Hårdrocksfarmor!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag ringde min farmor en kväll för att jag ville höra hur det var med henne, plus att jag var sugen på att få höra någon historia ur hennes liv.
Min farmor heter Gunvor Svensson, är 89 år (född 1918), hon bor i Tanumshede, ett litet samhälle ca 2 mil utanför Strömstad.
Jag tycker att min farmor är en fantastisk kvinna! Hon har varit med om så mycket i sitt liv och har så mycket att berätta.
Den här gången började hon att berätta om vad hon gjorde under 2:a världskriget.

Året var 1939. Andra världskriget var igång.
Farmor jobbade som sjuksyster på ett sjukhus i Göteborg.
Hon och några andra kvinnor ville också göra något viktigt under kriget så de kom fram till att de skulle starta en kvinnlig bilkår. Dessa kvinnor skulle hjälpa det svenska försvaret med olika uppgifter. De lade fram förslaget -38 och fick igenom det -39.
Tysken var på intåg och Sverige försökte förhindra det så gott det gick. Kvinnliga bilkåren ryckte in och hjälpte till att fylla Torslanda flygplats med olika fordon, de åkte runt omkring och samlade ihop olika fordon, bönderna fick bidra med fordon som skördetröskor.

De kvinnor som ingick i kåren fick naturligtvis ledigt från sina ordinarie arbeten.

Ett flertal gånger fick de, kvinnorna i kåren, åka upp till Pajala med last åt försvaret. Vad för sorts lat det var vet jag inte, kan ha varit ammunition. De fraktade denna last i ambulanser. Chansen att de skulle bli upptäckta av tysken minskade om de färdades i ambulanser. Men det var minsann inte bara att åka raka spåret upp till Pajala. De måste stanna på många olika platser runtom i Sverige för att lasta om i en annan ambulans. Om det var någon som skulle ha ögonen öppna så skulle det vara väldigt misstänksamt om en ambulans från Örebro åkte förbi Sundsvall. De åkte ju heller inte raka vägen utan fick ta massa omvägar. Allt för att minska chansen att bli upptäckta.
Väl uppe i Pajala tog de med sig föräldra- och hemlösa barn från Finland som hade flytt över Torneälven. Dessa barn placerades ut i olika hem och på barnhem runt om i Sverige.
Jag vet inte hur många sådana här resor hon gjorde eller hur lång tid de tog. Men med tanke på den tidens bilar och vägar så tog det nog ett bra tag. Det satt ju knappast en rak 12:a i bilen och de åkte inte på trefiliga motorvägar precis.

Farmor körde även buss åt försvaret. Hon körde militärer till olika stationer med last. Vad sorts last det var vet hon inte än idag. Nattetid med så lite ljus som möjligt fick de åka, hon såg ca 2 m framför sig på vägen. Detta för att inte någon tysk skulle se dem.

Kåren hjälpte även till med spaning och fick sitta i vakttorn i skogen.
De hjälpte även till med sjukvård vid olika förband.
I slutet av 40-talet återgick min farmor tillbaka till sjukhuset.
Under den här tiden hann hon även med 3 barn. Först kom Kjell, född -41, sen kom det en Leif 1 år senare. 1945 föddes min far Jan. Under graviditeten med min far bodde de i Karlsborg (Västergötland), då lärde hon unga militärer att köra tankbil.

Nu hoppar vi fram till år 1961. Nu har farmor flyttat till ut till kusten igen och där kommer hon på att hon ska bli taxichaufför.
Hennes körskoleläraretycker att det är lika bra att hon tar busskort istället så får taxikortet med på det. Visst, visst säger farmor.
Gunvor Svensson blev Göteborgs första kvinnliga buss- och taxichaufför!
Det här blev ju förstås inte alls så populärt bland de manliga chaufförerna. Det var då omöjligt att en kvinna skulle kunna köra taxi. Det var ju ett manligt yrke. Men dem fick minsann se på andra bullar!

En gång, berättade farmor, när hon skulle köra en skjuts, var det en ung man i svarta byxor, brun skjorta och kängor som skulle åka. När han såg att det satt en kvinna bakom ratten blev det livat. Han började att skrika kränkande saker om kvinnor och att ”så här skulle det aldrig ha fått gått till under Hitlers tid”. Då blev farmor förbannad och klev ur bilen. Han gick till attack mot henne, men hon slank undan och tog något grepp på honom och brottade ner honom. Hon kallade på sin chef genom comradion och bad son chef att komma och ta hand om denna slyngel, hon hade ett jobb att sköta.

I september -67 blev det vänstertrafik i Sverige. Farmor körde då taxi inne i Göteborg. Klockan 5 på natten skulle trafiken ändras. Det var total kaos inne i stan. Där farmor var hade de satt upp nya skyltar, precis som överallt annars, det var bara det att dem hade satt de lite fel. Skyltarna var rätt men de hade blivit satt efter vänstertrafiken.
Klockan 9 på morgonen började det röra sig i trafiken.

1972 flyttade hon till Halden, Norge, och körde även där buss i 2 år.
-73 köpte hon hus där i Halden och öppnade ett vårdhem för psykiskt handikappade. Ett krävande arbete som hon trivdes med.
Men -85 blev hemlängtan hem till Sverige för stor så då köpte hon hus i Tanumshede.
Det är i det huset som jag var och sprang i när jag var liten och vi åkte ner och hälsade på.

Mellan -45 och slutet av -60 fick hon min farbror och faster också, Kent och Gunnel.

Nu bor hon en lägenhet i Tanum med Putte!
Putte är hennes papegoja som hon sitter och pratar, sjunger och tjattrar med om dagarna.

En...