Utveckla din självkännedom- få högre EQ!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

EQ-trappan
-Självkännedom

Sammanfattning

Självkännedom är, enligt texten, första steget mot att utveckla vår emotionella intelligens. Ser och förstår vi inte våra egna känslor, har vi också svårt att förstå andras reaktioner på olika situationer och händelser, vilket betyder att vi har låg, eller i vilket fall dåligt utvecklad, känslomässig intelligens.
Den som inte låtsas om sina känslor, har inte ett lugnare känsloliv än någon annan, det upphör inte att existera för att vi ber det. Tvärtom. Accepterar, och lyssnar vi på våra känslor kan vi också dra användning av dem på ett konstruktivt sätt, fatta beslut som vi mår bra av. Gör vi det däremot inte kommer de undertryckta känslorna få utlopp i ett senare skede. Det fanns flera olika teorier i texten om hur detta kunde ta sig uttryck; psykoterapeuterna Guy och Kathlyn Hendricks hävdade att många fysiska smärttillstånd är outtryckta känslor, psykologen Dorothy Rowe menade att undanträngd ilska eller rädsla ofta är en bakomliggande orsak till depression, medan psykoterapeuten Gael Lindenfield ansåg att ilska som inte hanteras som ilska kan läcka ut i såväl fobier som fientlighet och olika missbruk.

Texten lyfte särskilt fram två saker man kan göra för att öka sin självkännedom och på så vis må bättre: identifiera och namnge känslorna. Tänk efter var och hur olika känslor känns i kroppen för just dig. Nästa gång du känner den känslan kommer du bättre känna igen den, och sedan kan du försöka förstå vad i situationen du befinner dig i som får dig att känna som du gör. Att ha namn på sina känslor är lika viktigt för alla som upplever dem, barn som vuxna, eftersom namnet legitimerar känslan. Finns det ett namn på din känsla har andra upplevt den förut, du är inte ensam! Det kan kännas väldigt bra, och jag tror att man, genom att uttrycka vad man känner verbalt ofta kan få ur sig känslan på så vis, det hjälper en att släppa taget. ”Okej, det var inte en ond kraft som besatt min kropp, det var ilska.” Texten förespråkar att vi inte ska dra oss för att berika barnens ordförråd med känsloord, det känns lika bra för dem som för oss att kunna sätta ord på sina känslor, och jag kan tänka mig att det även leder till bättre kommunikation med de vuxna. Har de fler ord att uttrycka sig med, kommer vi också förstå dem bättre. När barnen sedan når vuxen ålder har de redan ett stort försprång mot en god självkännedom.

Texten framhåller att ett annat viktigt steg mot en god självkännedom är att inse att vi har inre och yttre domare. De yttre är personer som vi låter bestämma över oss, medan våra inre domare är våra egna krav på oss. Genom anpassning till andra människors behov och önskemål, och genom att försöka tillfredsställa dessa behov och önskningar, försöker vi undvika att bli övergivna. Stundtals är kontrollen så hård – undertryckandet så effektivt – att vi till slut inte vet vad vi känner. Vi måste inse att ingen kan uppfylla alla krav som omgivningen och vi själva ställer på oss. Är vi medvetna om det kan vi sedan prioritera mellan kraven och uppfylla de viktigaste.

God självkännedom omfattar, enligt texten, bland annat kunskap om hur vi uppfattar vårt eget värde det vill säga kunskap om vår självkänsla. Personer med god självkänsla längtar inte efter andras bekräftelse, de bekräftar helt enkelt sig själva.
I texten poängteras att en svag självkänsla inte är det samma som att vara blyg, tillbakadragen, eller sympatisk. Översitteri, övergrepp och våld har sina rötter i underlägsenhet, inte i verklig tro på egen kompetens, även om personen ifråga kan låta påskina det. När den egna dåliga självkänslan blir för tung att bära, mynnar den ofta ut i skitsnack om andra. Genom att lägga fokus vid andras brister lindrar vi smärtan och känslan av att själva vara misslyckade. Att förbättra sin självkänsla är svårt eftersom det är känslorna, inte förnuftet som styr över den. Vårt inre behöver bli övertygat om att det har ett värde.

Av texten framgår att man bör skilja på självkänsla och självförtroende, men att de är en funktion av varandra. Att klara av något vi var osäkra på att vi behärskade stärker självförtroendet. Framgången kan fylla igen hål i vår självkänsla, alltså stärka vår uppfattning om det egna värdet. Samtidigt skapar den en svaghet, nämligen tron på att vi kan stärka självkänslan genom att utmana oss med krav på prestationer.

Enligt texten är det viktigt att känna till våra försvarsmekanismer, detta osynliga, inre försvar som mekaniskt filtrerar bort jobbiga känslor som vi inte orkar ta itu med, men som inte bara gör gott, då de undanhåller information om vårt inre för oss. Känner vi väl till dem kan vi rannsaka oss själva såväl som andra när vi handlar konstigt, och bättre förstå varför vi gör som vi gör. Vet vi inte om dem, leder det till mindre social förståelse och känslighet för andra.


Egen reflektering kring innehåll

Jag tycker texten hade ett bra innehåll, även om det kändes som att den var lite väl utdragen, självklara saker ältades utan att komma till speciellt mycket nya klarheter, men den var i alla fall lättförståelig. Enda frågetecknet jag har runt texten är förklaringen av hur självförtroendet fungerar och skillnaden mellan självförtroendet och självkänslan. Först står det att ’Självförtroendet påverkas av framgången, något som självkänslan struntar i.’ Lite längre ned står det ’Framgången kan fylla igen de hål som har skapats i vår självkänsla.’ Jag tyckte att författaren talade emot sig själv… Däremot klarnade begreppen ”självkänsla”, och ”självförtroende” betydligt för mig. Jag läste psykologi förra året, så jag visste redan att det var två olika saker, men den exakta skillnaden stod bara klar under en kort tid. Om jag nu förstått det rätt handlar självkänslan om hur högt man värderar det egna mänskliga värdet, medan självförtroendet innebär hur mycket man litar på att man kan klara av att göra olika saker. Kanske menar författaren att en god självkänsla inte knäcks i första taget av motgångar, medan en dålig självkänsla ofta blir starkare av framgångar?

Ska en tredjeklassare med bra självkänsla hoppa höjdhopp och river kanske han tänker:
”Aja, jag är ju i alla fall bäst i klassen på matte!” Medan han, ifall han haft dålig självkänsla nog skulle gått ganska hårt åt sig själv. Skulle killen med bra självkänsla klarat hoppet skulle han nog klappa sig själv på axeln, men inte tyckt att det vore så mycket mer med det. Hans självförtroende skulle stärkas, men hans självkänsla, som redan värderar honom högt tycker kanske inte så mycket. Skulle han med dålig självkänsla klara hoppet skulle hans självkänsla kanske komma med ett erkännande:
”Du är ju faktiskt bra, du kanske skulle kunna bli en höjdhoppare! Tänk vad imponerade alla skulle bli.” I jakt efter mer berömmande från självkänslan, och med ett självförtroende som nu litar på honom hoppar han säkert bättre än någonsin tidigare. Men någon gång river han igen och då kommer hans självkänsla sända ut känslor av mindervärde och rädsla att han inte anpassat sig tillräckligt, så att han riskerar att bli övergiven.
”Vilka dumma förhoppningar jag hade om dig, klart du inte klarar av det där! Nu kommer ju ingen vilja vara med dig.” I det fallet skulle både självförtroendet och självkänslan svikta. Jag skulle säga att de hänger ihop i många lägen, men inte alltid.
Eftersom killen inte tycker om sig själv, är det naturliga att han försöker trycka undan alla jobbiga känslor, vilket gör att han ännu sämre förstår sig själv; hans självkännedom försvagas och därmed hans empati. Texten menade på att man har lättare att se på andra som är drabbade av en svag självkänsla än att förstå att man själv är det. Jag tror att det har att göra med försvarsmekanismen förnekande, det är för svårt att konfrontera den dåliga självkänslan, så vi förnekar att vi har en. Skulle han istället acceptera att han har en dålig självkänsla och bestämmer sig för att han vill göra något åt den, tror jag, utifrån texten jag läst, att det bästa är att han håller på mer med de saker han faktiskt är bra på, men utan att sätta upp svåra mål som han riskerar att misslyckas att nå fram till, på så vis ökar nog hans självkänsla när han känner de positiva känslor som kommer av att göra något man är duktig på.
En annan sak han kan göra som texten också föreslog är att identifiera sina yttre domare och på så vis förstå var de inre domarna kommer ifrån. Har kanske hans äldre bror alltid varit väldigt duktig på höjdhopp och förväntar sig detsamma från lillbrorsan? Då kan han förstå varför han så gärna ville vara bra på höjdhopp, lägga det ifrån s...