Stenpojken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

När jag var liten brukade min mamma berätta en berättelse om en stenpojke för mig. Så jag skulle vilja berätta lite om det för dig.
Det var en gång en liten flicka som var tio år hon brukade ofta gå i skogen och leka. En gång när hon lekte med kottar, och hon skulle ta upp en kotte såg hon en liten varelse. Först blev hon lite rädd, likaså den lilla pojken. Hon tog upp den lilla pojken i handen och frågade vad han hette. Han hette Filip. Filip frågade flickan vad hon hette. Hon svarade direkt Elisabet. Då undrade Elisabet varför han var så liten. Han svarade att han var född så. Då började den lilla pojken berätta lite om sig själv.
Jag och min familj bor i små stenar i en by som heter Stenbyn. I Stenbyn bor bara stenfolket. Stenfolket är små människor som är mycket trevliga av sig. Det är en sak jag verkligen vill att du ska veta och det är att bara barn kan se oss. Du har tur som har hittat oss, du är den första människan som jag har träffat. Vi stenfolk har en fiende och det är ett troll vid namn Trullse. Han är en trollkarl som kan trolla oss till sten. En gång var jag, min syster och en nära vän till oss ute och gick, då vi stötte på Trullse. Vi tänkte busa lite med honom så vi kastade sten på honom. Vår vän blev då förvandlad till sten. Men nu vill jag höra lite om dig.
Okej det var intressant, stackars din kompis. Jag själv bor med mina föräldrar och min lillebror Oskar i ett litet hus som står i hörnet av den här skogen. Du kanske har sett det, det är rött med vita knutar. Min mamma är ganska jobbig tycker jag. Hon vill jämt att jag ska sitta inne och läsa men det vill inte jag. Jag vill vara ute och leka i skogen. Men jag tycker att vi kan göra någonting kul nu. Kan vi inte gå till andra sidan skogen?
Nej, Det är ju där Trullse håller hus! Men jag vill att min familj ska få träffa dig. Vi kan gå till dem.
Under tiden dem gick till Filips sten, tittade allt stenfolk på Elisabet. Dem hade nog inte heller sett en människa förut. När dem kom fram till stenen ropade Filip på sina föräldrar. Föräldrarna blev rädda för Elisabet. Men Filip förklarade att hon inte var farlig att han bara ville visa henne hur dem bor. När dem hade hälsat på varandra ville Elisabet visa hur hon bor för Filip. Det ville Filip också. Hon plockade upp Filip och stoppade han i hennes bröstficka. När dem började gå hem till Elisabet blev Filip nervös eftersom Elisabets föräldrar inte kunde se honom. När han hade fått se hur hon bodde fick han gå hem till sig.
Morgonen därpå vaknade Elisabet tidigt. Direkt när hon hade gjort sig i ordning gick hon till Filip. Filip var nyvaken och hade inte ätit frukost så Elisabet fick vänta en liten stund. När han var klar ville Elisabet se det där trollet som Filip hade pratat om. Dom började gå inåt i skogen. När dem började se Trullses hus började dem smyga. Dom kom närmre och närmre. Då hörde dem ett hemskt skratt. Haha, ni kommer inte komma här ifrån levande. Då ropade Elisabet tillbaka, jo det kommer vi visst. Då tog trollet upp sin trollstav och sa, hokus pokus filiokus. Då började Filip växa, han blev lika stor som Elisabet. Trollet sa då, det kommer bara vara idag du är så här stor. Men du sa ju att vi inte skulle komma härifrån levande, sa Elisabet. Då sa Trullse, men jag tordes ju inte förtrolla en människa. Det kan ju hända någonting konstigt då. Då lade Filip in en kommentar som han aldrig skulle ha gjort. Men människor är ju likadana som stenfolket bara att dem är större. Jaha… Sa Trullse. Också tog han upp trollspöet igen. Hokus pokus filiokus. Då krympte Elisabet. Det var väl inte så bra sa Elisabet. Nej, svarade Filip. När dem skulle hem bytte dem hem eftersom Filip inte fick plats i sitt hem och Elisabet skulle aldrig orka gå ända hem med hennes korta ben.
När dem vaknade nästa morgon hade Elisabet vuxit så att stenen hade gått sönder, och Filip hade blivit instängd under täcket. Elisabet fick gå hem till sig för att hjälpa Filip hem.
Varje morgon gick Elisabet till Filip för att leka. Och varje dag hittade dem på äventyr. En gång hittade dem en grotta som det bodde ett konstigt djur i, det såg ut som en björn men den var lika stor som en myra. En annan gång gick dem runt och l...