Bokrecension: En komikers uppväxt av Jonas Gardell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Juha Lindström ”klassens pajas” att vara rolig är det enda han är bra på, om han egentligen ens var det.

12 årige Juha växte upp i Sävbyholm under 1970-talet. Han bodde i den lilla Stockholmsförorten tillsammans med sin lillasyster Marianne och deras alkoholberoende föräldrar, Ritva och Bengt, som bråkar hela tiden.

12 årige Lars Jonas Holger Gardell växte upp i Enebyberg under 1970-talet. Han bodde i den lilla Stockholmsförorten tillsammans med sina två äldre börder, lillasyster och hans två psykologer till föräldrar. Hans pappa lämnade deras familj när Jonas var liten, han gifte om sig med sekreteraren och skaffade ny familj. Jonas hade en svår tid som tonåring, han våldtogs som ung kille, pappans svek, försökte behärska sina smärtor genom att försöka ta sitt liv, han lyckades dock inte utan han lärde sig att leva med smärtorna.

Juha Lindström är huvudpersonen i boken ”En komiker uppväxt” där Jonas Gardell berättar om Juhas svåra uppväxt i Sävbyholm.

Jonas Gardell förklarar i boken att ”Juha är en lindansare som kämpat för att hålla balansen, men som till slut, när benen blivit trötta och musklerna stumma, ändå slinter, mister balansen och faller. För allting faller. Förr eller senare faller allt.” – s.214. Detta stämmer väldigt bra in på Juha, han vill inte vara den tuffaste i klassen utan han nöjer sig med att få umgås eller att få vara i de tuffas närhet. Han är som en kameleont, anpassar sig efter omgivningen.

Juha hade en enda riktig vän och det var Jenny, han undvek henne och svek henne ofta i skolan bara för att de tuffa inte skulle se att Juha umgicks med en tönt som hade fula kläder och ett fult hårspänne. Snäll som Jenny alltid var så förlät hon honom varje gång och fanns alltid där för Juha. Ett bra exempel på svek, är när han blev kompis med klassens tönt Thomas. Thomas blev väldigt mobbad en dag utav Lennart och Stefan (de tuffaste killarna i klassen), de hotade honom med att de skulle slå honom på vägen hem i från skolan. Den dagen tänkte Juha att han skulle var snäll och följa Thomas hem, naturligtvis när ingen såg. När de båda var 50meter ifrån Thomas hus så kom Lennart och Stefan, de tog tag i Thomas och skulle slå honom då sade Juha till att de skulle sluta men istället sa dem att Juha skulle slå. De psykade Juha till att slå honom, de frågade fall han ville vara en utav dem och då vände Juha kappan efter vinden och slog Thomas. Thomas som var lika snäll som Jenny, sade till sin mamma att det var något annat som hade hänt och förlät Juha.

Enligt författaren så är boken inte en självbiografi men den handlar om hans generations uppväxt, hur det var att växa upp på 1970-talet. Men boken utnämns sig för att vara en roman/ självbiografi, jag tror att vissa utav de händelserna som hände de andra och framför allt Juha, är vad som kunde ha hänt Jonas när han gick i skolan, dock så vet jag inte vilka händelser, om det skulle vara så. Eftersom han har gått ut och berättat om att hans barndom och tonår som inte vara lätt för honom så börja man ju undra varför han skriver just en sådan här bok. Jag känner att det finns en likhet mellan Jonas och personerna i boken, framför allt Juha. En annan sak som verkar viktig för Jonas är att han verkligen vill får fram att det är på 1970-talet dom växer upp i, samma årtal som han växte upp i.

Jag anser att temat i boken är att man måste gå sina egna vägar, man blir aldrig lycklig av att göra så som alla andra. Juha ville vara kompis med Stefan och Lennart för de var klassens tuffingar. Men de ville inte alltid riktigt acceptera honom och för att få deras uppmärksamhet försökte Juha vara så rolig som möjligt och höll alltid i roliga timmen. En gång när de hade roliga timmen skulle han skämta till det och ingen skrattar förutom ”tönten Thomas”, då förstod klassen att Juha och Tomas var kompisar. Juha blev extremt arg och tjurig när han kom fram till honom för att prata, plötsligt börjar Juha att kasta sten på Thomas. Jenny försöker lugna ner honom men då kastar han en sten på henne med som träffar henne rakt i ögat, sedan träffar han Lennart i pannan så att det börjar blöda. Denna handling fick Juha ångra för efter detta så ville ingen ens prata med honom. Lennart och Stefan slog honom varje dag och han fick kämpa för att klara en dag utan tårar.

På skolavslutningen kommer en svart klädd kvinna in i sexans klassrum, denna kvinna är inte bara en kvinna utan Thomas mamma. Hon berättar om att Thomas hade tagit sitt liv för att han inte orkade längre.

Ensamheten är en största rädslan hos människor och då pratar jag om den ofrivilliga, när man blir lämnad utanför mot sin egen vilja. Det brukar oftast hända bland barn och ungdomar, det är oerhört viktigt att man får vara en i mängden. Gruppen är alltid starkare än den som är ensam. Ingen vill vara ensam, annorlunda eller sticka ut ur mängden därför följer man strömmen.

Det enda Juha ville, var att få vara lycklig och en i mängden och det som verkligen gjorde Juha lycklig var är när han fick uppträda. Att Juha ville stå i centrum för att få uppmärksamhet tyder på att han precis som alla andra människor söker efter kärlek. Därför blev roliga timmen i skolan som Juhas egna Mekka och genom att uppträda fick han stå i centrum för några sekunder och fann kärleken i folks applåder som han så desperat efterlyste. Genom att få de andra att skratta så fick han en tillfällig plats i gruppen.

Romanen är uppdelad i 104 korta kapitel som gör att boken blir mer lättläst. Jonas kanske lite opassande använder sig av ironi och driver med saker som finns i vår vardag, när han skriver en sådan här pass allvarlig bok om mobbning, misshandel och alkoholism kanske ibland kan bli lite fel. Han använder ett väldigt vardagligt språk med svordomar, könsord och andra grova ord. Romanen är uppdelad i två delar, en berättar del om när Juha går i sexan och en del som är kursiv skriven i jag form. Denna kursiv skrivna del skall föreställa brev där Juha i vuxen ålder skriver brev till Thomas. Där han ber om förlåtelse om att han inte brytt sig om Thomas, berättar om en del minnen från barndomen och hur han ser på dem nu.