Romeo och Julia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:

Ett av tidernas mest kända verk som jag har valt att läsa skrevs av den brittiske dramatikern William Shakespeare, som levde mellan åren 1564 och 1616. Verket är ett romantiskt drama och heter ”Romeo och Julia”. Skådespelet visades för första gången någon gång kring 1594 och 1595.

Handling:

Verket handlar om familjerna Capulet och Montague som sedan lång tid tillbaka har hyst agg emot varandra. Familjerna som båda värdesätter sin värdighet väldigt mycket, uppskattar inte när någon ifrågasätter dem eller tar dem för givet. När herr Capulet ska hålla en stor fest, lyckas herr Montagues enda son Romeo, som inte tackar nej till möjligheten att träffa sin älskade Rosaline, också få en inbjudan. Romeo och några andra tar sig till festen där han träffar unga Julia. De förälskar sig direkt och med ens börjar det farliga livet.



I ”Romeo och Julia” beskriver Shakespeare hur de två ungdomarna genast gifter sig i största hemlighet och sedan måste dölja det. Romeo blir utvisad från staden och blir helt förkrossad då han inte får träffa Julia längre. Julias föräldrar bestämmer sig för att gifta bort henne och hon vet inte vad hon ska ta sig till.
Jag tycker att verket är en sorglig version av otillåten kärlek och vad den skulle kunna leda till.


Plats och miljö

Dramat utspelar sig i en stad vid namn ”Verona”. Jag antar att dramat utspelar sig på Shakespeares tid då hans dramer inte tycks utspela sig i någon nyare nivå som den tiden faktiskt är känd för. Den perioden kallar vi nu för ”Renässansen”, som med andra ord är en modernisering av det Antika Greklands kultur och kunskap. Jag tycker inte att det nya och moderna framgår särskilt mycket och det är därför jag tror att verket utspelar sig på 1500-talet. Jag känner även ett visst självförtroende bakom texten; ett slags självförtroende som bara en som vet exakt vad det är man skriver om har. Ett själförtroende man får om man skriver om det man själv har sett eller upplevt. Både Montague och Capulet framgår som väldigt rika och mäktiga personer, och märkligt nog framgår inga andra än de som de själva känner eller pratar med. Det är nästan som om att det inte fanns några andra utanför deras stora, fina kretsar. Efter att ha fått höra en del om den tiden, har jag kommit fram till slutsatsen att man inte spenderade sina dagar på gatorna. Alla arbetade. Detta framgår dock inte i detta verk. De enda jag har läst om som har jobbat har varit familjen Capulets tjänstemän eller tjänare. Det faktum att Romeo bara vandrar runt och sörjer sin obesvarade kärlek, eller att Julias värsting till kusin ”Mästerkatten” Tybalt bara letar efter något att bråka med, får mig att ännu en gång ifrågasätta det vi har lärt oss. Sedan får man alltid räkna med lite sådant i böcker, annars blir det svårt för författaren att få fram sitt budskap och det tror jag alla de som någon gång har försökt skriva förstår. Det får mig att fråga mig själv vad de egentligen hade för sig på den tiden. Var det verkligen på det sättet som vi har fått lära oss om? Levde de så hemskt?




Personer och relationer:

”Kärleken späd och vek? Den är för hård, våldsam och rå, den stinger som en törntagg.”

– Romeo, akt I; scen IV

Till en början är Romeo förälskad i den vackra Rosaline, som är en Capulet. Romeo beskrivs som en person som anser att det viktigaste i livet och det man egentligen lever för att uppleva är kärlek. Han är hela tiden tyngd av sin kärlek, vilket framstår främst i början av verket. Som enda son till herr och fru Montague, är han väldigt hatad av hela Capulets släkte. Citatet ovan är från början av verket, då hans bästa vän Mercutio försöker få honom att inse att man kan vara förälskad men ändå leva. Han är även väldigt troende och besöker stadens munk ofta: ”Nå, öppet sagt: min kärleks övermått har rike Capulets dotter fått” – till munken, akt II; scen III.

”Han säger som en ärlig herreman, var är din mor?” – Julia till Amman, akt II; scen V

Herr och fru Capulet har bara en dotter, lämpligt nog. Julia ska snart fylla fjorton år och hennes föräldrar har redan hittat en make åt henne som de båda är mycket förtjusta i. Greve Paris är en av herr Capulets närmsta vänner och visar hela tiden stort intresse för hans dotter. Julia skickar iväg sin ”Amma”, som är ungefär som den moderna barnflickan, varje gång hon vill kunna höra av Romeo. När Julia skickar sin Amma för att få veta vad för slags avsikter Romeo har av deras hastiga förhållande fick hon inga riktiga svar i början; citatet ovan var det svaret som fick mig att skratta till mest. Man inser också ganska kvickt att hon vill uppfylla sina föräldrars önskningar så gott som möjligt, även om hon vet att hon inte alltid kan det. ”Nu fick min mun er synd, min pilgrim god” – till Romeo, akt I; scen V.

”Den skurken Capulet!” - Herr Montague, akt I; scen I

Herr och fru Montague är Romeos föräldrar, vars tanke om familjen Capulet är väldigt avgörande i detta drama. Jag uppfattar dem som målmedvetna, men ändå ganska sansade och realistiska personer som inte låter hat ta över deras förstånd. De är jordnära.

”Ge hit mitt långsvärd!” ”Nej, kryckor – varför skall du ha ett svärd?” - Herr och fru Capulet, akt I; scen I

Dessa två personer är enligt min mening de som utgör den mesta skadan. Jag tvivlar inte alls på att slutet av verket skulle ha varit helt annorlunda om de inte hade lagt sig i. Herr Capulet har nog ett ovanligt hetsigt temperament och tycks inte vilja låta något korsa hans väg. Han vägrar till exempel att låta Julia slippa det arrangerade bröllopet med den unge Greve Paris. De båda beskrivs som väldigt viktiga och mäktiga personer.
Språket:

Verket består så gott som bara av dialoger, varav samtliga är i väldigt gammalt språk. Om någon skulle prata med mig på det sättet skulle jag utan tvekan börja skratta. Som förväntat har verkets innehåll varit ganska obegripligt då främst Romeo har valt att uttrycka sig i liknelser. Jag tror nog att till och med den tidens personer skulle få det svårt att försöka förstå sig på hans ord. Ingen av karaktärerna tycks vilja tala klarspråk, vilket kan vara intressant i början, men det är även det som tröttar ut en. De sista replikerna är dock ganska enkla och det är nästan så jag undrar om inte Shakespeare hade glömt att göra dem komplicerade. Ett exempel på språket framgår i början då Julia inte tycks vilja sluta kalla Romeo ”Pilgrim”. Nu i den modernare tiden skulle nog ingen förutom de som faktiskt jobbar i kyrkan, eller är i kloster eller liknande, säga något sådant. Då verket endast innehåller dialoger får man inga beskrivningar av karaktärernas omgivning. Det kan hända att de själva beskriver det i form av liknelser; ”I rymdens vida rike har Solen aldrig skådat hennes like”, men annars lämnas det åt till fantasin.

Epok:

Verket hör till den tid som kallas ”Renässansen”. På den tiden skedde den stora moderniseringen av det Antika Grekland, en ”pånyttfödelse”. Kunskaper och möjligheter utvecklades och man blev mer medveten om sin omgivning. Jag tycker inte att ”Romeo och Julia” verkar särskilt modern, men å andra sidan har jag svårt att tänka mig att livet var så enkelt för femhundra år sedan. Det var inte långt efter Shakespeares tid som man kom på boktryckarkonsten, och på hans tid var det endast de rikare barnen som fick någon utbildning. Det var bara de som lärde sig att skriva och därmed kunde skriva böcker. Det faktum att Shakespeares skiljer sig så mycket från den tidens verk och händelser gör bara hans dramer ännu mer intressanta. Hans verk är ändå som det man förväntar sig av den tidens texter. Hans gamla språk och konstanta rim stärker detta påstående väldigt mycket. Om man ser på samhället i sig ser man att det inte var så länge sedan den store vetenskapsmannen och konstnären Leonardo da Vinci levde. Da Vinci lekte med tanken att någon gång kanske kunna flyga eller kanske till och med kunna transportera sig på hjul utan häst och vagn. Hans tankar angående transportmedel var grunden av idén bakom cykeln. Ett uttalande som roar mig ganska mycket då man ser hur hopplösa människor faktiskt kan vara är: "Den tid ska komma då människor som jag ska se på mördandet av djur som man nu ser på mördandet av människor.".

William Shakespeare:

William Shakespeare föddes den 23 april 1564. Han levde rikt och utbildades väl. Det livet förknippar jag med samtliga av han karaktärer, som alla är rika. Jag har läst ett av hans andra verk, ”Hamlet”, och den var inte alls lik ”Romeo och Julia”. Det finns dock några detal...