska är vanligt vid hennes ålder”.

Två år senare hade mormor försämrats och min mamma tog henne än en gång till läkaren.
Då fick vi bekräftelsen, att mormor hade demenssjukdomen Alzheimers.
Hade detta upptäckts tidigare kanske hennes framtid sett annorlunda ut.
Mormor fick där med diagnosen och att hon då hade cirka tio år kvar att leva.

I detta skedet var jag väldigt liten, runt åtta år bara.
Men medan jag med åldern växte, växte också mormors sjukdom starkare.
De första tecken jag märkte var att hon hade väldigt svårt att komma ihåg var hon lagt olika saker.
Sedan ibland kunde jag fråga ”mormor vad är klockan”?
Hon kunde då ta jättelång tid på sig att svara och var verkligen tvungen att tänka efter för att förstå vad klockan var.

Hon fick också väldigt svårt att hantera pengar på rätt sätt.
Om vi var nere på Konsum t.ex. och kassörskan sa ”då blir det 180 kr”, då kunde mormor lägga fram en tjugolapp och en femkrona och tro att det skulle räcka.
Efter att ännu en tid passerat klarade hon inte ens av att cykla längre.
Alla hennes intressen försvann, att lösa korsord – hon kunde inte läsa, att spela Binglotto – hon kunde inte urskilja siffror längre, att måla – hennes talang var borta.

Sjukdomen tog allt ifrån henne, till slut fick hon flytta från sitt eget hem till ett äldreboende.
Hennes förmåga att tala och utrycka sig började sedan sakta försvinna, konsten att känna igen välbekanta ansikten blev allt svårare.

”Hon har cirka tio år kvar att leva” som läkarna sa.
Idag är hon 75 år och har levt med Alzheimers i tio år.
Man kan säga att läkarna förutsåg rätt.
Ja, min mormor lever än idag.
Men att leva kan uppfattas på olika sätt, min mormor lever fysiskt sätt, hennes hjärta slår, hon andas.
Men hon har gett upp, hon har slutat dricka och äta, hon är så mager att det ända som återstår av henne är skinn och ben.
Hon kan inte prata längre, hon känner endast igen ytterst få människor, de människor som alltid funnits vid hennes sida, de som står henne närmast.



Min mormor sa en gång ”Det sista jag vill, är att bli knäpp med åren, att inte kunna känna sig fri, att vara fast i sin egen kropp, att inte vara vid medvetande fast jag är vid liv”

Detta var min mormor önskan.
En önskan som vändes emot henne, detta grymma öde drabbade henne, henne som så många andra.


• Vilka är orsakerna?

Vad beror egentligen Alzheimers på?
Varför får man det?
Är det arvet eller miljön?
Kan vem som helst drabbas av det?
Det finns mycket olika svar på dem frågorna, men än idag har forskarna inte kunnat säga helt klart varför man drabbas.

Vi vet att Alzheimers sätter sig i vårt mest invecklade organ, nämligen hjärnan.
Det den sedan gör med den följer nedan:


Vid Alzheimers sjukdom skapas ett protein beta-amyloid som klumpar ihop sig till ett plack som stör nervcellens inre organisation och förhindrar kontakten mellan andra nervceller.
Nervcellsträden glider isär och slutligen dör hela nervcellen.

Nervcellerna i hjässloben och tinningloben påverkas mest av sjukdomen.
Hjässloben tar upp all information från våra sinnen, medan tinningloben sköter vårt minnescentrum.



Men Alzheimers drabbar även Pannloben som styr vår koncentrationsförmåga, tal och omdöme, samt Nackloben som sköter vårt synintryck.

Blodkärlen påverkas också av beta-amyloiden vilket leder till ytterligare skador.
När nervcellerna skrumpnar, gör också hjärnan det.
Delar av hjärnan förtvinar och försvinner för gott.
Det som då är borta går aldrig att återställa.
Just därför är det viktigt att upptäcka sjukdomen så tidigt som möjligt.

Allt detta leder till alla symptom jag tagit upp.
Vårt sätt att kommunicera med andra människor, att förstå varandra,
kunna koncentrera sig, att tala, att läsa, att räkna, att minnas saker och ting,
allt påverkas på grund av detta.


Det finns många teorier om vad orsakerna kan vara.
En är arvet, att man ärver det genom släkten.
Delvis tror jag att det kan stämma när jag ser det från min mormors situation.
Hennes morfar hade Alzheimers och hennes morfars farfar hade det.
Men läkare kallar detta sällsynt och att barnet till den drabbade har 50 procents chans att ärva sjukdomen.
I detta fallet hoppade det över en generation och i så fall är det då större risk att jag eller någon av mina syskon och kusiner drabbas istället för min mamma?
Vi kan bara gissa, men tanken på att ens framtid kanske ser ut så är skrämmande.


Enligt forskning är det större risk att få Alzheimers genom: ärftlighet, människor som har Downs syndrom, högt blodtryck och hög ålder.
Människor med Downs syndrom har visats ärva en extra kromosom som styr produktionen av proteinet beta-amyloid som bildas i Alzheimersdrabbades hjärna.
Mindre risk är det för de som är pigga och alerta, motionerar och äter i rätt kostcirkel.


Idag sägs forskarna vara på god väg att lösa gåtan om Alzheimers.
De har sen några år tillbaka lyckats spåra de molekyler som ger upphov till sjukdomen, där framförallt beta-amyloid börjar.
Om ett botemedel kommer återstår att se, men med dagens forskning känns det som att allt är möjligt.
Vi får aldrig ge upp hoppet.



• Vilken eller vilka skadas mest? Den drabbade eller de anhöriga?

Alzheimers, de anhörigas sjukdom.
Så har den kommit att kallas.
En halv miljon svenskar är idag anhörig till någon demenssjuk.
Det är starkt bevisat att det inte är den drabbade som lider mest, utan de anhöriga.

Att se den man älskar, sakta försvinna bort och bli till en helt främmande människa.
En mardröm som blir till verklighet.
Att veta att det inte finns något man kan göra för att förhindra det.

En förtvivlan som väcks inom en och som växer med samma fart som sjukdomen förgör ens älskade.
Man vill inte inse vad det är som händer, vi förnekar, vi blundar för sanningen.
Vi vill kunna hjälpa, för allt i världen, men vi kan inte och för det hatar vi oss själva.

Min moster sa en gång om min mormor medan tårarna rann ner för hennes kinder
”Jag vill kunna byta plats med henne, jag vill kunna känna det hon känner”.

Vad kan man göra mer än att finnas där?
Att få den drabbade att känna sig trygg, känna att hon/han är älskad är det bästa man kan göra för dem.



Diskussion

Jag har lärt mig väldigt mycket av att skriva det här arbetet.
Jag har hittat mycket intressant fakta, men jag trodde att jag skulle finna mer om orsakerna till Alzheimers.
För att finna ett botemedel som verkligen kan sätta stopp för sjukdomen krävs det forskning, men forskning kräver pengar, likt allt annat.

Alzheimers är verkligen något som man borde ägna mer tid åt.
Att mista någon man älskar är det värsta som kan hända.
Man klandrar sig själv ”Det är mitt fel, jag kunde ha gjort det annorlunda”.
Vi fylls med sorg och förtvivlan, vrede och ångest.
Allt känns meningslöst, allt har varit förgäves, detta är slutet, slutet på allt.
Smärtan inom en är obeskrivlig.



Men det man ska minnas är inte vad sjukdomen gjorde, utan personen, hur han/hon var innan.
Att minnas alla fina saker ni upplevt tillsammans, så som han/hon var innan personen blev sjuk.
Minns deras personlighet, deras rätta jag.
”Vi får minnas henne som hon var”.



Förutom med hjälp av sidor från Internet har jag också tagit information från min egen kunskap och tankar kring ämnet.
Jag har också pratat med min mamma.
Om hur hon upplever tiden med min mormor som lider av Alzheimers.


Källkritik

Den fakta jag hittade var bra.
Man får in bra insyn vad Alzheimers är och hur den påverkar människan.
Jag var inne och letade på många sidor och jag är lite missnöjd med vad jag fick fram om orsakerna.
Men det som ännu inte har hittats finns visserligen inte, men man blir bara så nyfiken.



Uppdatering 21.30 den 10 maj 2007

Min mamma ringde mi...