Bokrecension: Jack av Ulf Lundell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jack är Ulf Lundells debutroman. Jag katalogiserar den som en glädjeroman.
Den gavs ut 1975 av Wahlström & Widstrand och har kallats "Sjuttiotalets
Generationsroman". Anledningen till att jag valde den var att jag lyssnar
mycket på Ulf Lundells låtar men inte läst någon av hans böcker. Eftersom
detta var hans debut valde jag den.

Vad går livet egentligen ut på? Förmodligen bara på att ha kul, parta och
leva rövare. Det tycks i alla fall huvudpersonen Jack Råstedt och hans mer
eller mindre skumma kompisar tycka.

På en fest i början av boken träffar Jack en överklasstjej som heter Sonja.
Han faller pladask för henne och av en slump träffar han henne senare på
Gotland när han är ute och campar med sina vänner. Hon hjälper honom till
tältet när han somnat på stranden. Jacks vänner tror honom inte, utan
påstår att Sonja bara finns i hans tankar. Sonjas pappa, av Jack kallad
John Wayne, är en stor muskulös karl som inte gillar att hans dotter umgås
med sådana "drägg" som Jack. Han gör allt för att hon inte ska få träffa
Jack mer, men det lyckas inte riktigt.

Det mesta i boken kretsar kring brudar, hasch och alkohol; festerna som
beskrivs är otaliga. Handlingen utspelar sig främst i Stockholm under
sommaren. Lundell berättar om den praktfulla huvudstadens olika stadsdelar.
Östermalm, där dom rika och inskränkta bor, om förorterna där några idioter
byggt stora betonghus och om det underbara Djurgården där det finns stora
gräsmattor på vilka man kan sitta och vinka till turistbåtarna.

Jacks kompisar är riktiga partyprissar. De vet allt om hampaodlingens ädla
konst samt hur man ställer till med en riktig fest. I boken möter man Bart,
som även omnämns i låten Sextiosju, sextiosju. Han är en stilfull kille som
sålt sin båt, trots sin seglarentusiasm, och köpt en Ford som han skjutsar
möbler i åt folk. Under vissa fattiga perioder av Jacks liv jobbar han åt
Bart. I boken möter man även Harald som säljer hasch och alltid har en
vinare på lager.

Det värsta som kan hända Jack är att bli gammal. Inte rent fysiskt utan att
bli gammal i sinnet och sluta festa och leva rövare. När man blivit trettio
är livet enligt Jack en grå nedförsbacke då man skaffar villa, Volvo och
barn för att verka vuxen och civiliserad. Jack föraktar sina föräldrar och
förstår inte hur det kunnat bli som det blev med dem och alla andra
medelålders människor. Här är ett citat ur boken (sid 14):

".Orreforsvaser, gungstol och soffgrupp från IKEA, tjusiga trädgården
utanför villan, skryttomten för att bräcka alla grannarna, till vanvett
all denna meningslösa fiendskap och misstänksamhet mellan grannarna i det
lilla puttriga villasamhället där dom för länge sedan ruttnat bort i sina
låsta positioner. Teveskärmarna som vräkte ut sitt paralyserande dödsljus i
vardagsrummen och där satt dom, allihop, och träck, tysta och hålögda, och
dom hajade inte ens längre vad verbal kommunikation betydde."

Anledningen till att jag tycker att denna bok är så bra och vill
rekommendera den för andra, är främst för Lundells sätt att uttrycka saker
och ting. Allt är inte grammatiskt rätt men när man läser det känns det
väldigt bra. Han får en att känna att livet inte är något man ska ta för
givet och bara låta gå, utan man ska känna efter vad man vill göra med det
och ha i åtanke att man lever kort tid o...