Univesums historia

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Omkring 700 år f.Kr. tillverkades det två lertavlor i Babylonien (ungefär dagens Irak) som beskriver rörelserna hos planeter och stjärnor. Babylonierna fastställde också årets längd till ungefär 360 dagar ett dygn till 24 timmar där varje timma delas in i 60 delar.

Ungefär 500 år f.Kr. spreds den babyloniska astronomin till grekland. Medan babylonierna var mest intresserade av hur himlakropparna påverkade livet på jorden så var grekerna försökte grekerna lista ut vilka principer som styrde universum. Det var då astronomin övergick från vidskepelse till vetenskap. En grekisk astronom vid namn Eudoxus utvecklade ett schema av 27 kristallsfärer där varje sfär låg innanför en större sfär. Sen roterade sfärerna med perfekta cirkelformade rörelser och det var det som gjorde himlakropparnas rörelse. Teorin om att jorden var universums medelpunkt och att allt kretsade kring den var från den tiden och förblev den rådande världsbilden till 1600-talet.

Under den kommande tiden var det inga genombrott inom astronomin. Efter den grekiska och romerska civilisationens nedgång flyttades den mesta astronomiska vetenskapen österut till arabvärlden där gav alSufit ut en stjärnkatalog där alla stjärnbilder var illustrerade.

Det var först på 1500-talet som den europeiska astronomin väcktes ur sin slummer av den polske astronomen Nicolaus Copernicus. Han placerade solen i centrum och att alla planeterna rörde sig runt den. Det förklarade varför Merkurius och Venus aldrig rörde sig så långt från solen. Det förklarade också varför Mars, Jupiter och Saturnus tycktes gå bakåt i sina banor. Nackdelen med teorin är att banorna fortfarande var perfekta cirklar. Nicolaus var smart nog att ge ut sin bok ”Om himlakropparnas rörelser” samma år som han dog för att annars skulle den katolska kyrkan troligen låta avrätta honom.

Tycho Brahe var en dansk adelsman som insåg att det var behov av bättre observationsutrustning. Han byggde då observatoriet Stjärneborg på ön Ven i Öresund. Med hjälp av det observatoriet kunde man fastställa planeternas position tio gånger bättre än tidigare. Där genomförde han många observationer och kom fram till att planeterna kretsade kring solen men att solen och månen i sin tur kretsade runt jorden.

När Brahe sedan dog efterlämnade han sina observationer till sin medhjälpare matematikern Johannes Kepler. Efter år av studier och observationer kom Kepler fram till att planeterna inte rörde sig i cirklar runt solen utan att planeternas rörelser var elliptiska runt solen och att planeternas omloppsbanor var mattematiskt kopplade till planeternas genomsnittliga avstånd från solen.

År 1600 brinner ett stort bål på Campo dei Fiori i Rom. Det är Giordano Bruno som bränns till döds för sina "konstiga" idéer. Han trodde att solen ligger i världens centrum och att solen är en stjärna som alla andra stjärnor.

En italiensk astronom Galileo Galilei gav ut boken ”dialog om de två världssystemen” år 1632. Den tar upp vad som är universums medelpunkt, Solen eller jorden. Boken hade stöd av påven, Urban VIII, som beundrade Galilei. Påven bad dock Galilei att vara objektiv och inte framhäva den heliocentriska världsbilden. Dessutom bad han att hans egna åsikter skulle tas med. Endast det senare följdes av Galilei som lade påvens ord i den geocentriska världsbildens försvarare Simplicio, som ofta framstår som lite enfaldig. Urban VIII blev så stött av detta att han tog bort sitt skydd av boken. Galilei själv lär dock inte gjort detta av elakhet och stod helt oförstående till påvens ställningstagande. Utan påvens skydd kunde Galilei ställas inför rätta år 1633 av storinkvisitorn och blev då tvungen att avsvära sig vad som ansågs vara en kättersk lära. Han blev då ”pga. ålder och påven Urban VIII beskydd” dömd till husarrest resten av sitt liv.
1992 beklagade katolska kyrkan genom ett uttalande av påven Johannes Paulus II domslutet och 2000 upphävde man det.

Ett fallande äpple ett halvt århundrade senare gav vetenskapsmannen Isaac Newton en idé. Han insåg att den kraft som drog äpplet till marken var samma som fick månen att kretsa kring jorden. Newtons gravitationslag publicerades 1687 i ”Principia Mathematica”

Med hjälp av Newtons gravitationsteori räknade den engelska astronomen Edmond Halley ut att kometer rör sig runt solen i elliptiska banor. Halley var övertygad om att kometerna som setts 1531, 1607 och 1682 var en och samma komet och att den skulle komma tillbaka runt 1758. När den kom tillbaka år 1758 (16 år efter Halleys död) fick den namnet Halleys komet.

Nästa stora framsteg gjordes år 1838 när tysken Friedrich Bessel använde sig av parallaxeffekten för att för första gången mäta avståndet till en stjärna.

Under det tidiga 1900-talet var de flesta astronomer överens om att ”spiralformade nebulosor” var uppbyggda av oräkneliga stjärnor, så små eller så avlägsna så att de smälte ihop till suddiga objekt, men ingen visste hur långt bort de var. Vissa trodde att det var relativt små objekt som kretsade kring vintergatan medan andra menade att de var jättelika och oändligt avlägsna självständiga galaxer. Debatten upplöstes först när Henrietta Leavitt och Edwin Hubble utvecklade en metod för att mätta längden till avlägsna stjärnor. Den metoden använde Hubble sedan för att bevisa att flera galaxer låg flera miljoner ljusår från jorden.
Efter Hubbles upptäckter ökade uppskattningen av universums storlek avsevärt.

Den mest revolutionerade teorin är självklart Albert Einsteins relativitetsteori. Den ökade kunskapen om universums själva natur oerhört. Einstein angrep de grundläggande fysiska problemen, i synnerhet det faktum att ljus alltid tycks färdas lika snabbt oavsett hur ljuskällan rör sig, och formulerade ett helt nytt koncept om en fyrdimensionell ”rumtid”, där beräkningarna av avstånd och tid kunde förvrängas under extrema förhållanden, som vid snabba hastigheter eller vid starka gravitationsfält. Konsekvenserna av Einsteins teorier är för stora för att jag ska kunna skriva om de här men de la grunden för nästa stora kosmologiska omvälvning.

Hubble fastslog med sina avståndsberäkningar att vi lever i ett otroligt stort universum men de ledde också till en betydligt viktigare upptäckt. Att desto längre galaxerna befann sig från jorden desto snabbare rör de sig från oss. Hubble drog slutsatsen att universum hela tiden utvidgas i samma takt.

För de flesta astronomer betydde Hubbles upptäckt att universum någon gång måste ha uppstått ur en enda punkt.

Georges Lemaître var den förste att föres...