PM på The theology of the Gospel of John/D. Moody Smith

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Johannes evangelium skiljer sig från de synoptiska evangelierna. Det antas ha skrivits i Efesus enligt kyrklig traditionen. Det har diskuterats om teologin i hans bok eftersom Johannes har en hög kristologi, men boken ska i första hand läsa som en berättelse. Gemensamt med de tre andra evangelierna är att Johannes har brännpunkten på Jesus och tron på honom, denna tro manifesteras genom den Helige Anden. Detta är teologins kärna och den skiljer sig inte emot de andra, det som skiljer sig är hans inriktning på vem Jesus är och karaktärerna i hans berättelse. Varför? Jo för att han vill beskriva hur deras tro verkar mot Jesu tro. Därför är det onödigt att försvara teologin som en disciplin/diskurs i Johannes. Istället är det svårare att presentera hur man ska organisera hans teologi i hans bok. John D. Moody Smiths bok tar upp det komplexa system om hur man kan uppfatta Johannes evangelium. Detta evangelium har uppfattats som ett antijudiskt (eftersom antisemitismen kopplas starkt ihop med nazismen på 1900t.). En annan viktig punkt är Rudolf Bultmanns presentation av mytologin, han påstår att man behöver avmytologisera Joh. berättelse eftersom det finns risk för över- och undertolkningar av texten. Sist men inte minst tar Smith upp om Kristus natur och den ska jag ska gå in på i slutet för att binda ihop hans uppfattning av Johannes evangelium.

Struktur och källor om Johannes teologi
Johannes inledning/prolog har ett filosofiskt och metafysiskt sikte på Ordet. Hans vokabulär och uttryck påminner mer om 1 Joh. än de synoptiska. Logos har en lång grekisk historik och uttrycket hade en bred betydelse i grekiskan. Philo av Alexandria en filosof (var präglad av Platons tankar) som var lojal judarna använder sig av logos begreppet. Han menar att Logos inte är skapad utan är oskapad som Gud. Det verkar som de hellenistiska judarna och även Johannes pendlade emellan grekiskisk filosofi och biblisk religion. Logos representerar m a o ett brett register av kulturell och religiös syn i Medelhavsländerna. Det kan tänkas då att Johannes vill förmedla ett budskap till en bred publik om vem denna Logos är eftersom detta begrepp kändes till av omgivningen.
Evangelisten använder sig av judisk utläggning i Joh. prologen vilket medför att han står närmare en judisk tradition än en kristen. I Ordspråksboken kap. 8 hittar man en parallell till logos: Sophia/Visdomen, (Sophia feminin beteckning för vishet i LXX) men Sophia nämns inte i det fjärde evangeliet. I både grekiska och hebreiska är ordet visdom feminint. Kanske anspelade Joh. då på ett manligt begrepp som logos eftersom Jesus var man? Det finns inget konkret svar på varför Joh. använder sig av just logos, men man ser klara paralleller med Ords. 8. och annan litteratur: Den som finner visheten finner livet och hon nämns i en GT apokryfisk bok: ”…hon som har med sin konst format allt” (Salomos vishet 7:22). Jämfört med Johannes prolog v. 4 ”Allt blev till genom det…” och ”I Ordet var liv…” så ser man paralleller till de föregående versarna.
En annan parallell till GT är Joh. 1:1 ”I begynnelsen fanns Ordet” med 1 Mos 1:1 ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord”. Johannes Gud skapar genom Ordet dessutom är detta ord också ljus och liv. Det talas om ett mörker i hans berättelse vilket gör att en dualism uppträder i hans berättelse. Ljus är liv och mörkret har övervunnits av ljuset i Joh.



Handling
Liksom de andra evangelierna är Johannes en berättelse. En berättelse som behandlar Jesu tjänst mer än det teologiska, jämväl finns det mer inslag av teologiska teman än i de synoptiska berättelserna. I evangelistens berättelse så framförhåller han att logos och sonen kan kallas i själva verket för ett annat ord Theos (1:1, 18; 20:28). Joh. 1:14 har inkarnationstanken Logos blir sarx, människosons begreppet är här i skymundan (jämfört med de synoptiska).
Johannes tar upp om Judéen och tre resor till Jerusalem, synoptikerna samlar allt till Galiléen och har endast en resa (Joh. berättelse är på ca 2,5-3 år, synoptikerna har ett år).
En intressant skillnad mellan författarens och de synoptiska är att Johannes döpare inte döper Jesus, i hans historia. Johannes vill inte göra Johannes döpare större en Jesus utan vill visa på att Johannes döpare är underordnad Jesus. Därtill nämns inte att Johannes döpare är kopplad till profeten Elias som i de synoptiska, de påstår ju att Johannes döpare är Elias. Det här visar att författaren helt klart har tonat ner Joh. döpares roll och lyfter upp ett nytt fokus. Jesus är Guds lamm som tar bort världens synd enligt Johannes döpare. Johannes döpares betydelse blir då istället ett vittnesbörd och ska ses i det ljuset, istället för en motståndare till Jesus gällande rekryteringen av lärjungar etc. För övrigt är inte historierna om när Jesus frestas av Satan och Jesu kamp i Getsemane med de är helt bortkopplad. Författaren vill inte ta upp ämnen som att Jesus är frestad eller hade ångest. Gudsriket som är med Markus och Lukas (Lukas har inte med det) är heller inget centralt för Johannes.
Allt detta visar att Johannes har flyttat essensen till ett annat spektra. Hans essens är att en troende måste födas från ovan (Nikodemus berättelsen) och ta emot den helige Anden för att förstå vem Jesus är (14:16; 16:7; 20:22, 28). Anden ges endast efter Jesu förhärligande/uppståndelse, vilket är viktigt eftersom lärjungarna kan inte förstå Jesus utan Anden. Dessutom har Johannes en viktig notis om kärleksbudskapet att älska varandra i hans farväl tal (13:34). Skulle det finnas något kärnbudskap i Johannes skulle det vara i 3:16-21, där varken dom eller fördömelse är med, utan fokus på räddning/frälsning.
Evangelisten har begränsat mirakeln och undren till sju st. likaså har han Jesus sju stycken ”Jag är…” tal med. Jag kommer inte att gå in på djupet på dessa utan ta upp några saker här. Jesu tjänst börjar oförvilligt i Kana med vin undret och kulmen på dessa under är när Lazarus uppväcks från de döda. Dessa sju under kan kopplas ihop av Johannes med de mystiska Jag är tal, Jesu är: livets bröd, världens ljus, grinden, den gode herden som ger sitt liv för sina får, uppståndelsen och livet, vägen/sanningen och tillsist den sanna vinstocken.
Tempelrensningen är i början av Johannes, synoptikerna har den i slutet med betoning i Markus att det var därför Jesus dog. Johannes har däremot uppväckelsen av Lazarus som motiv till varför Jesus dödas. Runt om detta så ser man en klar dikotomi mellan Jesus och judarna som här syftar på fariséerna och de skriftlärda, det är dessa som är Jesus antagonister.
Författarens evangelium bygger på att den kristna församlingen har blivit skild från sin judiska miljö pga. deras trohet till Jesus. Det fanns judar som var rädda för att tro på Jesus eftersom de hotades att skiljas från synagogan, (9:22) Johannes församling hade skiljt sig från synagogan och dess hot. Församlingen hade levt i tro på Jesus återkomst och att den helige Anden fanns med deras kommunitet.
Johannes berättelse har hög kristologi där Jesus tal är exklusiva tal om dito. I andra avseende har det diskuterats om kap. 21 är ett senare inlägg eller inte, något manuskript som styrker att det är ett inlägg har inte hittats.

Teman i Johannes teologi
Det relevanta i Joh. om Gud, är vem Gud är och inte om Gud finns. Hur uppenbaras denna Gud för oss i hans berättelse? I skriften talar Moses och profeterna om Jesus enligt evangelisten (1:45). Jesus talar även om att hans tid inte är inne än i 2:4 vilket visar att läsaren får en förtur till vad författaren menar eftersom Johannes döpare talar om Guds lamm som rensar bort synd. I kap. 2 förut visar Johannes att den kristna kyrkan står över synagogan (genom det nya vinet som är bättre än det gamla). Det visar i sin tur att kristendomen har blivit skiljd från judendomen. Livet i kyrkan föregås av ett liv, livet i Anden/parakletos. Allt detta syftar till att visa att Jesus är Theos av den orsaken att doktrinen om att Guds existens redan är antagen hos honom.
Att Messias är Jesus talar alla evangelierna om, men Joh. tar upp det klarare än de andra. I bara hans berättelse finns det den unika transkriberade formen messias på hebreiska (i de andra finns detta ord på grekiska Christos). Denna Messias syftar på Davids riket och att Messias är från Davids ätt. En annan stark ledtråd om att Jesus är Messias finns i 19:19ff där det skrivs på tre språk heb., grek. och lat. (finnas bara i Joh.) att Jesus är judarnas konung. I författarens syn dör Jesus som en rättmätig kung av Israel som har blivit förkastad av sitt eget folk. Med dessa och andra detaljer visar Johannes på en stark medvetenhet om vem det messianska riket tillhör och dess legitimitet.
Som sagt så ser man att judarna målas ut negativt, men Israel spelar en positiv roll. Natanael har epitetet sann israelit. Nikodemus som är lärare i Israel, försvarar Jesus och slutligen är med och hjälper till att begrava honom (trots att han har haft ett teologiskt samtal med Jesus innan som han inte förstod). Så även om Johannes kan tolkas antijudiskt finns det drag av det motsatta hållet. Johannes vill likaså förmedla en eskatologi som handlar om en Gud som handlar historiskt. Eskatologin blir då kristologisk enär att Jesus har kommit och uppenbarat sig.
Undren i de synoptiska och Joh. (t ex som helande m.m.) kan vävas samman med Moses, Elias och Elisas auktoritet, de var också undergörare. Dessa gärningar är viktig i takt med att de kopplas ihop med frälsande och teologisk mening, Jesus ger syn till de som inte ser, liv till de som är döda m.m. I slutändan handlar detta om att ge och Jesus ger tillslut sitt eget liv.
Johannes vill visa att Jesus är ett ställföreträdande offer, han är det slaktade lammet som offras innan påsk. Johannes skriver att Jesus har sin sista måltid innan påsk och syftar då på att han är det slaktade lammet man förbereder innan påsk, synoptikerna har att Jesus äter på påsken innan han dödas. Jesus död ska ses i Joh. som ett förhärligande till Gud dvs. tiden är inne för att han förhärligas och lyfts upp. Att lyftas upp syftar till Jesu uppståndelse.
Jesus dör och han ger dem ett nytt bud. Efter den omtalade fot tvagningen så ger Jesus sina lärjungar ett nytt bud: älska varandra såsom han har älskat dem. Att älska varandra och lyda Jesus är grundtanken i Johannes församling, detta kan sammanfattas med att tro i lydnad.
Jesus relation till Gud (10:30) visar att han är helt innesluten i sin Faders vilja och som Fadern har sent honom, s...