Bokrecension: Vansinnes läkaren av Machado De Assis

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Recension - vansinnes läkaren


Handling: Machado de Assis beskriver omgivningen kanske mindre bildligt men desto mer med hjälp av realismens verklighetsbaserade drag. Men handlingen i sig är en skildring av idealismens frågeställning om tanke och verklighet. Med den utgångspunkten kan vi lugnt säga att det gick lite i överstyr för huvudkaraktären doktor Simao Bacamarte. Hans intensiva jakt på lösningarna till psykets olika mysterium driver honom in i ett farligt maktspel. Som successivt under handlingens gång ebbar ut i total galenskap för den ursprungligt goda läkaren.

Peripetier finns det säkert gott om. Den absolut tydligaste jag kan minnas är när revolten mot doktorn är framme och dragonerna är utskickade för att avvärja den av de ledande i staden. Det hela slutar upp med att dragonerna slår sig samman med upprorsmakarna och störtar regeringen.
Kulmen i boken är även den svår att finna då hela handlingen successivt eskalerar i den ena helt oförgripliga handlingen efter den andra.

Karaktärer: Simao Bacamarte, huvudpersonen, ”vansinnes läkaren”. Han är en hederlig doktor som dock har ganska avtrubbade känslor. Han beskrivs som en väldigt steril person. Hans utveckling mot galenskapen är antagligen tack vare hans arbete som han ägnar all hans tid åt.
Dona Evarista, Simaos fru. Hon talar väldigt lite i boken. Men hon valdes av maken för att hon såg sund ut. Han ville ha en frisk fru som kunde föda många barn. Men det visar sig senare att hon inte ens kunde ge honom några. Hennes utseende beskrivs som alldaglig.
Barberaren, en makthungrande och listig person som utnyttjar folkets missnöje över Simao för att bli regent över staden.
De övriga mindre karaktärerna i boken är ofta sådana med ”ordets gåva” det finns många poeter och filosofer. De leker med orden och imponerar så ofta på omgivningen, ibland med hjälp av metaforer: ”Kollegorna var förfärade, och ordförande bad honom att åtminstone tänka på det goda exemplet vad gällde ordning och respekt för lagen, och inte vädra sina åsikter ute i staden, för att inte blåsa under ett uppror, som ännu så länge bara var en liten unge.”

Stilen: Det är gjort som att Machado skriver ner vad krönikörer berättar om en historisk händelse. Boken berättar i kronologisk ordning de olika händelserna som avlöser varandra. Den beskriver kanske inte målande utan mer tekniskt om vare sig sina karaktärer eller sin omgivning. Ett citat som beskriver dårhuset: ”Den blev byggd vid Rua Nova, Itaguais på den tiden vackraste gata, den hade femtio fönster per långsida, en öppen gård i mitten, och ett antal rum för de intagna.” (s.13) Vidare är språket lättläst med undantag för enstaka ord som förekommer då och då.
Idealism framkommer också mycket av texten, citatet som följer är ett prakt exempel på sådan tankegång: ”Hans av tankar beslöjade blick lyftes från boken mot taket och tillbaka igen, blind för den yttre verkligheten, men öppen för den inre tankens djup.” (S66-67)

Egen uppfattning, jag har funnit boken mycket roande. Handlingen är som sagt mycket händelserik och tråkar knappast ut en. Som psykologi studerande kände jag igen mycket hos den sortens ironi och kunde relatera i tankebanor som beskrevs. Men i boken mycket är dessa överdrivna. Det känns verkligen inte som om boken skrivits för ...