Sagohäfte.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning;
Sida 1 – Framsida.
Sida 2 – Innehållsförteckning & förord, & sagoanalys.
Sida 3 – Forts på Sagoanalys & Debattartikel om sagor.
Sida 4 – Forts på Debattartikel om sagor.
Sida 5 – Min egen saga.
Sida 6 – Forts på Min egen saga.
Sida 7 – Forts på Min egen saga.

Förord;
Sagor har alltid betytt mycket för mig för de tog en stor del av min barndom. Trots det så hade jag ingen speciell favorit saga när jag var liten, men jag älskade att lyssna på dem som handlade om skrämmande saker. Troll, trollkarlar och hemska figurer var favoriterna. När jag var liten så var min farmor (som heter Saga) min bästa vän och jag spenderade för det mesta all min tid hemma hos henne. Där brukade hon alltid läsa sagor för mig och hon berättade alltid med en sådan stark inlevelse att de var mycket bättre än att se på film. Det fick mig att måla upp bilder i huvudet från min egen fantasi och på så sätt kunde jag se framför mig var som hände i sagan.
Idag har sagor fortfarande en speciell plats i mitt liv, även om jag nästan aldrig läser sagor nu mera så älskar jag att läsa och se på film, och jag gillar att tro att all min sagolyssning från min barndom har en del med dessa intressen att göra. Enligt mig så finns det inget bättre än att läsa en saga för min syssling eller små kusiner för när man berättar för barn så har man deras fulla uppmärksamhet för de lever sig in och man kan verkligen se hur de fantiserar upp sagan med sin fantasi Mitt hemskaste minne från sagornas värld var när min farmor läste ”Nils Karlsson pyssling” för mig, och hon berättade om den elaka råttan ”Tjoffsan” som ville ha sin hyra. Efter det så drömde jag i flera år mardrömmar om ”Tjoffsan” och den påverkade min barndom och mig väldigt mycket. Även nu idag ryser jag när jag tänker på råttan.
Jag tycker att hemska sagor är bra att läsa för barnen för att även om jag var uppskrämd och rädd när jag var liten och min farmor läste hemska sagor för mig så tycker jag att man ska lära barnen från tidig ålder att livet inte är en dans på rosor och de finns hemska personer här i världen. Även om karaktärerna i sagor är påhittade väsen så lär sig barnen att inte lita på alla och att alla i världen inte vill dem gott.

Sagoanalys av sagan ”Snövit”.
Jag valde att analysera sagan ”Snövit”, då den är välkänd och jag gillar den väldigt mycket.

Snövit är en klassisk folksaga som senare blev film. De flesta känner till sagan genom filmen även jag, men när jag läste bröderna Grimms version så blev jag förvånad över hur stor skillnaden är mellan filmen och boken var. I boken så försöker häxan mörda henne på flera olika sätt tills hon till slut lyckas men egentligen så är inte Snövit död utan hon har bara satt äppelbiten i halsen. När dvärgarna bär henne i glaskistan så ramlar en av dem och stöter till kistan vilket gör att äppelbiten lossnar i halsen och Snövit överlever. Men i filmen så försöker häxan bara en gång med ett förgiftat äpple och i slutet så räddas Snövit av prinsens kyss.
Speciella sagodrag för ”Snövit” är att hon är god och det belönas i slutet med att den onda häxan dör (försvinner) och Snövit gifter sig med prinsen och lever lycklig i alla sina dagar. Även att hon har en elak styvmor som är klassisk i många folksagor t.ex. Askungen, Hans och Greta m.m. Och att fadern är ovetandes och litar på sin nya fru. Ett väldigt typisk sagoord från Snövit är när häxan står framför spegeln och säger; ”spegel, spegel på väggen där - säg mig vem som skönast i landet är”. Klassiska uttryck och händelser är alla sånger som sker i boken/filmen och kampen mellan ont och gott. Även att djuren är hjälpsamma och spegeln kan tala. Sagan kan hjälpa barnen att inse att man är vacker som man är och man ska inte jämföra sig själv med andra för de leder bara till elände. Samt att man inte ska ta emot godis etc. från främmande människor.

Törnrosa – Debattartikel.
Hur påverkan har sagors inflytande och historier på små pojkar och flickor i dagens samhälle?
Påverkas de ingenting alls eller har de ett allt för stort inflytande? Får små flickor leka med det de vill leka med eller känner de sig tvungna att leka med barbiedockor och smink?
Och hur många pojkar växer upp med tankarna att de är mycket bättre människor än vad flickor är?

Om huvudkaraktärerna (prinsen och prinsessan) skulle byta plats i den välkända sagan Törnrosa. Vad skulle då hända?

Det som skulle hända är att det skulle vara en prins som levde sina två föräldrar i ett ståtligt slott, och på sin femtonårsdag så stack han sig på en slända och föll i en djup sömn.
Efter honom föll även hela kungariket i sömn och där låg de i hundra år. En dag rider en prinsessa genom törnbuskarna som växt över slottet och finner prinsen, fullt upptagen av sin djupa sömn. Hon finner honom att vara riktigt vacker och böjer sig ner för att kyssa honom och när deras läppar möts så vaknar han och resten av hovet (som också fallit i sömn).

Om vi nu tänker oss att Törnrosas huvudkaraktärer skulle byta plats så tror jag inte att sagan skulle gå så som jag skrev den ovanför. Jag bytte direkt på prinsen och prinsessan, men om de var bröderna Grimm som berättade den så tror jag även om de bytte platser på karaktärerna så
Skulle den gå något i stil med att prinsen aldrig skulle sticka sig på en slända (eftersom de flesta killar inte blir fascinerade av sländor och syredskap). Han skulle istället skära sig på ett vackert utsmyckat svärd och fallit i sömn. Prinsessan skulle komma till honom efter hundra år och kunna gå rakt igenom törnbuskarna tack vare sin skönhet som förblindar dem. Sedan skulle inte prinsen väckas av en kyss utan av prinsessans tårar som faller ner på hans kinder.

Nu kan man ställa sig frågan, varför de skulle vara så och inte på något annat sätt. Svaret på den frågan är att sen början när sagoberättande kom till världen så har flickor beskrivits som goda, vackra och ibland lite för pålitliga människor som oftast hamnar i trubbel. Aldrig har det skrivits en saga (som jag känner till) där flickan är en soldat med ett svärd och slåss mot drakar och andra onda ting. Varför kan man fråga, därför det är pojkarna plats i sagovärlden. Det är dem som är de starka och hjältarna i sagorna medan flickorna trycks undan och får ta plats i bakgrunden.

Pojkar älskar att leka med svärd och kriga med varandra medan flickor leker mer levande lekar som ”mamma, pappan, barn” och bildar små familjer med sina Barbiedockor. Är detta en konsekvens av sagoberättandet för barn? Att små flickor drömmer att bli räddade av en stilig prins på en vit springare och gifta sig i en lång vit klänning samtidigt som allt små pojkar drömmer om är att bli brandman så de kan få jobba med att spruta vatten på eld och rädda folk för de är ”häftigt”. Jag tror det har någonting med sagorna att göra, att pojkar och flickor växer upp med helt fel inställning om sig själva. Att de vuxna i samhället egentligen borde låta fler flickor leka med bilar och fler pojkar dansa balett.

Jag känner när jag skriver detta hur konstigt vårt samhälle är. Dagens tjejer börjar sminka sig när de är sex-sju år och dricker alkohol när de är bara tolv. Var är vårt samhälle på väg egentligen? Allt blir bara fel enligt mig. Varför anser folk att flickor är små gulliga, hjälplösa rosaälskande människor och inte ser dem som små personer som kommer att gå långt i livet med rätt uppfostran och inställningar.
Jag blir mycket upprörd över detta när jag inser att det aldrig kommer sluta. Vi tjejer kommer alltid ses som underlägsna i någons ögon och vår värld kommer aldrig att byta åsikt om oss.
Även om sagoberättande kan ha en liten del med detta att göra så tycker jag att vi aldrig borde sluta med sagor eftersom de är så mycket bättre än att placera barnen framför tv:n/datorn.
Sagor hjälper till att bygga upp och fylla ut deras fantasi och jag tror inte det finns något bättre än barns fantasi eftersom de är vår framtid. Barnen kommer att växa upp och bli vuxna med jobb så som statsministrar, poliser m.m. Och i alla jobb behövs det nya idéer och dessa kan vi hjälpa till att skapa genom att träna barnens fantasi med sagor.

”Den lilla flickan och de tre små bären.”
Det var en gång en liten flicka med gyllenblont hår som levde alldeles ensam i en skog lång långt bort. Hon hade varit ensam så länge hon kunde minnas, och den enda vännen hon hade var en liten mus som bodde i väggarna i hennes hus. En dag vaknade flickan av kölden som sakta kröp under filten som täckte henne. Hon beslöt sig att inte försöka somna om eftersom de skulle bli kallare ju länge hon väntade, och dessutom så kände hon hur magen vrålade av hunger. Hon beslöt sig för att gå upp och samla in ved.

När hon hade kommit en bit in i skogen så kom hon i en liten skogsglänta. Där träffade hon på en gammal kvinna med ett jättestort öga och en liten blå korg på armen.
– Vart är du på väg lilla väg lille vän? Sade kvinnan med en krasslig röst.
– Jag är inte på väg någonstans, sa flickan och tog ett steg bakåt. Jag söker torr ved som kan värma mig i kylan.
– Jaså, och vart är dina föräldrar någonstans? Sade kvinnan och tog ett steg närmare.
– Det vet jag inte. Jag har vart ensam så länge jag kunde minnas. Sa flickan med gråten i halsen. Det är knappt så jag överlever natten då mitt matförråd för vintern är redan slut.
– Aj då, det låter inget bra mitt barn, men lyssna noga så kanske jag kan hjälpa dig. Sade kvinnan och log. Du förstår jag var på väg till bort till staden bortom bergen med dessa magiska bär för att sälja dem, men mina gamla ben orkar inte gå så långt. Om du kan hjälpa mig så ska jag se till att du får lite mat så du klarar dig.
– Åh, vad snäll du är kära dam. Sa flickan glatt. Men om jag ska sälja de magiska bären, så måste jag veta hur de fungerar så jag inte mister kunden min.
– Självklart mitt lilla barn, så här går det till. Sade kvinnan och förklarade för flickan att om du tar de röda lilla bäret först och tuggar det men inte sväljer det så får du önska dig vad du vill inom rikedom och berömdhet. Tar du sedan det gröna mellanstora bäret och stampar det mot marken så får du det du önskar dig allra mest i världen. Till sist så tar du det stora blåa bäret och sväljer det helt utan att tugga så får du önska dig vad du vill i hela världen. Men du måste lova mig att aldrig röra dem under hela resan och du måste vara tillbaka här om fyra timmar prick annars så kommer jag och hämtar dig och då får du ingen mat utan får gå hem alldeles ensam och hungrig.

När flickan hade lovat och fått vägbeskrivningen av den gamla kvinnan tog hon den blåa korgen med de tre bären i så begav hon sig mot bergen. Efter att ha gått halvvägs till staden på andra sidan så stötte hon i benet mot en stor sten och ramlade ihop. Det tog några minuter innan hon kvickade till och kom ihåg vart hon var någonstans. Hon reste sig upp och skakade bort löven från hennes gråa stickade kofta och fortsatte gå. Benet ömmade och magen röt, men hon fortsatte gå i tron på att hon skulle få mat av den snälla tanten. Plötsligt så kom hon på en sak, hon gick alldeles själv i skogen med tre magiska bär, vad skulle hon behöva tantens mat för? Hon kan ju bara önska sig det här och nu. Så hon beslöt sig för att genomföra planen och tog upp det lilla röda bäret. Hon stoppade det i munnen och tuggade så fort hon bara kunde och sedan spottade hon ut det på marken.

Hon väntade en lång stund innan hon önskade att hon levde i ett stort slott där det fanns värme dygnet runt och där hon kunde sova utan att vara hungrig. Det dröjde inte längre än några sekunder innan hon stod framför det mest ståtligaste slott någon någonsin skådat. Det hade de högsta tornen dekorerade med lila och blåa ränder och diamanter som portdörrar. Det dröjde inte länge innan hon var inuti slottet och undersökte varenda vrå. När hon hade sprungit runt hela slottet så märkte hon vad de var hon letade efter. Allt var perfekt så som de slott hon hade drömt om på nätterna, men de fanns inte en enda själ i hela slottet. Förtvivlad gick hon ensam runt i en cirkel och tänkte. Kvinnan kommer säkert att bli glad om hon ser vilket fint slott jag har ordnat åt henne och mig. Men innan hon gick ut i kylan igen för att finna kvinnan så tog hon upp det mellanstora gröna bäret och kastade de mot marken och stampade hårt på det. Inom några hundradelar så hon ett sken av sina föräldrar och kastade sig mot marken av förvåning och lycka. De kunde inte tala med henne, allt de kunde göra var att stå still och le mot henne. Flickan satt kvar i flera timmar och glömde helt bort hennes överenskommelse med kvinnan och när kvinnan stått på samma plats i flera timmar så började hon gå mot bergen.

Kvinnan gick i flera timmar och snurrade runt i skogen helt vilse tills hon fann ett märke i marken där hon såg en människa hade suttit. Hon vände sig om och såg ett jättestort slott, så vackert att hon var tvungen att kisa för att inte skada ögonen. Sakta rörde hon sig mot slottsporten och drog i den enda diamanthandtaget för att få upp porten. Där inne satt den lilla flickan alldeles fascinerad av två lysande människor som stod leende och vinkade mot henne. Kvinnan tog hårt tag i flickans gyllene hår och drog henne iväg från människorna, ut genom dörren och hela vägen tillbaka till skogsgläntan. Där drog hon upp henne på fötter och skrek;
– VARFÖR GJORDE DU DET DIN LILLA JÄNTA? DU LOVADE JU ATT INTE RÖRA DEM! JAG SKA NOG FÅ MINA MYNT, VÄNTA DU BARA!
Flickan hade ingenting att säga om saken för innan hon hann öppna munnen så var hon nere på marken igen och släpades genom skogen.

Det tog några timmar för henne att vakna upp och när hon öppnade ögonen igen så såg hon inte sina små husväggar utan en stor och förskräcklig grotta med ruskiga inristningar på väggarna. Hon hoppade till av förskräckelse när hon såg kvinnan stå i öppningen och så märkte hon att hon var fastbunden med massa rep runt en stol i mitten av grottan.
– Nu du din lille jänta så är de inte länge förrän mannen från staden kommer och köper dig från mig för stora pengar. Du förstår du har en framtid som sopare framför dig. Sa hon och skrattade ett förfärligt skratt och stängde för grottan med hjälp av en stor sten som hon förtrollade.

Flickan grät och grät i flera minuter tills hon slog ner blicken och såg ett litet bär liggandes på jorden. Hon lutade åt vänster med all sin kraft och fick till slut stolen att fällas. Sedan hoppade hon sidleds emot bäret och när hon var framme så tvekade hon inte en enda sekund utan stoppade ner i munnen och svalde de helt. Hon önskade så hårt att hela grottan började skaka och stenen framför sakta började röra sig åt sidan. Hon önskade ännu hårdare nu, hon önskade att hon skulle ha en vän, en vän här i livet som skulle kunna ställa upp för henne och rädda henne. De dröjde längre än vad de andra önskningarna gjorde förut, men efter ett tag så hörde hon ett välkänt ljud. Det var ljudet av små tassar som trippade emot jordytan. Hennes vän musen Milpe hade krupit genom hålet hon skapat mellan grottväggarna och stenen när hon önskat sig en räddare och var nu hä...