Yersinia Pestis - digerdöden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

När uppgiften om ett arbete under medeltiden kom upp fick jag några idéer om vad mitt ämne skulle bli.
Av de idéerna var en mera självklar än de andra och att den var mera självklar beror på följande:
Ett: Digerdöden är onekligen ett intressant ämne!
Det är något jag vill veta mycket om, men vet bara att det var på medeltiden farsoten skördade många liv, att många dog snabbt, att spridningen var rejäl och att råttor spred pesten.
Två: Ämnet jag valt handlar om något av de värsta jag kan tänka mig, en av mina värsta mardrömmar, nämligen att en epidemi som dödar näst intill allt kommer och tar allt ifrån mig, mina vänner och min familj och om bara jag skulle överleva, gud vad hemskt!
Tre: Det är den största katastrof som drabbat mänskligheten.
Kan det vara något att skriva om? JA!
Fyra: Spridningen. Den är så enkel, men drabbar så hårt. Att något så förödande kan spridas så snabbt skrämmer mig verkligen. Där av min frågeställning:

*Hur kunde det bli en sådan snabb och stor spridning?

Tillvägagångssätt:
Jag kommer att söka på bibliotek (litteratur), på artikelsök och på internet.
Biblioteket ligger 20-30 minuters bussresa hemifrån, så dit tar jag mig. Internet finns bara ett knapptryck iväg, så jag kommer att söka där, men jag ska först ta mig till biblioteket. En sak till om internet: jag lovar att vara kritisk och noggrann med det jag finner på nätet!



Så började det

På 1330 talet i Kina omkom många i de naturkatastrofer som härjade då, jordbävningar, vulkanutbrott, flodöversvämningar och torka som resulterade i missväxt och hungersnöd.
Det var inte enda orsaken till att människorna dog, pesten hade brutit ut.
För det var ju inte bara människan som drabbades (av naturkatastroferna), utan även råttan, och man visste att råttan och pesten har något med varandra att göra.
Det är ju inte råttan i sig som sprider pesten utan loppan i pälsen. Loppan lämnar inte bara råttan till en människa utan anledning, nej, det kan den göra om råttan dör och kallnar och ingen annan råtta finns, då kan den hoppa över till människan.
Men varför just till människan? Jo, för det var ofta svartråttan som bar på dessa loppor och svartråttan levde nära människan på medeltiden och det var väl den närmaste varelsen att förflytta sig till när råttan dog.
Just detta hände när naturkatastroferna bröt ut, och råttorna som levde bland bergen i Himalaya dog och loppan förflyttade sig.
Alla råttor klarade inte av loppan lika bra som svartråttan, och inte heller alla svartråttor, men de flesta gjorde tyvärr det.

När spridningen väl var i ruljans kunde inte mycket stoppa den.
Lopporna kan sprida sig från människa till människa när människan har böldpest, men värre är det med lungpest. För då kan både människan och råttan smitta människa, bara genom luftvägarna.








3 sorters pest

-- Böldpest ca 50% dog (utan behandling)
-- Lungpest ca 100% dog
-- Blodpest ca 100% dog

Böldpest var den sortens pest som ger bölder stora som äpplen i armhålor, skrev och på hals och ljumskar. De var fyllda med var och blod, och var svarta. Man smittades av en infektion som ett loppbett gav en. Man kunde rädda den som drabbats av böldpesten genom att skära upp bölden, men då måste bölden mogna och det hann den sällan i och med att den skadade dog bara inom några dygn. Det tar 1-2 veckor innan bölden spricker självmant.
Symptomen för lungpest var att man blödde näsblod, fick hög feber och angrepp på luftvägar, väldiga samlingar av vätska i lungorna, och då svårigheter att andas, dålig andedräkt. Den sjuke hostade blod och var, det kom blod i avföring och urin. Och döden inträdde ofta inom ett dygn och ibland ca 3 dygn.
Blodpest gav mörka fläckar på kroppen från de inre blödningarna. Vissa dog inom några timmar.
Talförmågan försvann först och sedan medvetandet på dem som fick angrepp på hjärnan. Ibland blev de förvirrade och tog sitt liv genom att kasta sig ut genom fönstret.
De blev drabbade av en törst som inte går att släcka och en huvudvärk inget kan jämföras med. Läkare i ”klädnad mot döden”


Spridningen mot Europa

Spridningen gick via handelsfartygen.
Kryddor och siden var stora exportvaror, siden kom ju speciellt från Kina. År 1334 kom de första spridningarna vi handelsvägar som var en länk mellan öst och väst.
Egypten och Syrien drabbades 1346 av pesten och därifrån spred den sig till Krim och vidare till Europa.

Konstantinopel och Sicilien fick den ett år senare, troligen via Kaffa på Krim. På Sicilien skulle en halvmiljon människor ha omkommit.

I Kaffa hade köpmän från italienska Genua sitt högkvarter för handeln runt Svarta havet.
Samma år som pesten nådde Egypten och Syrien, 1346, blev Kaffa hotat av de krigiska tatarerna, men invånarna i Kaffa klarade av dem och var naturligtvis nöjda och glada med det, men när de insåg vad de tatariska liken lämnade efter sig var de inte lika glada längre. I motståndarnas läger hade nämligen pesten brutit ut och innan tatarerna erkände sig besegrade kastade man liken från de döda över stadsmuren till Kaffa med hjälp av kastmaskiner. En del av invånarna var redan smittade och dog där, men de som var rika och friska tog sig med sina båtar hem till Genua.
Denna flykt förde pesten till Europa då vissa av de som flydde redan var smittade fast det inte brutit ut än. De märkte inte att de var smittade innan flykten för att det gick så fort.
Många slängdes ner i havet för att inte ta smittan till Europa, men loppan hade satt sig på de levande människorna och nu var Europa nästa mål för pesten.
Här skulle omkring 25 miljoner duka under tror man.



Pesten i Europa

På 500- talet hade pesten varit i Europa, men då visste man inte vad det var. Då var det inte i lika stor spridning, men nu bland de smala gator och gränder som ofta inte var mer än en meter breda trivdes bakterien som fisken i vattnet och spred sig fortare än något annat.
Det man inte vill ha kastades nämligen ut på gatorna och råttor, grisar och de farliga bakterierna trivdes bra där.
När det såg ut som det gjorde var det inte konstigt att städerna låg tomma på invånare.
Eftersom de stora städerna inte hade mer invånare än Borås och Jönköping hade 1987 så verkade det som om fler försvann än vad det egentligen var. Europa hade bara samma invånarantal som Italien 1987 och Sverige
600 000 invånare, lika lite som Stockholm hade –87.
Men man vet inte säkert hur de här siffrorna stämmer, för enligt ryktena överlevde bara 14 personer i London.

Det var de fattiga som drabbades hårdast. De kunde ju inte fly från sjukdomen utan fick stanna kvar i de trånga husen och bland bakterierna på gatorna. Kvinnor drabbades mer än männen, troligen eftersom de vistades mer inomhus där loppan fanns.
Något år efter att spridningen satt fart i Europa nådde den 1348 Florens. Här fanns det två författare som skrivit om pesten, inte mycket, men en del.
En av dem som såg pestens framfart var Giovanni Boccaccio. Han hann se det mesta, eftersom han inte dog förrän 1375. Det han skrev var speglat så att Gud skulle ha straffat dem för deras synder. Han har skrivit att han sett några av svinen gå omkring och rota bland skräpet på gatorna och inom en timme hade de legat döda på marken.
Med skräck skriver han hur han ser folk tyna bort och han beskriver hur han tror att människan måste leva för att klara pesten: att de ska vara försiktiga, isolerande och de nöjen man får ha ska vara stillsamma om de ville ha livet kvar.
Men trodde man att man skulle dö hur som helst vad man än gjorde var det bara att vara glad och leva livet.

Den andre författaren, Francesco Petrarca, skrev om mer skräck och mer elände, förklarade hur husen gapade tomma och att det nästan ekade på gatorna. Det som dämpade ljudet var liken.
Samtidigt som pesten härjade på Europas gator stängde påven in sig och ”renade” luften med eld.
1348 i Europa
Det var nu den verkliga plågan kom för Europa, (inte hela Europa, de nordiska länderna hade inte drabbats än, plus några få områden i Europa, t ex Böhmen och vissa delar i Ryssland) men resterande Europa hade det svårt. Pesten lämnade nu Florens, men tog över Spanien, Frankrike och resten av Europa, när den väl tagit sig över Alperna, som var ett litet hinder för pesten.
I Paris höll den i sig länge. Den kom en period och försvann, sen kom den igen 1349. Samma år kom den till London.


Nordens tur

Nu när den spritt sig norrut i Europa var det nordens tur. Sjöfararnationen Norge tog emot båtar med råttor som spred pesten vidare. Båtarna kom från Hansan.
Bergen fick känna av dödens doft. Hälften av invånarna dog, närmare 40 000.

Magnus Eriksson som var kung för både Norge och Sverige, tills hans son blev stor nog att styra Norge, skulle åka till Norge och presentera en ny lag. Han hade hört rykten om en sjukdom i Norge som i hans öron lät som om Gud inte var god mot de sina, så han trodde inte riktigt på det utan for mot Norge.
Han höll på att möta ryktet och för att inte göra det fick han stoppa sin resa i nuvarande Göteborg.
Snart skulle farsoten sprida sig till ett av de sista länderna i Europa, Sverige.
Att Norge fick digerdöden och inte Sverige fick det fortare var pga. skogarna och bergen mellan länderna.
Det var genom rövarna i skogarna på gränsen som bakterien nådde Sveriges marker. 1350 i februari/mars drabbades först Värmland. Sedan drog den snabbt söder ut till Halland, Småland och Västergötland.
Det sistnämnda länet drabbades värst. 446 präster i Skara skulle ha dukat under, och bara 34 överlevt. Fast sådant får man ju som sagt ta med en nypa salt eftersom det mesta av Sveriges digerdöds historia har förts vidare muntligt.
Även Uppland fick känna på döden, där 5/6 dog. I Halland dog kungens två halvbröder Håkan och Knut.
Men några län klarade sig riktigt bra, och det var södra Dalarna, delar av Västmanland och större delar av Norrland. Förklaringen till att bakterien inte vistades i Norrland var att där trivs den inte i det kalla klimatet.
I Västmanland tror man att Bergslagen klarade sig så bra pga. svavelröken som inte bakterien trivdes i, så styrelsen i riket flyttades under sådana perioder till Sala och Falun där röken skonade området från pesten.
Totalt tog pesten med sig 200 000 invånare av 600 000 i Sverige.



Gissel och judar

Gisslartågen var ett tåg med halvnakna människor med blodiga ryggar.
Meningen med det var att påminna om Jesu lidande. Tågen höll på i 33 dagar, lika många år som Jesus levat.
Detta skulle vända Guds godhet mot människorna igen, det ingick i påvens välsignelse. Gisslarna bad om nåd till Kristus och jungfru Maria.
Att deras ryggar var blodiga var för att de slog den som gick före i tåget med ett gissel, som är en piska med vassa taggar på.
Många orkade inte de långa vandringarna och föll ihop av matthet och blodbrist. De ropade och skrek när de intog städena under klockringning som de välkomnades med, men bara till en början.
När gisslarna angrep prästerna och skulle ta deras plats och försöka få makt över allt ändrade påven sig och det blev nu dödsstraff på att vara med i gisseltåg, men påven hade ändrat sig försent.
För gisslarna hade börjat med förföljelser istället, av kristendomens fiender… judarna. De bar enligt gisslarna skulden till pesten.
Judarna blev förföljda släktled efter släktled och alltid hade kristna tyckt illa om judarna, men få tänkte på att Jesus var jude.
De anklagade dem bl.a. för att ha förgiftat vattnet i brunnarna.
De dödade ju judarna, och inte nog med det, de gav dem en grym död. De sydde in dem i säckar och dränkte dem, brände dem inne i husen och det pågick grymma slaktningar i några tyska städer.
Avunden på deras framgångar som affärsmän minskade ju inte dödande av judar direkt. Kristna fick inte låna ut pengar mot ränta, men det fick däremot judarna, och då var det ett bra sätt att bli av med skulder genom att döda dem.

Judar bränns, inte en och en inte, det tog för mycket tid.
Apropå pengar under digerdöden.
När liken skördades så ringde man varje gång i kyrkklockorna och för varje nytt lik fick ringarna pengar och de var väl de enda som hade något för att så många dog.

Hur som helst var det inte bara judarna som blev förföljda… även andra utstötta, som spetälska drabbades.
Men den sjukdomen och många andra som härjade på medeltiden tog digerdöden med sig. Det var ju väldigt bra att inte fler sjukdomar än den grymma pesten fanns. Men det berodde på att de sjuka och svaga drabbades först och dog först. På så sätt spreds inga fler farsoter än pesten.



Hastigheten

Att det spred sig fort finns det nog många anledningar till, men en av dem var framförallt att folk reste mycket på denna tid.
Och år 1350 skulle man fira ett jubelår i Rom, ett år då människor på resande fot skulle komma till staden. Det väntades hundratusentals personer och många av dem for genom pestsmittade områden och städer.
Vissa hann inte fram innan döden nådde dem, men vissa hann och förde pesten med sig,
Påven själv vågade inte vara där utan satt instängd i Avignon men försäkrade att de som dog under jubelårets firande skulle komma direkt till paradiset.


När livet kom tillbaka

Det var ju mycket färre invånare nu när man kunde börja leva igen, så nu fick de förut fattiga ta del av det goda. Plötsligt fick de övergivna åkrar och blev rika.
Det var få arbetare så lönerna steg.
Snart steg invånarantalet eftersom de sjukdomar som funnits före hade ju pesten fört med sig bort så människorna kunde rå om sig själva istället för de sjuka. Det tog två hundra år innan invånarantalet var detsamma som innan digerdöden, men att döda de som fanns innan digerdöden tog inte ens 40 år. (Då menar jag under digerdöden och inte under hela pesten, eftersom pesten funnits både före och efter digerdöden.)

Nu började människan tänka efter och insåg att kyrkans läror kanske inte var det rätta, så kyrkans makt minskade över människorna.

Nu insåg man hur kort livet i själva verket kunde vara så livslusten ökade och man levde för dagen och tänkte inte på vad som skulle hända efter döden.
Men pesten försvann inte, den fanns ju före digerdöden också.
1361 kom den tillbaka till Sverige igen, men då inte lika stor spridning och då försvann den fortare.

Det har även funnits större epidemier av pesten i Europa, t ex en av de största i Sverige, som utspelade sig 1623, samtidigt som det trettiåriga kriget i Europa.
Två år senare kom det att bli nästan ännu värre än var det varit för London på 1300 – talet, men en stor brand dödade lopporna, så det hann inte bli så farligt.
Sveriges sista epidemi kom år 1710, och först efter två år skulle den lämna landet och för att 8 år efter det sista spåret av pesten i Sverige visat sig inta Marseille.
Sedan var det slut på pesten, för människan hade lärt sig hur man skulle få bort den, genom att spärra av städer med pestsmitta t.ex.
Men sjukdomen hade krävt fler dödsoffer än alla världshistoriens krig (fram till 1987), och det hade hänt under fyra hundra år, då räknat efter medeltiden också, runt 1300 till någon gång på 1700 talet.


Äntligen kunde människan leva.
Nu började ett gott liv, men aldrig ska vi glömma det som hänt våra förfäder.


Slutstats

En sjukdom värre än alla krig (i dödsantal), som sprider sig snabbare än blixten måste vara det mest förödande för mänskligheten.
Något som är så nära att utplåna människan och som sprider sig så fort, det är verkligen hemskt.
Aldrig tidigare har något spridit sig så fort och utbrett över så stora områden, aldrig senare heller.



Att just pesten spred sig så fort beror på mycket:
Gisslare som går från stad till stad måste ha fått med sig pesten, resande personer, handeln och lungpesten som bara spred sig genom luften.
Att bakterierna tar sig över 4810 m, t o m ganska snabbt är ju helt otroligt. Inget kom i deras väg.
Näst intill omöjligt att stoppa den.
Men svar på min fråga har jag fått. Det var all rörelse i Europa som fick bakterien att föras vidare, för när en stad fått peste...