Min novell- Tårar och kedjor

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete




Tårar och kedjor



Jag vaknade kl 06:00 av att väckarklockan ringde. Jag tryckte på snooze men bestämde mig ändå för att vakna efter ett tag. Jag släpade mig själv upp ur sängen, ut ur sovrummet och in till badrummet. Jag tog mig en titt i spegeln. Fan också! Finnen har blivit större. Äsch, inget som lite smink inte kan fixa. Jag fixade mig för att sedan gå ner och äta frukost. Alla satt redan där.

– God morgon Shaza, sa min mamma medan hon tog fram det varma brödet.
Mamma hade alltid ett leende på läpparna.
– Mm, svarade jag.
– Har du bett din morgonbön?, frågade pappa.
– Mm, ljög jag. Vart är Hama? ·
– Din bror har redan gått till jobbet.
Hama, min 19 åriga brorsa, familjens stolthet. Allt jag hörde varje dag var: ” Varför kan du inte vara mer som din bror, Shaza?” eller ” Hama kommer att gå långt”. ·
- Jag kommer hem lite senare idag.
- Varför? Vart ska du? , frågade pappa med en kall blick.
- Ut med Nesha.
Nesha är min bästa kompis. Våra familjer känner varandra mycket väl. Jag skulle egentligen inte ut med henne idag, men hon backade alltid upp min historia i alla fall.
- Okej, du vet när du ska vara hemma.
- Mm… ( Men det var ju inte mitt fel och tåget skulle ”råka bli försenat”)
Glöm inte att du har kurdiska idag.
- Den är inställd.
Det ljög jag faktiskt inte om, min kurdiska lärare var sjuk.

Jag gick och kollade mig i spegeln en sista gång innan jag gick. Det långa bruna håret nådde ända ner till svanken. De stora mörka ögonen passade ihop med de guldiga örhängena som jag hade på mig. Sedan fortsatte det med de falska märkeskläderna från invandrarbutiken i Bredäng.

Jag tog på mig skorna och plockade upp väskan för att sedan gå ut. Innan jag hann gå hörde jag pappas röst ifrån matsalen:
- Rozeki bash bo to, dlekem.
Vilket betyder: Ha en bra dag, mitt hjärta.
– Bo tosh babe, svarade jag innan jag äntligen var fri.

När jag kom fram till skolan väntade Carro och Nesha där på mig.
– Hej snyggingar, sa jag och log.
– Hej, sa dom och gav mig varsin kram.
– Nesha, jag är ute med dig idag om dom skulle fråga.
Hon nickade, det var bara en vanlig rutin.
– När ska du möta honom?
Carro syftade på min kille, Ikke.
– Halv fyra efter skolan.

Mina föräldrar visste såklart inte att jag hade kille. Dom skulle inte få reda på det heller. Aldrig! Jag visste vad som hände med ”fina” muslimska flickor som gick emot sina föräldrar. Jag visste… men jag ville inte veta. Det är inte rättvist! Varför ska killarna få springa runt och göra vad dom vill?! En muslimsk kille skaffar sig en tjej och kallas för man. En muslimsk tjej skaffar sig en kille och kallas för hora. Åt helvete med allt de där! Ingen kultur ska kunna stoppa mig från att leva mitt liv på mitt sätt! Det dom inte vet skadar dom inte.

Skoldagen gick fort. Lektionerna flög förbi timme efter timme. Carro syntes inte till under sen sista lektionen av någon konstig anledning. Innan jag hann reagera var klockan redan 15:00. Jag gick till skåpet och tog min väska. Även fast dagen hade gått fort så var jag ändå utmattad. Jag påminde mig själv om att det bara var en termin kvar sedan var 9an slut.

Jag var tvungen att springa för att kunna hinna med tåget. Jag hann precis. Det var ett av de där gamla tyska tågen. Lukten från dess avgaser kittlade min näsa. Jag avskydde verkligen den där lukten. Jag steg på och började spana efter en ledig plats. Aah, där borta! Jag satte mig ned framför en dam med röd mössa. Hon satte och glodde på mig under hela resan. Vad var det med henne? Hade hon blivit så pass gammal att hon hade glömt bort hur ungdomar ser ut?

Jag klev av vid Kungsängen för att sedan gå en bit. Jag skulle möta honom i parken.
Jag satte mig ned på en bänk och väntade. 10 min gick. 20 minuter... Vart fan var han?
Jag bestämde mig för att ringa. Signalerna gick en efter en. Någon svarade men det var inte Ikke.
- Aah , hallå? Sa tjejen på andra linjen.
Vah? Det lät som Carro. Men det kunde det inte vara, eller? Hon skulle aldrig göra så mot mig! Jag bestämde mig för att göra en annan röst så att hon inte skulle veta att det var jag.
- Aah, vem är det jag snackar med?
- Det är Carro på Ikkes mobil, svarade hon.
DEN DÄR JÄVLA FÖRRÄDAREN! Inte undra på att hon stack tidigare från skolan, hon ville hinna till Ikke innan mig!
- Jaha, trodde redan att Ikke hade en tjej. Vad var det hon hette nu igen, Shaza?
– Jasså hon. Nee, han ska dumpa henne idag. Haha, sorgligt egentligen. Att det där dumma kurden verkligen trodde att han gillade henne. Vem är det jag snackar med egentligen?
Jag slutade med att göra till min röst.
– DET ÄR JAG DIN JÄVLA SLAMPA!, skrek jag och la på.

Jag gick mot tåget. Tårarna forsade ner för mina kinder. Fan ta honom! Fan ta dom båda två! Dom förtjänade varandra! Jag hade lust att skrika, skrika så att hela jävla Kungsängen hörde mig! Jag var trött. Trött på alla killar som svek mig, lika så vänner. Trött på att alla man inte kände dömde en. Kunde dom inte bara skaffa ett liv!

Jag hann inte tänka längre än så innan mobilen ringde. Hem , stod det på skärmen. Jag svarade.
- Haa? , sa jag.
Det var pappa. Han lät inte glad.
- Shaza, du kommer hem nu! Jag vet att du inte är ute med Nesha! Jag har pratat med hennes föräldrar. Vart är du Shaza, ute med killar? Alla kallar dig redan för hora. Tror du inte jag vet?
Resten var bara en massa ord på kurdiska som tryckte ned mer längre ner i jorden för varje stavelse.

Jag la på. Jag visste vad som skulle hända nu. Jag ville inte gå hem, men jag var tvungen. Jag visste att om jag gick emot pappa skulle det bara bli värre, inte för att det kunde bli det vid det här laget… Jag hade redan glömt bort allt det där om Ikke och Carro. Dom kunde dra åt helvete båda två! Jag hade större problem nu…

Jag öppnade försiktigt ytterdörren och blickade in i vardagsrummet. Han satt där, helt tyst. Utan att säga ett ord. Han stirrade bara på mig. Hans tomma ögon borrade igenom min själ. Dom dömde mig. Alla dömde mig. Han ställde sig upp och började med hastig fart gå emot mig. Det sista jag såg innan jag fall till marken var pappas höjda hand.

Jag vaknade morgonen därpå. Jag gick inte till badrummet som alltid, kollade mig i spegeln. Jag tog upp mitt Foundation ur sminkväskan och började täcka för det blåa märket runt ögat.
När ja...