Machado De Assis - en utomeuropeisk författare

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Joaquim Maria Machado de Assis

Machado de Assis föddes 1839 i Brasiliens huvudstad Rio de Janeiro. Portugiserna utnyttjade slavarbetare långt in i Machados medelålder. Att författarens mor var en fattig tvätterska från Portugal och fadern svart var tyvärr inte den största komplikationen för hans unga liv. Både hans mor och far dog när han var en liten pojke. Han tvingades sälja kakor på gatan för att överleva och har därmed aldrig heller gått i någon skola. Den kroppsliga hälsan var han inte heller välsignad med, han var fysiskt mycket svag och led av epilepsi.

Vid femton års ålder gav han ut sina allra första skapelser – diverse poesi. Hans första bok var klar vid tiden han fyllt 25 år. Vissa hävdar att han är helt självlärd andra menar att han sporadiskt gått på skrivlektioner. Han har översatt erkända verk på engelska, skrivna av t.ex. Edgar Allan Poe och Shakespeare, men även kreationer av franska författare som Victor Hugo. Vilket är oerhört imponerande att kunna göra utan någon utbildning i vare sig skrift eller språk. Hur som helst började han jobba som typograf på en tidning som han successivt kom att publicera många artiklar i. Han äktade snart den portugisiska Carolina Xavier de Novaes som kom ifrån en adlig familj. Giftermålet samt ett arbete på jordbruksministerium i Brasilien ledde till en ekonomisk frihet för Machado.

Detta gav honom tid som han valde att ägna åt skrivandet av ” Brás Cubas postuma memoarer” (1881), ”Quincas Borba” (1892) och ”Dom Casmurro” (1900). De böckerna kom senare att refereras till en ny stil i hans skrivande, det var inte längre det poetiska skrivandet. Ett av de senare verken är en djupgående psykologisk beskrivning av kvinnoöden som alla har beskrivits på ett komiskt och ironiskt sätt. Dessa böcker ses som nyskapande av den brasilianska litteraturen tack vare Machados egensinniga användande av vokabulär, dessa satiriska beskrivningar av det dåtida samhällets olika ironier. Han har gång på gång lyckats bemästrat detta utan att håna, utan skildrat mer som medmänniska.

Han är vidare högt uppskattad för sina geniala noveller. Överlag är han i sitt skrivsätt den största förespråkaren för realismen och romantiken i Brasilien antagligen genom tiderna.

Trots alla dessa konfrontationer med svårigheter han utsatts för som ung - lyckades han bli ”den Brasilianska litteraturens fader”. Han vann de mest prestigefyllda priser Brasilien hade att erbjuda. Han grundade Brasiliens Litteratu...