Medeltiden i Europa (vikingatåg, feodalism, kyrkan, osv.)

9 röster
35984 visningar
uppladdat: 2008-02-29
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
o Tidig Medeltid: 500-1000 (e.Kr.)
o Högmedeltiden: 1000-1350
o Senmedeltiden: 1300-1500

Vikingatidens orsaker och följder

Vikingatiden (ca 800-1100) var den nordiske vikingens storhetstid. Man brukade säga ”att vara ute i viking” – det vill säga att vara på plundrings- eller krigståg. Viking betyder därför ungefär krigsman eller plundrare. De allra flesta nordbor under vikingatiden var inte vikingar – vikingar var de som deltog i dessa resor eller krigade. De flesta nordbor på denna tid var helt enkelt vanliga bönder.
Vikingatågen var allt som oftast av våldsam natur, och genomfördes med båt till havs. Som orsaker till dessa tåg brukar bland annat befolkningsökningen nämnas. Men den allra främsta orsaken till att vikingarna gav sig ut till havs var den oerhört skickliga skeppsbyggarkonsten som så småningom utvecklades. Vikingarnas båtar var långa, snabba och starka, vilket forntida fynd har visat. Till skeppens funktionalitet hörde seglen, som man nu också började använda. Skeppen kunde färdas snabbt och på grund botten, vilket gjorde att man kunde genomföra överraskande attacker för att sedan snabbt kunna återvända till sina skepp. Vad var det som lockade vikingarna att ta sig an främmande land, då? I mellersta Europa växte rikedomarna sig större och begynnande jordbrukssamhällen gjorde att den politiska makten inom länderna var svag. Handeln var lönsam. Men man ville också plundra och erövra. Erövrandet av fjärran platser kallades i vikingamun för ”landnam” – att anamma land.
Man for mycket österut mot Ryssland. De östliga resorna var dock mest av handelsnatur eftersom vissa skepp hade svårt att färdas på de ryska floderna. Genom vikingatågen uppkom fler handelsvägar och centrala handelsplatser, så som Birka och på den danska ön Jylland. Till och med så långt som till det vi idag kallar nordöstliga Kanada. De brittiska öarna var välbesökta, och många platser idag i Skottland och på Irland är starkt präglade av att vikingarna för längesedan landsteg där. 874 tog man Island till ”landnam” och under hela vikingatiden skedde en stor utvandring till Island, både från Norden (främst Norge) och de brittiska öarna.
Plundrings- och krigstågen tog till viss del slut på grund av att vikingarna gavs områden, bland annat blev Normandie i Nordfrankrike vikingastyrt, så även Skottland, Irland och andra delar av de brittiska öarna. Nordmännen hade inte längre lika stort inflytande på handeln eftersom sjöfarten och skeppen på haven ökade och tillhörde andra länder. Arméer blev starkare och slog tillbaka mot plundrande vikingar. Följderna av vikingatågen var märkbara spår i språk och kultur som kvarblev på fjärran platser. Många ställen i Storbritannien bär fortfarande nordiskt klingande namn efter vikingarnas framfart i väst. Det kanske bästa exemplet på spår från dessa plundrings- och erövringståg är ön Island, som innan befolkades av eremiter utan någon som helst kontakt med omvärlden. Handeln över östersjön var något vikingarnas handelståg lade grund till, och detta kan därför ses som en följd.


Feodalism

Ordet Feodalism kommer från latinets feodum, som betyder län. Ursprungligen var det en politisk betäckning, för att beskriva detta sorts styrelseskick under medeltiden. Men man kan säga att ordets betydelse kom att vattnas ur en aning, och förändras. Feodalism var jordbrukssamhället så som det såg ut på medeltiden. Som ordet antyder var länderna indelade i olika delar, i vilka det fanns en speciell hierarki bland invånarna. Dessa gods av land var oftast centrerade kring en borg eller ett slott, där stormannen bodde. Stormannen lät bönder bruka hans jord i utbyte mot en rad tjänster. Dessa bönder var inte helt skiljda från slavar, men skillnaden var dock att de fick bo på godset med sin familj. De åt och utnyttjade en del av det de själva producerat – detta kallades naturahushållning och var även medeltidens mest utbredda ekonomiska system. Trots att många av dem var livegna, det vill säga att de inte fick flytta därifrån, så kunde de inte säljas till andra herrar och var samtidigt relativt fria. Kanske man kan likna det litegrand vid den nutida maffians system som innebär tjänster i utbyte mot beskydd; i böndernas fall husrum och mat. Då skörden var dålig kunde bönderna be om mat ur storherrens lager.
Bönderna brukade alltså storherrens mark och gav denne en del av sin skörd, och kvinnorna utförde andra tjänster som till exempel hade med tyger och sömnad att göra. Men allt detta ingick även i ett större sammanhang. Då krigstekniken och hästhållningen förändrades, någon gång runt 700-talet, kostade det mycket pengar att underhålla arméns soldater med rustningar och dyra hästar. Storherren fick då i uppdrag att förse kungen med riddare – soldater som bestod av storherren själv samt män ur dennes by – i utbyte mot land, som storherren sedan kunde låta bönder bruka. Dessa stycken land kom att kallas län, feodum; därav benämningen feodalism. Länets styrande man blev kungens vasall och fick svära en trohetsed. Trots att detta skedde genom kungen blev hans makt så småningom alltmer mindre betydande inuti själva länen – överklassen kunde nästan styra fritt som de ville. Politiskt och socialt sett kom uttrycket feodalism, samt titlarna vasall och bonde, att förändras. Nya regler och traditioner inom länen uppstod då bondens yrke gick i arv och så även vasallens, och den politiska makten försvagades. Förhållandet mellan bonden och hans storherre såg därför olika ut från plats till plats. Länen blev tillslut som små egna självstyrande samhällen.


Orsaker till städernas uppkomst och betydelse

Uppkomsten av många nya städer under högmedeltiden har kallats ”den första större urbaniseringen i Europa sedan antiken”. Hansan som bildades på 1100-talet var ett handelsförbund som bestod av ett nätverk handelsstäder, främst tyska, och som störst omfattade Hansan 200 städer med det tyska Lübeck som ledande. Hansan och handeln var en bidragande faktor till vissa städer kring Östersjöns uppkomst under denna tid. Handel i alla delar av världen har alltid haft stor betydelse för tätbebyggelse, då städer tenderar att uppkomma där människor möts och genomför t.ex torghandel, bytesmarknad och försäljning.
Jag redogjorde tidigare för feodalism, i vilken borgen spelade en stor roll. Det var också kring borgar som många städer föddes. Borgens inneboende var också den som styrde över det lilla samhället, som fanns där för att tjäna honom. Som i feodalismens länssamhälle tjänade den lilla stadens invånare herremannen i utbyte mot skydd inom borgens, stadens murar. De som bedrev handel fick skydd mot plundrare. Så småningom blev stadens invånare friare, i takt med att städerna växte sig större och blev rikare. Herremännen avsattes eller dess makt minskade då invånarna tog saken i egna händer. Somliga köpte sig fria, och fick frihetsbrev. Staden blev en symbol för frihet, till exempel så kunde en livegen bonde som under en tid vistats i staden, inte tvingas tillbaka till sin gård. Köpmän och hantverksmästare kallades för borgerskapet, och var trots att de var lägre än adeln, den ledande samhällsklassen i staden. Inom varje grupp av yrken fanns det frivilliga organisationer som kallades gillen. En form av gille var skråt. Skråt var hantverkarnas egen organisation vars uppgift var övervakning av rekrytering av nya yrkesmän. En hantverkare var innan han fick öppna egen verkstad, tvungen att genomgå en gesällutbildning. Detta efter att han gått som lärling i många år. Till sist kvarstod mästarprovet, men detta var inte en garanti för att hantverkaren fick öppna eget. Skråt skulle också kontrollera de varor som det handlades med, så att pris och kvalitet skulle nå upp till standarden.
De medeltida städernas hade stor betydelse för den tidens handel, och blev centrum för försäljning. Katedraler byggdes, folk strömmade till och städerna blev som sagt symboler för frihet från livegenskap och fattigdom. Men trots detta var skillnaden mellan fattig och rik i staden fortfarande stor.

Kyrkans och korstågens betydelse

Korståg bestående av sydeuropeiska katolska missionärer vandrade tidigt uppåt i Europa. Katolicismen hade sitt säte i Rom, med påven som högste man. Då kristendomen fått sitt fäste i Europa kom kyrkan att spela en stor roll för befolkningen, och kom att ha stor makt. Folket var oftast mycket troende och dessutom rädda för helvetet och Guds vrede. Det var inte för inte som medeltiden på engelska kallas ”The dark ages” – senare, då digerdöden härjade i stora delar av Europa, präglades kontinenten av död och sorg. Mörker låg över Europa och att be och underkuva sig kyrkan var tryggt och gav frälsning.
Även fast folket var fromt så var kyrkans män inte alltför trosenliga. Präster och munkar kunde t.ex vara vasaller åt kungen och till och med figurera i krig och strid, något som stred emot den kristna pacifistiska läran. Ocker var något som tidens handelsmän fruktade – det vill säga att låna ut pengar mot ränta. Ocker ansågs vara en synd, och all handel skulle bedrivas med ganska låg vinst för handelsmannen personligen – något förstås inte alla följde.
Alla var kristna – att inte tro på Gud var inget alternativ. Då var man kättare och skulle straffas. Kyrkan var centrum för lärdom och intellekt, prästerna var inte respekterade för sin religiösa kunskap utan för sina färdigheter inom skrivkonst, vetenskap, astronomi, och så vidare. Prästerna var nästan de enda som kunde läsa och skriva. Religionen hade ett starkt grepp om mänskligheten och även, som tidigare nämnt, handeln. ”Den moraliska ekonomin” är ett uttryck som beskriver detta väl – affärer som inte på något sätt fick vara syndig. På grund av den starka tron på Gud manade påven och den katolska kyrkan unga män att delta i korståg för att återta Palestina från muslimerna, på så sätt fick de ”avreagera” sig utåt och oroligheterna inåt fastlandet kunde minska. Kyrkan och dess män stod adeln och kungligheterna nära – de var de som kunde finansiera byggen av kloster och nya kyrkor. I förhållandet till de lägre sociala klasserna kan man bland annat nämna tionde – vilket betydde att kyrkan fick en tiondel av jordbrukets produktion. De fattiga fick en del av tiondet, medan resten gick till socknens egen kyrka och högre kyrkliga ämbetsmän så som biskoparna. Prästerna hade också som uppgift att genomföra en rad sakrament – heliga handlingar som dop, bikt, giftermål, den sista smörjelsen, och så vidare. De kunde också bannlysa någon som betett sig på ett icke önskvärt sätt – då slängde man ut personen och denne fick därefter inte tillträde till staden längre. Den katolska läran levde länge kvar i Europa, och är än idag dominerande i många länder. Den förlorade dock en del av sitt inflyt då många kungar istället bekände sig till Martin Luthers lära – den om att kyrkan skulle handla mer om tro och inte om makt och rikedomar. Sverige och vår Gustav Vasa var det första landet att göra detta.
Under senmedeltiden kom alltfler klagomål mot kyrkans och prästernas rikedomar – varför skulle dessa ha det gott ställt när de fattiga troende behövde pengarna bättre? Man började tala om att kyrkans roll mellan människan och Gud var oviktig.

Orsaker till och effekter av senmedeltidens befolkningsminskning

Under senmedeltiden minskade Europas befolkning kraftigt, efter hundratals år av stadig tillväxt. Det var en kall period under vilken en klimatförändring ägde rum, vilket gjorde att växtligheten och skörden försämrades. Denna period kallas ibland ”den lilla istiden”.
Inte nog med det spreds en dödlig bakterie via lössen som bodde på skadedjuren råttorna. Bakterien angrep människan och de allra flesta dog inom fyra dagar efter smittotillfället. Det var digerdöden – pesten. I alla fall tror man att det var så, men bristen på bakterien i DNA:t från offrens benrester tyder på att det också kan ha varit en sorts blödarfeber. Somliga menar att så mycket som hälften av Europas invånare omkom i epidemin, och dess spridning var enorm och skräckinjagande. Pesten ödelade hela byar och stora delar av städer, tömde gårdar och lämnade stora stycken land nästan helt öde. Detta var den utan tvekan största orsaken till den drastiska folkminskningen i Europa under senmedeltiden.
Nu blev många arbeten lediga och efterfrågan på arbetskraft var stor. Detta började bönderna till viss del utnyttja, somliga blev avlönade medan andra krävde högre löner i utbyte mot sina tjänster. Men på många håll försökte adeln behålla saker och ting som de var förr, och ville inte ge bönderna lön. De väntade sig att samma regler som förr skulle gälla. Detta resulterade i många bondeuppror och stormningar av borgar och slott. Här kritiserades även den förmögna kyrkans roll. Livegenskapen försvann nästan helt, bönder kunde köpa loss sina gårdar, och eftersom så pass många omkommit i digerdöden fanns mycket ledig mark att bruka på. Böndernas och den enskilde mannens ekonomi och levnadsvillkor fick en välbehövlig uppsving.
Ytterligare en liten befolkningsminskning inträffade i och med Hundraårskriget. Nu hade man utvecklat förbättrade tillhyggen och krigsutrustning, nya och bättre sorters bågar och pilar och kastmaskiner. Det hundraåriga kriget streds mestadels på fransk mark och uppkom på grund av konflikter mellan England och Frankrike. Man tvistade om vem som hade rätten till den franska respektive den brittiska tronen. Den franska kungen ville visa sin överlägsna makt gentemot engelska vasaller som fortfarande kontrollerade mark i Frankrike. Detta på grund av att Vilhelm Erövraren, som långt tidigare lämnade Normandie för att erövra England, behöll män utstationerade i sitt hemland. En rad städer brändes ned under det hundraåriga kriget. Den engelske kungen fick mot slutet av kriget överlämna större delen av sin franska mark till dess rättmätige ägare Frankrike.

Hur Sverige blev en enad, självständig stat

Kungamaktens inflytande och synen på kungen förändrades i takt med att det svenska folket tog till sig kristendomen. Missionärer från Tyskland och England vandrade till Sverige och verkade för att sprida sitt budskap. Kristendomen infördes på allvar under 1000-talet, och detta främst tack vare de som på vikingatåg skådat kristendomen och det feodala samhället i samspel nere i Europa. De var de första som kristnades. Då hela Sverige blev kristet blev kungens roll nu sedd som en gudomlig gåva, ett heligt uppdrag. Han dyrkades därför näst intill Kungarna visste att de genom att flitigt anamma kristendomen också fick kontroll över folket, via kyrkan. Under reformationen på 1500-talet kom Sverige att bli Evangelisk-Lutherskt, vi bröt helt med påven och följde Martin Luthers lära, som tidigare nämnt.
Men att säga att Sverige på denna tid hade en kung är inte helt korrekt, då landets styre ännu inte var riktigt klart. Det fanns ingen tydlig ledare för folket, i stället stred flera olika kungaätter om makten. Nu började Sverige likna övriga Europa, landet indelades i socknar med egna kyrkor och präster och jordbruket frodades. Ett sorts feodalt system fanns med samverkan mellan bönder och deras herrar. Kring år 1247 övertog Birger Magnusson, Birger Jarl, makten i Sverige som styresman. Birger och hans söner hörde till Bjälboätten och nu arbetade man för att kungens makt skulle stärkas och bli central. Man införde en rad lagar och regler, bland annat landskapslagarna. Alla bönder skulle nu betala skatt, men man ville också att bönderna skulle behandlas bättre än tidigare – i Alsnö Stadga från 1280 nämns det bl.a att storherrar med sällskap inte tillåts våldgästa och plundra bönders gårdar under genomresa. Men storherrarna var också dem som kunde befrias från att betala skatt – enligt stadgan var detta möjligt om de försåg kungen med stridsrustade ryttare. Dessa män kallades då frälsemän och var adelns föregångare. Kyrkans män befriades också från skatter.
Riksrådet var en grupp män bestående av högt uppsatta adelsmän och biskopar, vars uppgift var att samarbeta med kungen. Besluten fattade kungen tillsammans med sitt råd. Riksrådet hade makten att avsätta kungen om konflikter skulle uppstå, för trots att kronan i princip gick i arv var det ändå stormännen som utsåg den som ansågs mest lämpad, den som följde ett spår de kunde godkänna.
Kalmarunionen var en sammanslagning bestående av hela nordens länder. Dansken Erik av Pommern kröntes 1397 till kung över Kalmarunionen. Sedan samma år ingick Sverige i unionen, men motståndet bland svenskarna var stort, speciell under 1400-talet. Man var missnöjd med danskarnas växande makt, och de tycktes vilja expandera den istället för att dela med sig. Den svenske ärkebiskopen Gustav Trolle som var anhängare av unionen krönte under början av 1500-talet den dåvarande arvingen till tronen, dansken Kristian II, även kallad Kristian Tyrann. Till kröningsfesten bjöds alla Sveriges adelsfamiljer och festen pågick i tre dagar. Gustav Vasas föräldrar deltog i festen, Gustav själv höll sig gömd på Tärnö slott. Efter de tre dygnen utropade Kristian II utegångsförbud och stängde stadens portar. Alla som kunde tänkas hota Kristian Tyrann eller sade emot honom, avrättades sedan kallblodigt på Stora Torget i Gamla Stan i Stockholm. Detta var det välkända Stockholms blodbad.
Det var efter dessa händelser som Gustav Vasa, som var vårt lands första riktige och rättmätige kung, kunde komma till makten. Han gjorde efter att ha gömt sig runt om i landet sin berömda skidtur och fick Dalmasar med sig i ett uppror mor Kristian II. Han utropade sig själv till kung, införde arvsrätt till kronan, och där börjar vår moderna monarkistiska historia.

Medeltidens maktförändringar

Tidig medeltid och feodalism – Nu var den politiska makten inte så stor som man på den tiden önskade. Länen och liknande delar av länderna blev till små självstyrande samhällen. Under kungen fanns vasallerna och storherrarna som styrde från sin borg eller sitt slott. De i sin tur lät bönderna bo på deras mark i utbyte mot arbete och betalning in natura, med råvaror, grödor eller hemmavävda tyger. Det var svårt för kungen att kontrollera vad som försiggick ute i landet, därför blev vasallerna som små kungar över sina län.
Högmedeltiden – Här hade Hansan en viss makt, främst över all handel som bedrevs kring östersjön. Hansan påverkade också uppkomsten av städer kring handelsplatser och med införandet av gillen och skrån kunde man kontrollera varorna det handlades med. Detta innebar att penninghushållning började ersätta självhushåll – att enbart konsumera det man själv producerade var inte längre det enda alternativet. Maktfördelningen inu...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Medeltiden i Europa (vikingatåg, feodalism, kyrkan, osv.)

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2016-01-17

    walla dunder tack

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2008-02-29]   Medeltiden i Europa (vikingatåg, feodalism, kyrkan, osv.)
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9366 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×