Bokrecension: Odjurens stad av Isabel Allende

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Odjurens stad

- … Du ska resa till New York on ett par dar, sa John.
- Ensam?
- Ja, ensam. Du blir nog tvungen att göra många saker ensam hädanefter. Du ska ha med dig ditt pass, för jag tror att du ska ut på äventyr tillsammans med min mamma.
- Vart då?
- Till Amazonas.
- Amazonas! Sa Alex förskräckt. Jag såg en dokumentärfilm om Amazonas, där är fullt med moskiter och kajmaner och banditer. Där finns alla möjliga sjukdomar, till och med spetälska!
- Jag tror nog att mamma vet vad hon gör, hon tar dig inte med till något farligt ställe, Alexander.
- Kate, hon skulle kunna knuffa ned mig i en flod full med pirayor, pappa. Med en sådan farmor behöver jag inga fiender, sa pojken upprört.

Alexanders mamma är sjuk och de tre barnen måste flytta bort ett tag. De två döttrarna flyttar till morföräldrarna och den femtonåriga Alexander tvingas, mot sin vilja, till att bo tillsammans med sin ”excentriska” farmor i New York.
Inte nog med att han måste umgås dygnet runt med farmodern Kate, nej han kastas också in i ett äventyr i Amazons djungler. Om djungeln går det många historier om en jättelik apmänniska som är livsfarlig, har dödat många guldgrävare och som sprider en så illaluktande doft omkring sig, att både människor och djur svimmar eller blir förlamade av den. Där finns också andar som visar sig i dagsljus och mordiska, illasinnade indianer…
Enligt historierna en farlig plats, men enligt Kate Cold en perfekt plats för att få sonsonen att växa upp och bli man.

Jag tycker att boken är skriven på ett sådant sätt att man ser vad som händer framför sig och när man väl kommit in i handlingen (ungefär tre sidor in i boken) fängslas man och dras med in bland djungelbladen.
Sedan känns det sorgligt när man inser att boken håller på att ta slut.
Isabell Allende har verkligen konsten att kunna skriva både roligt, intressant och gripande.
Karaktärerna är verkligen karaktäristiska.
Den hårdhudade farmodern, den otroligt naturnära indianflickan Nadia och den vanliga amerikanska pojken Alex bygger upp bokens handlig och djup.
Även birollerna har en personlighet som är mer än bara ett namn, vilket de ibland kan sakna i andra böcker jag ...