Fågal utan vingar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hur ska jag börja? Hur ska jag sluta?

Jo det finns ju alltid ett sätt man börjar på och slutar med.
Sekunder, minuter, timmar, dagar, månader går och jag vill inte glömma dig eller ta ut dig från mitt hjärta för jag tror du sitter fast. Tider går så sakta som att varje sekund dubblas 2 gånger och minuter 3 gånger och timmar 4 gånger och en vecka 14 dagar och en månad 60 dagar.
För jag har inte dig längre och känns som jag är ensam i världen. Jag vet att jag inte är ensam men jag känner så för du var den första människa som jag la i mitt hjärta.

Men vaar det för varmt och obekvämt för dig i mitt hjärta och heller inte så fint ställe? Eller? Jag försöker släppa ut dig från mitt hjärta så att du själv börjar sakna ett hjärta som mitt hjärta, en person som mig och veta att mitt hjärta var ditt.

Men jag vill inte glömma dig för jag vill ha dig i mitt liv men hoppas hjärtat min ska släppa ut dig. Men varför var det obekvämt för dig hos mig? Vi är ju båda gäster i världen och jag erbjöd dig det jag hade så länge och skulle erbjuda dig mer i framtid, mitt djupa varma hjärta erbjöd jag dig och reglerna hos mitt hjärta var bara, Kärlek & respekt, det var ju skönaste regler man kunde få?!

Men jag hoppas att mitt sårade hjärta kan erbjuda andra som jag erbjud dig men nej tror inte jag kan göra, för det går inte tänka på någon annan än dig, men hoppas det är bara för tillfället och ändras för stunden.
Jag vet inte om mina dagar är riktiga dagar eller om mina nätter är riktiga nätter längre! Jag vill inte tänka på dig, för jag vet att mina drömmar är borta och förhoppningar är döda.

Men tro inte jag är ledsen för du lämna mig så här, jag är ledsen för mitt stackars hjärta blev lätt lurad och jag tror inte du har ett varmt hjärta för du köpt och sålde för snabbt.

Om du bara älskade, saknade, behövde mig någon gång bara, men nej det ska jag glömma för du är inte ens här längre och jag är som fågel utan vingar sitter och väntar på mina vingar.
Mitt hjärta gör ont för jag vet att jag inte kommer få mina vingar tillbaks och jag vill ändå inte kämpa på och ta första steget kanske kunna flyga utan vingar.
Men allt detta här är vårt fel vi flög mycket och kände inte varandra tillräckligt och till slut tog vi våra skilda vägar för jag började älska dig och det gjorde du inte, jag ville aldrig lämna någon som dig men det ville du men det fattade jag inte fören idag för du berättade aldrig vad du kände eller tänkte utan bara drog dig lite i taget och lät mig tänka själv men det var fel tankar av mig och det var taskigt av dig.

Om jag bara visste vad du ville och vad du ville göra från början och hur dina tankar var om mig, utnyttja mig genom glömma din gamla kärlek kanske? Eller om jag bara visste hur du ville ha din största k...