Hur jag blev kioskägare i Prag

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag satt hemma i min lilla lägenhet i Farsta. Det regnade och det smattrade imot fönstren. Jag tog en klunk av mitt kaffe och rökte det sista av min cigarett. Jag längtade efter något roligt. Jag var så trött på att sitta här och bara inte göra något alls. Jag jobbade åt en man som hade en firma inom hemsida design. Vi hjälpte andra stora företag att lägga ut deras hemsidor och hålla koll så att allt gick bra. Jag hade bra lön och jag kunde nästan köpa vad jag ville. Men det dög inte för mig, nej jag ville göra något annat. Så jag åkte till Prag.

Jag hade packat allt och hade tagit ett års ledigt. Nu skulle jag äntligen iväg. Jag satt på båten och skrev i min lilla dagbok. Min chef hade frågat vad jag skulle göra ett helt år i Prag. Jag hade bara svarat att jag skulle ta det lugnt och kanske skaffa en lägenhet som jag skulle hyra medan jag var där. När jag kom fram till Prag så gick jag runt till olika butiker för att se om det kanske fanns en annons om en bra lägenhet inne i staden. Jag hittade en och gick för att se hur den såg ut.

Det var som en trea som finns i Sverige förutom att här var det som en tvåa. Jag bestämde mig för att slå till. På kvällen gick jag till ett litet Café som inte låg långt bort från där jag bodde. Jag kollade på folken och kände den där värmen när man vet att nu börjar det hända saker med ens liv. Dagen därpå gick jag ut och handlade lite möbler till lägenheten. I Prag var det billigare än i Sverige men ändå inte riktigt så billigt. Men maten och kläderna var billiga.

Jag renoverade lite i min lägenhet men med tiden så var allt klart. Jag var så lycklig och jag kände hur bra jag mådde. En kväll så bjöd en man som jag hade sett jobbade på det lilla Caféet som jag ägnade min tid åt kvällarna ut mig. Vi hade sagt hej och han var en riktigt trevlig man. Han hette Thomas. Vi hade en underbar kväll, vi gick ut och åt en god middag och sedan gick vi runt på olika barer. Han berättade att han hade en dröm som han skämdes lite över. Det blev som en sammanslagning när han sa att han alltid velat att haft en egen kiosk. Men det var vanligt att man ägde den med sin fru men det hade han ingen. Jag skrattade och berättade att jag kom hit för att kanske starta en. Han log och vi började gå mer in i diskussionen. Dagen därpå tog Thomas ledig och vi letade efter en kiosk som var till salu. Vi hittade en som låg 1km bort ifrån staden men båda hade bil så vi tog och köpte kiosken.

Äntligen så skulle vi starta den. Det var bara 1 vecka kvar. Allt var nästan klart. Vi hade köpt in allt och ställt det på hyllorna, det kanske inte riktigt var en kiosk. Det var mer en affär i litet format. Vi skulle sälja läsk, bröd, godis, oljor, kryddor, hygiensaker, leksaker och en massa saker. Vi hade målat väggarna vita och hyllorna i röd färg. Vi skulle bara lägga in en matta precis vid dörren där det skulle stå välkomna. Vi hade också anställt en person som skulle köra runt varor åt människor som var gamla och kanske inte orkade handla på egen hand, man kunde bara ringa så kom varorna innan kvällen.

Vi båda var mycket lyckliga och äntligen kom dagen då vi skulle öppna. Människor kom och gav oss gåvor som tack att de äntligen kunde handla i en affär där det fanns allt så att man skulle slippa gå i olika affärer bara för att köpa en vara. Vi var så glada och vi bjöd på godis åt barnen och lite saker så människorna skulle känna att här var alla accepterade. Efter ett år så fick jag beskedet att jag skulle åka hem nu. Företaget behövde hjälp eftersom det var många som ville ha hemsidor nu. Jag visste inte vad jag skulle välja. Jag hade min dröm här men mitt jobb och mitt hem där hemma i Farsta. Thomas sa att jag skulle åka hem och hjälpa till sedan komma tillbaka, men det skulle vara svårt att kunna återvända eftersom att det var mitt jobb och jag hade ett kontrakt som räckte i 5 år till. Jag grät på nätterna och en dag så ringde de och sa att de betalade biljetten bara att jag kommer hem nu. Jag var tvungen att återvända, jag visste det. Men viljan att lämna sin dröm som äntligen hade gått i uppfyllelse och sedan bara lämna den. Jag bestämde mig för att åka hem. Jag skulle göra allt för att kunna komma tillbaka snabbt. Thomas vinkade av mig vid båten, han var inte ett dugg orolig eller ledsen. För han var det väl bara en resa som inte skulle vara länge. Men jag var rädd för att min så kallade semester som den var i Thomas ögon skulle vara i fem långa år.

När jag kom hem till Farsta på natten så kändes det så tomt inombords. Jag längtade efter Thomas som säkert satt och tänkte på mig. Dagen därpå så gick till jobbet som vanligt och började arbeta. Min chef såg hur nere var jag. Han sa aldrig något, han gav mig bara uppgifter och undrade hur jag mådde. Jag ljög och sa att det var bra. Efter ett halvår så började jag må dåligare. Min chef såg men sa inget. Tiden gick och jag kände mig ensammare. Thomas brukade ringa varannan vecka och berätta hur allt gick med kiosken och hur mycket han saknade mig. En dag så mådde jag illa och kände mig yr, min väninna gav mig en graviditets test och jag gick på toa. Efter en minut så hörde jag min väninna skrika och ropa glatt ifrån köket. Hon kom springande med graviditets testet i högsta hugg. Du är gravid, du är gravid. Jag var helt chockad. Jag berättade det för min chef och han sa, Ja då får du väl jobba tills du inte kan längre. Sen får du åka tillbaka till Prag. Pappan måste vara vid barnet.

Jag jobbade på men dagen kom d...