Att vara människa. Jämnställdhet, jordbrukarsamhället, jägar samhället osv.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Att vara människa
Trots att alla vi 6 miljarder människor, Homo Sapiens Sapiens, är födda under samma himmel och skapta på samma vis, behandlas vi olika redan de allra första sekunderna på jorden. Hur kommer det sig egentligen att trots vår likhet, ändå kan ses som så olika? Det sägs att alla är unika, betyder det att någon är unik på ett positivt vis eller ett negativt vis? Vem bestämmer vilket som är bra eller dåligt? Och när började vi egentligen behandla varandra olika, och varför?
Vi börjar med behov, då vi alla har lika behov i grunden.
Hela tiden människor vandrat på jorden har det funnits behov för artens överlevnad. Materiella behov; vatten och föda, sociala behov; umgänge, tankebehov; underhållning och även sömn och fortplantning. Samhället utvecklas och vårt sätt att leva förändras, men våra behov kvarstår, endast sättet att tillfredställa dem förändras.

Vi tittar på Jägaresamlarsamhället. Där samlar man tillsammans, man och kvinna mat till flocken. Samarbetet av det viktigaste arbete kan tyda på en jämlikhet hos könen. Båda var lika mycket värda och behövdes lika mycket för flockens överlevnad. Detta anser vissa även gav barnen en frihet. Både söner och döttrar fick göra samma sorts arbete och behövde därför inte känna skyldighet till sitt kön att vara som normerna sa att kvinnan skulle vara, då normer och fördomar inte fanns på samma vis som nu. Man behövde inte tillhöra någon ”grupp”. Detta samhälle kan jag tolka som ett idealsamhälle för socialismen. Ett samhälle där alla har samma möjligheter och förutsättning att lyckas. Ingen har fler rättigheter än någon annan och alla måste ta ansvar för sina skyldigheter både mot naturen och emot sina medmänniskor. Under jägarsamlarsamhället spelade det ingen roll om du hette af Silfverstjärna eller Svensson. Vi levde i ett drömsamhälle, kan man tycka. Men om man ställer sig frågan, varför det endast var männen som jagade, och mödrarna som bar barnen i famnen kan man undra om det verkligen var helt jämställt. Friheten var inte fulländad vare sig för män eller för kvinnor. Det fanns normer för hur de skulle vara och vilka sysslor de skulle sköta, även om de var lika mycket värda. Här krossas bilden av att ett fulländat feministisk samhälle någonsin funnits, då kvinnan redan här tvingats inta en roll som ”hemmafru” och ansett för svag för att jaga. Det närmaste vi kommit ett feministiskt idealsamhälle anser jag vara nu. Nu har kvinnorna samma rättigheter att yttra sig som männen, vilket gör att vi kan påpeka vår ojämnställdhet. Lagar bildas, t ex angående föräldraledigheten, kvinnliga ledare träder fram och höjer könets status, löner utjämnas mer och mer och kvinnor har nu samma rätt att utbilda sig som män.

Åter till jägarsamlarsamhället. Ett tecken på att människan har ett tankebehov att fylla är de målningar i grottor arkeologer hittat, vilket visar på att det var ett sätt för människorna att uttrycka tankar, då de inte hade ett språk att tala till varandra. Att målningarna ofta avbildade djur kan ha att göra med deras rädsla för djuren. Att människorna kunde avbilda djur i grottorna innebar också en frihet, en åsiktsfrihet. Detta ser vi idag som en rättighet, en rättighet som dock alla inte har. Vi har en rättighet enligt lag att tycka vad vi vill. Men denna rättighet skapar även skyldigheter. Vi tvingas acceptera folks olika tycke och smak, och acceptera att alla är olika. Denna skyldighet missbrukas dock ofta i dagens samhälle. Exempelvis där nazisterna inte accepterar judarnas religion. Om människor aldrig från en början bli
vit indelade i klasser, fått olika värde på grund utav pengar, överflöd, mark och föda etc. kanske vi aldrig sett på folk som fel, då de inte var precis som oss själv, kanske hade vi accepterat olikheterna mer. Nu gäller det att få ut alla slags människor i samhället, så att alla kan bli accepterade och sedda. Exempelvis genom att ordna familjedagar på barnens dagis, då barnen redan då lär sig att umgås med olika sorters människor. Kommer barnen överens blir det lättare för föräldrarna att kommer överens med, då de måste acceptera att deras barn umgås, och på så vis ger de förhoppningsvis varandra en chans att lära känna den andre. Det har jag fått erfara då jag sett att invandrare som kommit in i skolan vid senare år, haft det svårare att komma in i samhället och umgängeskretsar än barn som redan vid tidig ålder blandats med oss som har ursprung i landet.

Med tiden skaffade människorna sig mer kunskap genom att ta vara på varandras erfarenheter. Man hittade ett sätt att odla. Jordbrukarsamhället startade. Genom att odla, producera själva, kunde människorna skaffa mer föda till flocken, vilket gjorde att grupperna blev större, man kunde försörja fler. Man slog sig ned på platser där jorden var bördig och brukade den tills det inte längre gick att utvinna något ifrån marken. Enligt Epos (9) var det kvinnan som tog det första steget mot jordbrukarsamhället. Det var kvinnorna som hade mest kunskap om växter och föda, och kunde därför utveckla sättet att inbringa den. Att kvinnorna fick chansen att utveckla sättet att leva visar på en frihet hos kvinnan då hon kunde välja hur hon ville sköta sitt arbete.

I jordbrukarsamhället kunde man skaffa sig ett överflöd som man kunde spara, eftersom man stannade på samma plats under en längre tid. Överflödet varierade däremot mellan olika familjer vilket gjorde att avundsjuka skapades. Avundsjukan skapade intriger, och människor behandlades olika beroende på hur framgångsrikt deras jordbruk var – hur mycket överflöd man fick. Stort överflöd innebar makt och status. Att det var just överflödet som gav status tror jag beror på att det var svårt att nå ett framgångsrikt jordbruk, och gjorde man detta ansågs man som duktig. Man kunde skryta om hur mycket man producerat, och mängder av något skrämmer ofta. Nu fanns inte bara värderingar mellan kvinnor och män, utan klasser bildades mellan familjer. Detta ”klassamhälle” utvecklades, vilket syns tydligt i vårt samhälle, då vi rangordnas. Ett tydligt exempel på detta kan vi se i romanen Svenska för Idioter där klassens svensklärare presenterar en sociologisk undersökning som gjorts om vilka yrken som hade hög status: - ”Yrket som kom på första plats var ambassadör. På andra plats kom läkare och på tredje plats jurist. På plats nittioåtta kom städerska, på plats nittionio gatuköksbiträde och på plats hundra kom diskare.” (Wahl 256) Undersökningen visar att vi värderas olika beroende på utbildning och arbete, trots att vi alla är människor. Troligtvis har dessa värderingar med löner att göra. Högt upp på listan är samma sak som hög lön. Där ser vi återigen att överflöd ger status, tankar som grundades under jordbrukarsamhället. Kanske vore ett sätt att komma undan dessa värderingar att utjämna lönerna något, se till att glipan inte blir lika stor ekonomiskt, eller möjligtvis göra det billigare, erbjuda bidrag, till dem som vill studera vidare, vilket då borde gör att fler människor blir välutbildade och därför känner sig likasinnade och inte underlägsna. Studiebidrag och möjlighet till studielån har vi i dagens samhälle, vilket jag anser vara ett steg på vägen, då vi kan se att glipan mellan överklass och underklass redan bekämpats en aning.

Under jordbrukarsamhället blev det lättare att tillfredställa sina materiella behov, men detta skapade även skyldigheter. Man tvingades arbeta hårdare för att klara av jordbruket som skulle försörja familjen. Det var ett fysiskt arbete och då det ligger i människans natur, att männen har en starkare kroppsbyggnad var det männen som fick i uppgift att utföra den större delen av arbetet. Man fick skyldigheter mot naturen. Marken var tvungen att skötas och brukas för att människan skulle kunna ta vinst utav den. Människorna var tvungna att sköta sin del i kretsloppet, för att ha möjlighet att ta del utav den.

Behoven har inte ändrats men vårt sätt att tillfredställa dem utvecklas. I och med detta skapas fler skyldigheter då vi konstaterat att behov ger skyldigheter. Människor i vår tid, har tagit oss vatten över huvudet, och vi har skaffat oss fler behov än vi klarar av. I början av jordbrukarsamhället insåg människorna att man faktiskt kunde hjälpa naturens gång och påskynda och utveckla dess produktion. Men de insåg även att vi var tvungna att ge tillbaka till jorden, t.ex. Genom att vattna, plöja och låta den vila/återhämta sig. Vi slutförde kretsloppet vi stört genom att försöka utvinna mer ur marken än naturligt. Dock fungerar kretsloppet inte på samma vis nu. Vi skövlar för mycket skog, vi använder oss av gifter i markerna och vi pumpar ut alla naturtillgång, t ex olja. Vi blir för giriga. Vi skapar oss behov som inte är naturliga, behov som varken jorden eller vår kropp är vana vid. Behovet av att transportera sig över land och rike, inrikes och internationellt gör att vi måste använda naturens tillgångar, i detta fall oljan. Vi åker så mycket bil, och andra bensindrivna fordon att vi snart har tagit slut på våra egna/naturens tillgångar. Jorden är inte van vid detta, och säger ifrån. Koldioxidutsläppen ökar vilket gör att ozonlagret blir tjockare vilket leder till att solens strålar stannar på vår jord, och vårt klimat blir varmare. Det nya klimatet kan få konsekvenser. Vindar och strömmar ändras och kan med tiden göra att våra stora inlandsisar smälter vilket då kyler ner vår jord igen. Detta kan komma och leda till en ny istid. En annan konsekvens vårt bilåkande får är att en stor del av jordens befolkning drabbas av fetma. Vår kropp är inte van vid stillasittande arbete. Vi sköter inte våra skyldigheter mot vår egen kropp, och snart säger även den ifrån. Vi har slutat ge, och nu tar vi endast. Den hållbara utvecklingen är inte längre ”hållbar”. Vi ser oljan som en rättighet, men då vi inte sköter våra skyldigheter fråntas vi snart denna ”rättighet” jorden ger oss. För att åtgärda de skyldigheter vi nu inte sköter måste vi försöka kringgå problemet. Det går inte att kapa av strömmen, vi kan inte sätta stopp för fordonstrafiken. Istället måste vi söka efter andra sätt att transportera oss. Etanol, biogas, rapsolja, batterier och kollektiv trafik är sätt forskare redan nu hittat som ger oss möjlighet att långsamt försöka återställa balansen. En annan åtgärd är att höja priset ytterliggare på de fossila bränslena. Vilket gör att folk inte kommer att ha råd med exempelvis bensin. Höjer man skatterna på dessa varor kan man minska kostnaderna för kollektiv trafik vilket gör att fler väljer att åka kollektivt.

Eftersom att människornas viktigaste uppgift fortfarande var att få fram föda till flocken förändrades synen på de olika könen avsevärt, då det var mannen som nu utförde allt arbete för att försörja familjen. Kvinnan var för svag för att klara av det hårda arbetet, och fick istället sköta barnen och matlagning. Likheter ser vi i dagens samhälle där männen tar för givet att kvinnan ska vara deras högra hand och ta hand om dem. Ur Svenska för idioter där Henke tänker: ”Om han hade haft en fru skulle hon säkert ha sagt åt honom att han borde byta skjorta.” (Wahl 72) Citatet visar att mannen, om han haft en fru, kunnat förlita sig på att hon skulle ha tagit hand om honom. Under jordbrukarsamhället var de inte längre jämställda och ingen av könen hade friheten att välja vad de ville syssla med. Flocken hade hellre fler starka män än svaga kvinnor. Man födde hellre söner än döttrar. Denna fördelning av arbetet borde ha betytt att barnens skolning sett olika ut. Det fanns ingen anledning till att lära de unga sönerna att sköta barnen, lika som att lära döttrarna att plöja åkern. Särbehandlingen av könen startade därför redan vid tidig ålder. Jag anser att om denna fördelning av arbetet aldrig startat, hade vår generation varit mer jämlik. Hade kvinnan fått vara med i försörjningen hade hon ansett som lika viktig och ”stark” som mannen. Den tidiga skolningen av barnen påpekade att vi var två olika kön och att vi var skapta till olika roller. Man kan också tolka citat som att kvinnorna begränsar männens frihet att klä sig hur de vill. Kanske för att de skäms om männen inte klär sig som ”riktiga män”.

Denna skolning finns kvar även i vår generation. Sönerna leker med svarta bilar och kläs i blått samtidigt som döttrarna kläs i rosa och leker med söta dockor. Även om våra föräldrar inte medvetet väljer att särbehandla oss, ligger det på ett vis i vår natur, vi är så inlärda i systemet som funnits ända sedan jordbrukarsamhället, att vi gör det på ren rutin. Sättet vi behandlas på som unga speglar oss hela vårt liv. Vi ifrån tas vår frihet att leva vårt eget liv, vårt öde är redan skrivet, redan innan vi lärt oss gå. Vi kvinnor känner press på oss att ta hand om våra barn, ta ut all föräldraledighet, annars är vi dåliga mödrar. Männen vill inte lägga sig i barnens uppfostran, nej, för deras uppgift är att föda familjen, att misslyckas med det är som att misslyckas som människa. Vi är så inledda i vår roll, vi bara följer med på tåget, att vi inte ens märker att detta system inte längre håller i det samhället vi utvecklat.

I dagens samhälle krävs oftast ingen fysisk styrka för att klara av att tjäna pengar och försörja familjen med föda och boende lika väl som den kvinnliga fingerfärdigheten eller mjuka sätt att visa kärlek på krävs för att kunna uppfostra ett barn. Vårt samhälle har utvecklats så mycket att vi uppfunnit sätt att kringgå våra behov. Blöjor, maskiner, fabriker och nappar är exempel på sådana. Lika som man under jordbrukarsamhället uppfann exempelvis plogen för att lättare sköta sina skyldigheter. I det välutvecklade samhället vi lever i borde alla ha rätten att syssla med precis vad de vill, utan att känna sig otillräckliga eller missplacerade. Alla borde även ha rätten till den hjälp de behöver för att klara av att utbilda sig eller sköta ett normalt arbete. Vi använder oss av värderingar som skapades redan under jägarsamlar/jordbrukarsamhället. För att få bort dessa värderingar måste alla ändra sin syn på andra människor, och se varandra som medmänniskor, istället för att se sin granne som konkurrent. Om vi värderar kunskap och rikedom drivs klyftorna längre isär. Som de gör i Svenska för idioter där Elin talar om sin far: ”Pappa gillar bara folk som det går bra för. Han har ingen förståelse för att en del inte vill leva som han. Han vet alltid bäst. Han kan en massa saker. Och det är väl bra. Men han står inte ut med folk som inte kan minst lika mycket.” (Wahl 134) Här accepterar Elins pappa inte att alla inte har sam...