Jorden och tiden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jorden – vår planet

Jorden har två poler, nordpolen och sydpolen. Genom polerna och längs jordytan går de s k meridiancirklarna. En halv meridiancirkel, från
pol till pol, kallas meridian. Mitt emellan polerna går ekvatorn. Den delar
vårt klot i norra och södra halvklotet.

Jordens omkrets

Jordens omkrets är 4000 mil. Eftersom jorden är praktiskt taget rund, är det lika långt runt en meridiancirkel som runt ekvator. Avståndet
mellan polerna blir då 2000 mil och från pol till ekvator 1000 mil. När man en gång i tiden skulle komma överens om en lämplig enhet
att mäta längd i, så utgick man från jorden. Man gjorde så att man delade avståndet mellan pol och ekvator i tio miljoner olika delar.
Varje del kallade man en meter.

Andra längdmått

Grundenheten för längd är en meter. På den enheten bygger många större och mindre längdmått.


Dag och natt

Jorden roterar som en snurra runt sin axel, jordaxeln. Ett varv tar ett dygn. Det är tack vare denna rotation som vi får dag och natt.
På bilden kan Du se hur halva jorden är solbelyst. Den halvan har dag, medan den andra har natt. På bilden är det dag i Europa medan det fortfarande är natt i t ex USA. Jorden roterar alltså ett varv på ett dygn. Det är denna rotation som ligger till grund för vår tidmätning. Som tidsenhet är dock dygnet för långt och därför opraktiskt i de flesta sammanhang. Man har därför delat in dygnet i mindre delar, timmar, minuter och sekunder.
Skala

Alla kartor och ritningar är ritade i en viss skala. T ex om en ritning är i skala 1:100 innebär det att 1 cm på ritningen motsvarar 100 cm i verkligheten.


Hur man mäter tid

För att mäta tid använder man sig av klockor av olika slag. Våra vanligaste klockor är armbandsur. Av dessa finns två olika slag, analoga och digitala. En klocka med analog visning har visare. På en digital klocka visas tiden med siffror. På den analoga klockan visas sekundvisare, men vid många andra tillfällen t ex idrottstävlingar är detta inte tillräckligt nog. På b la idrottstävlingar använder man sig utav stoppur, där man kan läsa av tiondels sekunder. Ofta räcker inte heller detta. Man använder sig då av elektronisk tidtagning. Det har Du säkert sett i TV åtskilliga gånger. Man kan då avläsa tiden i hundradels sekunder eller ibland ännu noggrannare.

Tiden

Urbefolkningen (aboriginerna) i Australien uppfattar fortfarande tid som en blandning av förr och nu. Deras liv är nära förbundna med det förflutna genom vad de kallar drömtiden, eller evig tid. De tror att förhållanden är som de är i dag på grund av sådant som hända långt tillbaka i det förgångna. I drömtiden flyter förr och nu samman. Mystiska varelser som den Eviga emun existerar samtidigt som detta århundrades bilar och fartyg. Aboriginernas förmåga att ha kontakt med den eviga drömtiden där gudar, hjältar och myter är levande, ger mening åt livet för dem. Kanske är det så att moderna människors önskan om att ”återvända till naturen” under en tvåveckors semester visar vårt behov av att komma bort från den kronologiska tiden och närma oss drömtiden. När semestern väl är över så mäter de flesta människor som nu lever sina liv i kronologisk tid. Allteftersom samhället blivit mer komplicerat, så har tiden definierats allt mer i detalj. Dagar har delats i timmar, timmar i minuter, minuter i sekunder och sekunder i millisekunder och till och med i nanosekunder. Vårt liv är beroende av att vi gör vissa saker på bestämda tider. Vi ställer väckarklockor så att vi ska vakna vid ett bestämt klockslag, så vi hinner till skolan eller till arbetet i tid. Vi äter mat på bestämda tider och vi går oftast och lägger oss vid ungefär samma tid varje kväll. Tiden har blivit en viktig del av våra liv.

Tiden

Hur mycket är tiden ? frågar man på många språk, då man
vill ha reda på vad klockan är. Tiden angår oss alla även om vi inte alltid inser det.

Hela vår jordiska existens är från början till slut inrutad efter tillvarons tidaxel.

De flesta människor nuförtiden måste noggrant hålla reda på
år, månader, veckor, dygn, timmar och dess bråkdelar. Men så har det inte alltid varit.

I äldre tider var det tillräckligt att ha en ungefärlig uppfattning om års- och månadsskiften medan solen läge på himlen upplyste om hur långt dagen var kommen.



Att mäta tiden

De första människorna mätte tiden genom att iaktta förändringar i naturen. Man såg solen gå upp och man såg den sjunka. Man såg fåglarna flytta och man lärde sig förstå årstidernas växlingar.
Man såg månen växa och sedan bli mindre. En del märkte att fåglarna försvann på hösten och återvände på våren. Både jägarna och de första åkerbrukarna var beroende av att kunna förutsäga när den första frosten skulle komma, eller när vissa djur skulle återvända. De lärde sig snart att få ett begrepp om tidrymden mellan årstidsväxlingarna. Ännu idag kan människor som lever nära naturen bestämma tiden genom att iaktta den.


I forna tider använde människorna solen till att mäta tiden.
En påle i marken kastade en skugga. Skuggan flyttade sig
krin...