Kristendomen som kulturbärare

2 röster
6859 visningar
uppladdat: 2008-01-14
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Kristendomen som kulturbärare


Kristendomen uppkommer runt år 0 då profeten Jesus föds. Jesus är jude, sänd från Gud. Han ser mycket som han ogillar i Judendomen och vill göra förändringar, vilket leder till en helt ny religion. I och med folkvandringen mellan 100-500e.Kr. sprids kristendomen till Romarriket där den får fortfäste och när Konstantin år 380e.Kr. gör kristendomen till stadsreligion i romarriket erkänner allt fler människor sig som kristna.
Detta göra att den gamla grekiska gudaläran försvinner. Förr kunde man tillbe fler gudar, man kunde offra till både Hera och Zeus, men inte nu längre. Nu gällde Gud, med stort G. Man tänkte om. Gud sades ha skapat välden och Gud skapade bara gott. Alltså vara alla goda innerst inne och man skulle eftersträva att vara lika god som Gud var. Jesus, som sades var Gud i människokropp, hade umgåtts med alla stadskicken och hjälpt alla och det var vad man skulle eftersträva. Sedan var Jesus ett bevis på att människan inte längre var ett kryp, som inte dög något till och vars enda uppgift var att tjäna, utan man såg att människan var viktig för jorden. Gud hade nämligen bett människorna att ta hand om jorden och det gjorde människan till något viktigt. Men för den delen skulle man inte drabbas av hybris och bryta mot någon av Guds regler, för då straffade Gud. Det som var bra med Gud var han var mer pålitlig än alla de andra gudarna som man förut haft, de kunde när som helst och ibland utan minsta förvarning straffa människorna. ”Jag är en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.” (2 mos. 20:5-7)
En annan sak som var bra med Gud var att han hade skapat ett paradis. Man visste nu att man hamnade på ett bra ställe efter döden, om man varit en god kristen.

Skulpturer
Man fortsatte göra porträtt, så som under antiken, med enda skillnaden att de inte längre var naturtrogna. Man tappade strävan efter att återge exakt beskrivning av tillvaron. Nu var inte den fysiska människan, utan den andliga som var det viktiga. Man betonade ofta ögonen och gjorde dem större för att slå an på att de speglar människans inre.
Förut hade man också, i romarriket, skulpterat gudar till höger och vänster, men det fick man inte göra med den nya guden för han ville inte avbildas.
På 1000-talet började man att syssla reliefskulptur. Relieferna fick smycka kolonnerna och kolonnkapitäl i de romanska kyrkorna. Jesus, lärjungarna och andra bibliska personer avbildas flitigt med olika symboler. Många av symbolerna har idag fallit i glömska och ingen kan komma på vad de står för längre. Men tillexempel finns böcker avbildade, som precis som nu, stod för kunskap och lärdom.
När den gotiska stilen slår igenom, kastar skulptörerna kappan av den förut så lyckliga och starke Jesus och avbildar honom nu som lidande på sitt kors. Känslor visas mycket i skulpturerna från den gotiska tiden, till skillnad från den romanska tiden då seger var nyckeln.
I Tyskland driver man lidandet i skulpturerna väldigt långt i stilen som kallas Pietá, där man bl.a. avbildar Jungfru Maria med sin döde son i famnen. Detta finns inte skrivet i Bibeln, men blev mycket omtyckt ändå.

Måleri
Mosaik blev populärt i romarriket. Man hade massor med små glasbitar i olika färger och fäste upp dem med murbruk, så att de bildade bilder. Senare använde man samma princip för att fylla de stora, vackra fönstren med glas. Man målade bibliska historier, porträtt av bibliska figurer och symboler. Bilderna var inte bara till som prydnad för de annars stora och kala väggarna, nej, de visade hur man skulle leva och glasets glitter gav folket en förnimmelse om paradiset. Dessutom kunde Bibelns budskap nå även de som inte kunde läsa, genom bilderna.
Man ägnade sig också åt att illustrera böcker, då främst anfanger, väl dekorerade förstabokstäver i varje kapitel, men även ibland helsidor som illustrerade texten.


Litteratur
Kristendomen förändrade även litteraturen. Förut skrev man på både latin och grekiska, men när skolsystemet bröts och folkvandringen började försvann mycket av den grekiska litteraturen av den enkla orsaken att ingen översatt den till latin och att det nu inte var någon som lärt sig grekiska. Nya typer av texten uppkom också, så som: dikter och hymner för gudstjänstbruk, utredande av den kristna läran och senare också helgonlegender som skulle tjäna som exempel på hur man skulle leva som god kristen.
En viktig man för den unga kristendomen var Augustinus som från början kom från Karthago och senare blev biskop av Hipp Regius och helgonförklarad. Han skrev ett mycket uppskattat verk som hette De civitate Dei ("Om gudsstaten") som skildrar världshistorien som en kamp mellan Gud och djävulen där också staterna på jorden är indragna. Augustinus skrev på latin.
Trots att moderna talspråk, så som franska och italienska bildades, levde latinet kvar hos romersk-katolska kyrkan.
När högmedeltiden inträdde hade den med sig nya ideal. Nu räckte det inte att vara riddare och vara bra på att slå ihjäl folk, nej nu var du dessutom tvungen att göra det för en god och ädel sak, gärna för kyrkan eller kristendomen. Han skulle också tråna efter en rik och vacker adelsdam och skriva både dikter och sånger till hennes ära. Det var nu trubadurerna kom med i bilden. Det som är typiskt för trubadurernas dikter och sånger är att de inte innehåller ett spår av sanning. Denna typen av underhållning var avsedd för adelns slottsalar.

Teater
När stadskulturen föll under tidig medeltid försvann teatern. Den återkommer under högmedeltiden och har nu grovt kristna drag. På torg och särskilt byggda scener spelas nu berättelser ur bibeln upp. Precis som på antikens tid spelades både komedi och tragedi upp och det ansågs inte passa i kyrkan. Från och med 1400-talet hade inte kyrkan längre någon makt över teatern.

Musik
Den kyrkliga sången brukar kallas Gregoriansk sång efter Gregorius I, påve mellan 590-604 och som var mycket intresserad av kyrkomusiken. Den gregorianska sången var svårsjungen och församlingen som från början varit med och sjungit tonas allt mer ned. Man specialutbildar pojkar till kyrkosångare, för mässan skulle ju vara njutbar för alla, både Gud och församlingen. Det var inte så vanligt att den gregorianska musiken ackompanjerades av något instrument i och med att instrumenten användes på profana platser så som på gator och krogar. Orgeln blev till sist accepterad i och med att den redan på antiken användes vid stora offentliga ceremonier så som vid hyllningar av kejsaren, instrumentet hade hög status, därför dög det åt kyrkan.

Dans
Dansen fanns till en början inom kyrkan för att uttrycka sin glädje inför Gud, men när kroppen smutskastades och bara insidan räknades, blev det dilemma. För dans utfördes ju med kroppen och efter mycket tvistande försvann dansen ur kyrkan. Dock levde den kvar utanför kyrkan där den dels framfördes av skådepelare som spelade demon, djävul eller något annat sattyg.

Basilika
I och med att Konstantin den Förste accepterade Kristendomen började nyomvända kristna strömma till. Innan kristendomen blev erkänd hade man varit tvungen att hålla sina möten små och hemliga, vilket gjorde att man oftast kunde vara hemma hos någon i församlingen. Men runt.300e.kr. räckte inte ett vanligt hus till för att rymma alla de människor som nu ville gå på gudstjänsterna. Man var tvungen att hitta stora lokaler, och det snabbt.
Administrationsbyggnaderna, basilikorna som bestod av ett långsmalt rum som avslutades med en halvcirkelformad utbyggnad, fick nu bli de kristnas lokaler.
Men basilikorna fanns bara i de viktiga städerna och blev till slut för få. Man började bygga nya basilikor och gjorde där med lite små, kristna, förändringar.
Till exempel byggde man basilikan i öst-västlig riktning eftersom Kristus, enligt kristen tradition vid sin återkomst, kommer att visa sig i öster. Man bytte ut statyn av kejsaren mot ett altare. Grundidén för basilikan används fortfarande i byggandet av kyrkor.
Dock kunde inte basilikorna massproduceras eftersom de var allt för dyra att bygga upp och det tog lång tid. Det var två av orsakerna till att basilikorna inte efterföljare under den oroliga folkvandringstiden i övriga Europa. När basilikorna byggdes, gjordes deras tak av trä, vilket har lett till att de flesta basilikorna tyvärr brunnit upp genom åren.



Romansk stil
Den romanska stilen varar mellan 1000–1200e.Kr. Under den här tiden försöker man återuppliva antiken, eftersom den ansågs ha hög status, vilket gjorde att de romanska kyrkorna hade samma grundplan som basilikorna. Den romanska stilen kallas också Rundbågsstilen eftersom dess ingångar och fönsteröppningar har en rund båge upptill. Byggnaderna hade tak och väggar av sten. Väggarna var mycket tjocka för att de skulle orka hålla uppe stentaket, dessutom hade de få och små fönster för att inte försvaga väggarna.
Medeltiden var full av symboltänkande, så också när det gällde kyrkorna. De tänkte sig det långsmala rummet som Jesu kropp, rundeln i slutet av rummet, som huvudet och tvärskeppen symboliserade hans utsträckta armar.
Många av Europas största katedraler är byggda i den romanska stilen. Lunds domkyrka är ett exempel.

Gotisk stil

Det var en vän till kung Ludvig VII, Abboten Sugar, med sin höga maktpossition, som lät bygga den första gotiska kyrkan som var klar den 11juli 1144e.kr. Abboten var insiprerad av 500-talets kyrkliga texter om att gud var där ljuset var och han slogs av idén att bygga en kyrka med mycket mer ljus än de kyrkorna som byggts i romansk stil. Aritekten jobbade hårt och lyckades genomföra Sugars vision.
Arkiteten gjorde taket tunnare, så att väggarna lättare skulle kunna bära det. Han gjorde yttre stöd som tog upp takets tryck och förde ned det runt om krykan, vilket gjorde att väggarna inte heller behövde vara lika tjocka som förut.
Glas var dyrt och särskilt om man skulle ha större bitar. Detta löste man med att genom att fylla fönstren med symetriska mönter i antingen sten, trä eller järn och sedan fylla mellanrummen med glasbitar. Glasbitarna målades i olika fäger och kombinerades ofta till bilder. En av de mest kända katedraler i gotisk stil är Notre Dame i Paris.


Utveckling och skillnader mellan de tre nämnda byggnadsstilarna
Basilikorna var tillräckligt stora, men i och med att man i de kristnas gudstjänster tände levande ljus inomhus, blev basilikornas trätak en svaghet. Det hände ofta att basilikor brann ned, så man försökte hitta en annan lösning. Man började göra taken i sten istället, men då höll inte längre väggarnas konstruktion. Stentaken var tunga och krävde tjockare väggar, med få fönste...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Kristendomen som kulturbärare

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2008-01-14]   Kristendomen som kulturbärare
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9074 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×