Förändrat över en natt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

- Fan att det skulle bli så här…..
Jag sitter på trappan vid ingången till Nola skolan. Solen skiner och det känns varmt i luften, fast att det är så sent som i slutet på september. Jag känner hur tårarna bränner under ögonlocken när jag tänker på allt som har hänt för knappt en månad sen. Det som var så bra blev helt plötsligt förstört och det är jag som får känna skuld för det.



Det började med att jag…, föresten jag heter Isabelle och läser sista året på Samhällsprogramet på Nola. Men i alla fall det började med att jag och min kille Tobias, han är 21 år och jobbar på en verkstad för lastbilar och arbetes maskiner, skulle på en födelsedags fest hos en kusin till han. Jag hade längtat i flera dagar efter den här festen, det var ju trots allt hela fyra veckor sen jag festade sist.
Så då var det ju äntligen lördag. Jag sov ut ganska länge, jag tror klockan var närmare halv tolv innan jag lyckades kravla mig ur sängen och slänga i mig lite frukost och in i duschen. Sen drog jag in till stan för att hitta någonting snyggt att ha på mig på kvällen och köpa en ny mascara. Jag köpte ett jätte snyggt linne som var svart med en massa pärlor i olika färger, kanske inte låter så snyggt men det var det faktiskt. Sen när jag kom hem från min lilla shopping runda och in i köket doftade det av min favorit mat, mamma hade lagat kycklingfiléer med salsa sås och råris. Jag käkade lite snabbt och gick sedan till duschen, sminkade mig och tog på mig det nya linnet och en svart, kort jeanskjol. Och vid nio hämtade Tobias mig vid mitt hus med sin röda Porsche Carerra. Allting var jätte bra på festen, det fanns mycket av allt sprit, cider, tilltugg och mycket folk och bra musik. Jag drack inte så mycket bara ett par cider, jag vet att jag är ganska känslig för att bli vinglig. När jag satt där i en av korg sofforna ute på altanen kom Eric och satte sig bredvid mig. Han började genast prata på, det märktes tydligt att han fått lite för mycket och han nästan halv låg mot min axel.
- heej, hör du ryck upp dig lite gran nu va.
Men jag hörde bara nåt mummel till svar.
Och det dröjde inte länge för än Tobias fick syn på oss. Han trängde sig fram mellan alla ungdomar som fanns i huset och utanför.
- Å, vad tror ni att ni har för er ?!
- Äh, ja, du ser ju att Eric försöker stöta på mig, ha ha.
- Heej, du Eric hon där är redan upptagen,
- Eric röde sig knappt, men jag knuffade till han lite och dä satte han sig upp igen.
- vad fan tror du att du håller på med? Frågade Tobias.
- Öh, vadå?
- Hon är väl ingen ägo del till dig?
- Nä, men vi är tillsammans!
- Ja, men det hindrar väl inte att man får ha lite kul med henne.
- Jo, de gör de, å vad kul du är! Du typ dreglar över hennes axel.
Jag hörde på Tobias att han hade druckit för mycket han också.
- Å, vad vet du om det, hon kanske tyckte det var trevligt att någon satte sig med henne.
- Alltså, ska du ha stryk eller? Sa Tobias irriterat.
- Vad håller ni på med? Väx upp! Avbröt jag.
Men det var för sent Eric hade redan klivit upp och han slog till Tobias i ansiktet Tobias slog tillbaka och slagsmålet var igång.
- Sluta! Skrek jag.
Men just som jag sa det fick Tobias in en fullträff mot huvudet så att Eric vinglade till och föll över räcket på altanen, det var säkert tre meter ner till marken där det var plattor och buskar.
- NEJJJ! Skrek jag.
Jag böjde mig över räcket han låg alldeles stilla.
- Vad gör du! Skrek jag till Tobias.
- Eh, han kvicknar snart till ska du se.
- Är du knäpp eller han har fallit typ tre meter och du tror att han ska kvickna till?!
Det hade börjat samlas en massa folk runt om kring oss.
- jag ringer efter ambulans!
- Nej! Gör inte det då får ju polisen reda på att det är jag som slog till honom.
- Ja, men vi kan ju inte bara låta han ligga där, det fattar du väl?!
- Va, fattar du inte det?
- Jag ringer nu då får du säga vad du vill!



Det dröjde inte många minuter förens ambulansen var på plats, dom sa att dt var oklart om han skulle klara sig.
- Men, men ni måste göra så att han klarar sig! Jag var i chocktillstånd.
Efter en stund kom polisen dit också, dom fick ju reda på att det var Tobias som slagit till honom så att han föll utanför räcket. Så vi fick följa med till stationen och berätta allt som hänt. Dom sa att han skulle bli tvungen att stanna över natten så att dom kunde fortsätta utredningen dagen där på. Efter att vi varit på stationen i ungefär två timmar fick vi meddelandet om att Erics liv inte gick att rädda, han hade fått för stora blödningar i hjärnan av smällen när han tog i backen och landade på plattorna nedanför altanen. Både jag och Tobias blev så chockade att vi inte fick fram något ord så en av poliserna tyckte att vi skulle ta en bensträckare. Så då gjorde vi ju det.
- Hur fan kunde du säga så?
- Vadå?
- ””Om han skulle ha stryk””.
- Ja, men om han inte hade satt sig bredvid dig och lallat på så hade det aldrig hänt!
- Så egentligen är det hans eget fel!
- Alltså, hur fan kan du säga så, att du kan vara så jävla känslo kall.
Och i samma ögonblick tog han chansen att smita, han smet ut genom dörren och ut i mörkret. Och det var sista gången jag såg honom. Efter en timmes sökning efter han hittade dom hans bil total kvaddad efter E4, han hade kört av vägen och rakt in i ett träd. Dom kunde mäta att han hade kört 180 km/ tim och med en promille sprit i blodet, så han hade omkommit direkt. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag kunde bara inte sluta gråta. Vi hann bara vara tillsammans i nästan ett år, vi skulle ha firat ett år bara två veckor efter att han körde ihjäl sig. Så hans begravning vart precis på den dagen, det var så fint på något sätt, men ändå så hemskt att den man älskar så mycket så att man velat tillbringa resten av livet med plötsligt ”slit...