Pinsessans stora kärlek

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Prinsessans stora kärlek

Det var en gång en prinsessa i det stora slottet på Låtsaslandet. Prinsessan Laura var det enda barnet i kungariket och snart var det dags för kungen att lämna över tronen till sin komna generation. Prinsessan Laura var alltså avtagerskan i familjen. Men för att kunna ta över tronen måste Laura först och främst hitta sin älskade prins.

Laura hade nu blivit 21 år och varje dag kommer det unga män för att fråga kungen om dotterns hand. För det mesta var det prinsar från olika riken runt om i landet.
Timmar, dagar och månader fick och än var det ingen som kunde väcka kungens uppmärksamhet.

Lauras vilja kom inte riktigt fram i meningen gällande giftermål. Prinsessan ville inte gifta sig än. Hon ville först hitta en hon älskade, vare sig han var rik eller fattig.

Laura hade ett favorit armband som hon alltid hade på sig. Men en gång så hade hon råkat lägga ifrån sig det, och katten hade tagit med sig den ut till grannens lagård. Hon gick efter katten in till stallet och där såg hon en ung pojke. Pojken hade mörkt hår, blåa ögon och mycket välbyggd kropp. Laura blev chockad och hennes hjärta började dunka allt fortare. Såg hon i syne eller var det verkligen prinsen i hennes drömmar?!
Den unga pojken hälsade artigt på prinsessan och undrade vad han kunde stå till tjänst med.
Lauras ögon lös upp men hon var så förstummad att hon inte fick fram ett enda ord. Det var som om orden hade sprungit ifrån henne. Det enda hon fick fram var en massa svammel, eehhmm, jag, ehhm leta …
Då tog den blåögda pojken fram ett armband från fickan och undrade om det var det?
Laura svarade med att säga:
- det är just det jag har letat efter, tack herr unge man.
- Det var så lite så, till min tjänst ers majestät sade pojken
- Jag heter Laura, du kan mer än gärna tilltala mig vid namnet, men vad heter du? sade prinsessan
- Laura vackert namn, jag heter Alexander sade pojken.
Prinsessan svarar med att säga; trevligt att råkas Alexander, låt det inte vara sista gången.
Sedan går hon ut mot kungariket igen.

Dagen efter sken solen och glimrade in till Lauras sovrum. Det var dags att stiga upp, Laura undrade vad denna dag skulle förutse. Det kändes som om hon hade sovit på mjuka moln hela natten lång. Gårdagen hade antagligen med saken att göra, så här bra hade hon inte sovit på länge. Det kändes som något speciellt skulle hända denna vackra dag.
Plötsligt efter några minuter knackade det på dörren in till Lauras rum. Det var drottningen, hon hade med sig en exklusiv klänning och bad dottern ta på sig den till ikväll. Det skulle tydligen komma en prins från grönland. Vilket sades vara en mycket framgångsrik och artig prins. Laura såg inte fram emot det, hon hade redan träffat mannen i hennes drömmar. Han var en prins för henne, vare sig han var rik eller inte.

Senare mot kvällen knackade det på dörren till kungariket. Kungafamiljen satte sig vid matbordet och väntade på sina gäster.
Gästerna kom in till matrummet och Laura vände sig mot dem och tittade uppåt.
Hon tror inte sina ögon, var det verkligen han?! Kungen hälsade gästerna hjärtligt välkomna och presenterade dem för varandra. Han presenterade unga pojken som Prins Alexander från Grönland. Lauras och Alexanders ögon möttes, de tittade på varandra innerligt. Alexander tog tag i prinsessans hand och sade; Vi träffas på än en gång min sköna.
Laura vände sig mot sin pappa och han bara log mot henne. Han hade planerat detta, han visste om att Alexander och hon hade träffats förut. Det var han som gjorde så hennes armband försvann och hon var tvungen att gå dit. Hon visste att han var lurig, men så pass lurig hade hon inte haft någon aning om. Hon kanske borde ha varit sur just då, men nej hon var glad, glad för att hon fick träffa på Alexander på ett annat sätt förutom som en prins som kommer och ber om hennes hand. Hon är glad över att detta hände. Hon vände sig sedan om mot Alexander som stod och ledde brett mot henne, han gick ner på knä och sa; Du min vackra pärla, vill du bli min drottning? Svaret på frågan blev naturligtvis ja, något annat det kunde prinsessan Laura knappast tänka på.

Ett år efter förlovningen:
Det var nu dags för Alexander och Laura att bli...