Bokrecension: läslogg av boken utvandrana av vilhelm moberg

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Läslogg

Jag ska skriva en läslogg om Vilhelm Mobergs bok utvandrarna, som utkom 1949.
Mina första förväntningar när jag läste första sidan var att den var tråkig och jag visste inte hur jag skulle kunna orka fortsätta läsa, men ju mer jag läste desto mer intressantare blev den.


Citat

”det var en kamp mellan Nils och stenen”



”stenen rullade över ena låret på Nils”



”– Då går jag väl vart jag vill (Karl Oskar)”



”Tillträde Karl Oskar Nilsson en sextondels mantal korpamoen”


”De första utvandrarna från Ljuders socken, som lämnade hemorten den 4 april 1850 var Karl Oskar Nilsson, Kristina Johans dotter och deras tre barn.


”För Karl Oskar var den fula bruna hyn i Kristinas ansikte bara ett bevis att hon tyckte om honom”



Text

Jag tyckte att det var roligt för att de gör det till en stor grej, även om det bara gällde en sten.


Denna incident ledde till att Nils var tvungen att gå i kryckor hela sitt liv, vilket var sorgligt. Till slut vann stenen kampen mellan bonde och sten.


Här visar Karl Oskar att han är stöddig mot sin far, vilket han inte borde vara. Han lämnade sin fars gård.


Från att lämna sin fars gård till att äga den är ett stort steg.


Ännu en gång visar Karl Oskar att han lämnar nått som tillhörde hans far och denna gång för att utvandra till Amerika.


Här ser man hur djup deras kärlek är för varandra. Trots fläckarna på hennes hud tröstade han henne med att påpeka hur vacker hon är. Hon hade fått dålig hud för att hon skulle föda hans barn, hur kunde han sedan annat än glädja sig åt den?



– Dygn efter dygn får du sova - bara du vaknar opp igen, bara du lovar att glo opp igen - bara du vaknar - bara du inte dör!



”Varje man hade en knappt fotsbred bädd att sträcka ut sin kropp”


”För han ville mellan fyra ögon möte var och en, som kom med sin hand, vid någon av hans släkt. Och den vekling som vågade sig på femtonåringar var lätta att hantera.”



”Men i det nya, okända land, där han nu trädde in, var han tvungen att stå stadigt på benen, så mycket visste han”



”Hur de än mödade sig och strävade, kunde de aldrig förkovra sig här i Korpamoen”.



”Han ville utflytta därför att han kände ansvar för sina barn. Av samma skäl ville hon stanna kvar”.
Jag tycker att det här var det sorgligaste citatet och den mest känsloladdade i boken. Man märker att Karl-Oskar verkligen menade det han sa och att det kom från hjärtat.


Det här var när de var på skeppet och att det var trångt. Man tycker synd om dem för att de har lidit så pass mycket.

Meningen kommer när Robert blivit misshandlad av sin husbonde Aron.
När Karl Oskar får höra detta går han raka vägen mot Aron och tar stryptag om honom efter en kort diskussion.
Jag valde citatet för att man får höra hur skyddande han är mot sin lillebror. Jag kände igen mig för att jag är också beskyddande mot mina yngre kusiner.

Nu hade de kommit fram till USA.
Efter att jag läste detta citat så kände jag mig glad för att de äntligen var framme.



Problemet är att jorden inte räcker till för att försörja hustrun och de tre barnen. Det är då denne envisa man börjar drömma om det bördiga Amerika och hela familjen utvandrar från fattiggråa Korpamoen.
Han kände att hur mycket de än kämpade skulle de inte lyckas tjäna lika mycket i hemorten som i Nordamerika.



”Han ville utflytta därför att han kände ansvar för sina barn.
Av samma skäl ville hon stanna kvar”.



Här har den envise Karl-Oskar och den tåliga Kristina olika åsikter. Hon vågar Här har den envise Karl-Oskar och den tåliga Kristina olika åsikter. Hon vågar inte ge sig ut i havs med två små barn. Att flytta så långt bort i världen betydde att de aldrig kunde komma hem igen. Han däremot hade en helt annan tankegång nämligen att bli förmögen. Han vågade chansa, han var ung, vad kunde va klokare än att utflytta till Förenta Staterna. Han fick sin vilja igenom i denna viktiga beslut även om riskerna var stora.



.




Stycket som jag valde
I stycket var Kristina nära döden och Karl tyckte att det han som ska bära ansvaret för det som har kan hända. Han ville så enträget (ivrigt) att hon skulle följa med honom på denna resa, han övertalade henne, vilket han ångrar djupt. Han ber om förlåtelse…
”- jag har inget att förlåta dig”, sade hon.
Det var stormitt i skeppet, som de skulle åka till Amerika med.
Mannen är den som väcker sympati.

Reflektion
Det jag inte gillade var framförallt det kapitl...