Bokrecension: Parfymen - av Peter Suskind. av

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord:
Till att börja med vill jag bara säga det att jag inte är någon stor beundrare av deckare. Jag gick till biblioteket och fick hjälp av bibliotekarien att hitta någon bok som skulle kunna passa mig. Då gav hon mig den här boken. Jag började läsa lite då och då, nu har jag äntligen kämpat mig igenom den. Till min stora förvåning upptäckte jag att jag tyckte om den här boken. Jag tyckte om den väldigt mycket faktiskt. Den var lite sagoaktig på något sätt, och det passar ju mig superbra.

Boken är skriven av Patrick Süskind, som är en tysk författare och dramatiker. Han blev världsberömd med just den här boken som jag har läst, Parfymen.
Parfymen är en thriller och utgavs 1985.

I Parfymen – berättelsen om en mördare får vi följa Jean – Baptiste Grenouilles livsöde. I första stycket beskrivs han som ett genialt vidunder. Frågan är bara den att om en man bara använder sig av ett sinne, luktsinnet, kan man då kalla sig genial? Han anser att hans smaksinne är oviktigt. Han skulle klara sig utan syn, hörsel och känsel då han skulle hitta sin väg i den kolsvarta natten bara med hjälp av sitt luktsinne och han använder endast talet i nödfall.

Boken utspelas under 1700 – talet i Frankrike. Jag tycker författaren har lyckats otroligt bra med att beskriva miljön i Frankrike på den tiden. Boken är skriven i modern tid men det känns nästan som om författaren vet hur äckligt det var på den tiden. Man får en jättebra uppfattning hur det ser ut. När man läser boken och författaren beskriver alla dofter i Paris kan man se stan framför sig.

I boken får vi följa Grenouille från födsel och se hur han utvecklas som människa, hur han blir mer och mer uppslukad och insatt av alla dofter och mindre mänsklig för varje del i hans liv. Jag tycker inte själva handlingen i boken är särkilt intressant. Boken har liksom inte någon tilldragande kraft, man rycks liksom inte med i handlingen. Det skulle inte spela så stor roll vad som hände, eftersom handlingen inte är det viktigaste i boken parfymen. Utan det tycker jag att stämningen och känslan är. Boken ger heller inte läsaren något speciellt budskap eller någon åsikt. Ändå gillar jag den här boken, som magi.

Grenouille föds och lever sin första del av livet i Paris. Där uppfostras han hos en kallhjärtad barnmorska. Det är där han finner sin unika förmåga att ha ett luktsinne som kan skilja på träslag och känna en doft på flera km avstånd, men han är dock luktlös.
Grenouille försöker alltid göra rätt, jobbar på bra och lever ett hårt liv för att vara föräldralös pojke. Så hårt att det var underligt att leva.
Första intrycket av Grenouille var en liten pojke man tyckte om, tyckte synd om. Tills den dagen han känner doften av en ung vacker oskuldfull kvinna. Hennes doft blir sen Grenouilles största önskan, han ville ha doften som parfym. För att få de var han tvungen att döda henne, ta hela hennes doft och spara den.

Jag såg inte hur han skulle förvandlas till den grymma massmördare han visas vara i slutet av boken. Undrar bara om han verkligen var ”född av djävulen”, som människorna i boken sa. Men jag tror inte det. Jag tror bara att Grenouille var ett vanligt barn som inte fick en ordentlig uppfostran, om man vill se det till en liten tråkig anledning att en massmördare föds.
Jag trodde helt klart att jag hade valt en typisk deckare, men där hade jag fel. Boken Parfymen är nästan inte alls någon deckare, dock genren thriller. Ändå har den en liten aning deckare i sig där man följer mördarens spår i det smutsiga och oglamorösa Frankrike. Hur han lever och hur han tänker, inte så mycket om hur människorna upplever honom, men hur han upplever dom. Inga detektiver eller poliser som följer upp brottet och hittarledtrådar.

Boken tycker jag absolute är läsvärd. Jag rekommenderar den starkt, men tyvärr är jag lite besviken på slutet. Jag hade hoppats på ett mer realistiskt slut som skulle kunna göra så att boken hamnade i ”tänka igenomfacket”. Nu när jag har läst ut boken känns det inte som den var riktigt slut. Så vitt jag vet så finns det ingen uppföljare av boken, den ingår inte i någon serie. Grenouille uppnådde egentligen ingenting, det stör jag mig faktiskt lite på.
Hursomhelst så försvann all min sympati för den lilla pojken när han började växa upp. Grenouille är en sjuk man. Så brukar man egentligen inte känna när man följt en människas liv, då brukar man stå på dess sida. Så var det inte för mig den här gången.

En ovanlig och l...