Bokrecension: Andarnas hus av Isabel Allende

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Andarnas hus

- Något arbete måste du ha”, upprepade Férula.
- Ni ska aldrig lida brist så länge jag lever”, sa han.
- Det är lätt att säga, svarade Férula och tog bort ett fiskben mellan tänderna.
- Jag tror jag far till landet, till Las tres Marías.
- Det är en ruin, Estaban. Jag har alltid sagt att det är bästa att sälja den där jorden, men du är ju envis som en åsna.
- Man ska aldrig säja jord. Det är det enda man har kvar när allting annat tar slut…

Estaban letar guld i en gruva i många år för att försöka få ihop till ett bröllop mellan honom och Rosa, Claras syster. När han äntligen finner en tillräckligt stor guldklimp far han hem för att ställa i ordning bröllopet, men får på vägen höra att Rosa har dött av förgiftning. Och därmed blev det inget bröllop mellan de båda.
Estaban bestämmer sig för att använda guldet till att restaurera upp den förfallna men ärvda gården Las Tres Marías. Han arbetade hårt och drev sina lantarbetare hårdare. Men med bara arbetarna som sällskap kände han sig ensam och hans manliga behov trängde honom till att våldta en kvinna.
I hemlighet föds en oäkting, vars son framöver kommer att spela en stor betydelse för framtida händelser.
Ovetande om oäktingen, bestämmer sig Estaban för att han ska gifta sig och det med en kvinna av sin egen klass. Bruden blir Clara som tillsammans med makens syster Férula flyttar till Las Tres Marías. Clara är lugn, sansad och synsk, medan hennes man är temperamentsfull, barsk och konservativ.
Tillsammans lever de i de överklassigas lyx medan arbetarnas vrede bara växer och växer…

Jag tycker att det är svårt att göra en recension på den här boken eftersom den följer en hel ”familjs” öde genom tid och rum. Det finns många små händelser i boken som senare får stor betydelse.
Den är både sorglig, härlig, målande, roande och galen på samma gång.
Det enda jag har att säga om boken som är negativt är att den då och då tycks stanna upp och fastna på sina håll, men detta händer bara ett fåtal gånger.
Efter att jag nu läst Andarnas hus förstår jag mer hur det var i Chile, dels under Salvador Allendes och dels under Augusto Pinochet styre. Den är även underbar att läsa för nöjets skull.
Något som är fascinerande är hur Estaban förändras.
Från att först vara en ”rar” friare, till förkrossad yngling, som sedan förvandlas till en våldtäktsman och hänsynslös konservativ ”Patrón”.
Efter det, till en fascistisk politiker med höga ambitioner som sedan efter militärkuppen blir till en gammal, snäll gubbe som helt ...