Bokrecension: Alicia av Alicia Appleman-Jurman

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författare: Alicia Appleman-Jurman
Skriven: 1988

Boken utspelar sig i Polen mellan 1938 och 1946 under andra världskriget. Den är baserad på en självbiografi, där man får följa en flickas liv som jude under andra världskriget.

Alicia, som flickan i boken heter, bor i den polska staden Buczacz, där en stor del av Polens judar bor. När kriget mellan Tyskland och Polen bryter ut 1939, invaderar ryssarna östra Polen och en orolig stämning infinner sig i staden. Lika hastigt som ryssarna invaderat staden ockuperar tyskarna staden. Västra Polen har förlorat kriget mot Tyskland och tyskarna är nu ute efter resten av landet.
Alicias pappa registrerar sig till armen, men skjuts efter en kort tid av en ukrainsk soldat. Inom loppet av två år dör Alicias pappa och hennes fyra bröder, kvar står hennes mamma och hon själv i en kamp mot hård svält för att överleva. I ungefär ett år bosätter sig Alicia och hennes mamma hos en man som hon kallar Wujciu. Där finner de sig trygga.

När Galizien befrias 1944 flyttar Alicia och hennes mamma tillbaka till Buczacz med hopp om att kunna börja ett nytt liv. Men efter bara några få dagar ockuperar tyskarna staden igen och den ständiga rädslan för nazistmördarna fortsätter dag ut och dag in. Och så en dag skjuts Alicias mamma och av ren tur överlever hon själv, men skickas till ett fängelse. Därifrån rymmer hon och tar sig tillbaks till Buczacz. Efter en tid lämnar hon Buczacz och åker till Tjortkov, där hon oskyldig hamnar i ryskt fängelse i 3 månader. Efter befrielsen flyttar hon till Lodz, där hon då 14 år gammal öppnar ett barnhem för judar. När hon äntligen bosatt sig i Lodz får hon ett erbjudande av en organisation, som transporterar judar till andra länder, att gå med för att hjälpa till som ledare. Hon går med i organisationen och efter att ha transporterat judar i ca.1 år bosätter hon sig i Eretz Israel och skaffar sedan familj där.

Alicia är bara 9 år när kriget bryter ut, men hon beter sig som en livserfaren 30 åring.
När jag har läst boken har jag upplevt Alicia som en väldigt modig och stark person med en enorm överlevnadsinstinkt. Jag upplever henne också som en helhjärtad person, då hon inte alltid ser till sina egna behov. Ett bra exempel att beskriva hennes mod är då hon får reda på att hennes äldsta bror, hennes trygghet, blivit hängd vid polisstationen. Hon och en vän smyger då till polisstationen och för honom till en grav, trors de stora riskerna.
Trots hennes låga ålder framgår hennes styrka då hon mister sin far, sina fyra bröder och sin mamma. Hon genomliderkalla vintrar, heta sommrar, hård svält och grym tortyr, mer än vad en vanlig människa kanske upplever under hela sin livstid.
Hennes omtänksamma och kärleksfyllda personlighet märks tydligt i allt hon gör. Ett bra exempel är när Alicia av en slump råkar höra två män prata om en efterlyst judisk familj, som de nu fått reda på gömmer sig på en åker. Alicia letar genast upp den helt främmande judiska familjen och hjälper dom från att bli upptäckta.
Bakom all kärlek finns också ett hat mot grymma SS-män och tyskar som dödar hennes familj och en stor del av den judiska rasen.

Ett bra exempel ur boken som visar hennes mod, styrka, kärlek och hat på en och samma gång är när ett antal SS-män kliver in i huset, som hennes mamma och hon själv får bo i under en period. Alicia gömmer hennes mamma i skafferiet, men hon själv ställer sig öga mot öga med en av SS-männen, som är en bekant till henne, och talar till honom:

”Har ni kommit för att ta med oss till polisen eller tänker ni helt enkelt döda oss här utanför? Varför? För att vi är judar? Ja, Pietro, jag är jude och jag har samma rätt att leva som du.
Vet du hur gammal jag är, Pietro? Jag är inte fjorton än. Jag har just börjat leva och gör allt jag kan för att överleva eftersom jag älskar livet, liksom du. Det skär mig i hjärtat att se att du kan begå ett sådant brott som att döda oskyldiga kvinnor och barn. Ni är alla unga. En dag kommer ni att gifta er. En vacker dag har ni barn i min ålder och då, då kommer ni veta vad det innebär att leva i fruktan, för jag kommer att förbanna er alla för vad ni gör här ikväll. Den dagen kommer då ni får känna av min förbannelse. Jag svär vid min och er Gud att jag ska hemsöka er ur graven. Ni kommer inte att få uppleva en enda lycklig dag, någon av er!”

Alicias utseende framgår inte så mycket i boken, förutom hennes ovanliga längd för hennes ålder. Hennes ovanliga längd gjorde att hon oftast dömdes äldre än vad hon var.
Man får veta att hon är brunhårig, vilket framgår i slutet av boken när hon skriver:
”Under den desperata kampen tappade jag hatten så att mitt långa bruna hår föll ner.”
Hon beskriver sig själv som väldigt mager under den svåraste svält tiden, vilket jag kan förstå. Hon beskriver också sig själv som outvecklad i jämförelse med andra flickor i tonåren, som jag också kan förstå då hon led av undernäring. Den näring som hon väl fick i sig gick till energi och kraft för att orka överleva.

Boken utspelar sig till mestadels i Buczacz, en stad i östra Polen, men förflyttas även till andra städer som t.ex Lodz och Tjortkov, men också till andra länder som Belgien.
Buczacz är en medelstor stad där det bor 18 000 judar innan kriget. I staden finns ett antal fina hebreiska skolor och en stor synagoga med höga fönster med målat glas. När tyskarna ockuperar staden blir norra delen till ett getto.
I början upplevde jag staden som en trevlig familjestad med fina skolor och synagoga, men efter ryska ockupationen förändrades bilden och istället blev staden grå, smutsig och skräckfylld. Vintrarna i Buczacz var kalla och sommrarna heta. Skörden gav bäst i augusti och Alicia jobbade ofta på åkrarna under de varma sommardagarna.
Boken utspelar sig under drygt 10 år.

Marquain, platsen där Alicia bodde på i Belgien, uppfattade jag som väldigt fin och hon beskrev det väldigt paradislikt:

”Jag förälskade mig i Marquain vid första ögonkastet. Efter det nedslitna klostret såg trevåningshuset framför mig ut som ett slott, vitt och skinande i sensommarsolen. Omgivet av gröna fält och fruktträdgårdar och fridfullt och inbjudande.”

Språket i boken är gammaldags och ganska fint. Ibland blev det svårt att förstå vissa meningar som innehöll många gammaldagsa ord, men jag tycker i helhet att det gick bra med språket, även om jag kan ha svårt för det. T.ex skrev hon ”Köttbiten var väldigt läcker”. Det är inte vad jag brukar säga om en köttbit nuförtiden.

Jag tycker verkligen att denna bok är värd att läsa! Den fångar med mig på ett sätt som får mig att inte vilja sluta läsa. Författaren är väldigt bra på att beskriva känslor som får en att må likadant som Alicia. Det som jag gillar med den här typen av böcker är att de är självbiografier, vilket gör att man inte riktigt kan lista ut slutet. Det är ju självklart att personen överlever, annars skulle ju ingen kunnat skriva boken, men det blir ingen typisk ”mall” som det oftast är i andra böcker, vilket gör det mer spännande att läsa.
Boken passar att läsas av vem som helst. Boken har väckt ett gnutta hat mot dessa SS-män som så grymt torterade o...