Judarnas liv i Auschwitz

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Auschwitz - Birkenau är en av dom mest kända koncentretionslägren. Auschwitz ligger fem mil från Krakow och Auschwitz är ett samlat namn för ett 40-tal läger som ligger vid den lilla polska byn Oswiecim.
Den första delen av Auschwitz var färdig byggd i maj 1940. Och det blev Rudolf Höss som blev utnämnd som kommendant i Auschwitz, där jobbade han i tre år. Rudolf Höss gick 1934 med i dödskalleförbandet inom SS.
Auschwitz var från början ett koncentrationsläger för polska politiska fångar, men senare ville Himmler att Auschwitz skulle utveckla lägrets "industriella funktion". Det finns tre anledningar till att man valde att bygga Auschwitz brevid byn Oswiecim.
1, det låg isolerat och kunde lätt utrymmas.
2, Oswiecim låg vid en järnvägsknut. det gjorde att man lättare skulle kunna frakta folk från hela Europa.
3, Där fanns det redan polska armenbaracker, som hade blivit över när den polska armen upplöstes efter dess nederlag mot tyskarna.


Mitt syfte med detta arbete är att få veta så mycket som möjligt, om vad som hände med judarna inne i Auschwitz.

Dessa frågor har jag besvarat på:
• Vad hände med barn, kvinnor och män?
• Fick judarna jobba inne i Auschwitz eller dödades de direkt?
• Fick judarna någon fritid? Vad gjorde de då?
• Varför tog judarna inte livet av sig?
• Vad hade judarna för känsla när dem blev fria?



Judarnas liv i Auschwitz
Judarna kom mestadels med tåg till Auschwitz. När judarna kliver ut från den trånga tågvagnen undrar de vart de kommit. De trodde de kommit till ”judarnas land”, men när de kände stanken och hörde skriken förstod de inte vart de var. De hörde andra judar säga att de skulle dö. I högtalaren är det någon som säger att kvinnor och barn skulle ställa sig i ett led och män i ett annat. Judarna fattar ingenting, de gör bara som de säger. Det är en SS-officer som pekar åt två olika håll. Ena hållet är direkt till gaskammaren, som förmodligen de gamla, svaga och de skadade for. Det andra hållet var jobba. Judarna jobbade bland annat med att tömma gaskammare, klippa håret på andra judar och bränna kroppar i krematorier eller gropar.

Det ”överlevande ledet” kommer att föras till baracker, men först kommer deras hår att rakas bort och de blir tvingade att klä av sig och lämna alla sina värdesaker innan de går in i den kalla duschen. Av håret gjorde man kläder, som tröjor. Värdesakerna tog nazisterna och kläderna brändes upp. Inget skulle de få ha kvar. Nu har de bara minnena kvar som inte kunde tas bort.
Efter den kalla duschen fick judarna en nummerbricka, sedan fördes de till baracker där de fick trängas.

Tidigt på mornarna varje dag väcks judarna av en SS-soldat med hot. De skrek ofta ”Vill ni gå till gasen?”. Judarna reste sig snabbt upp av skräck, och ställde sig på led, som SS-soldaten beordrat. De gick sedan till en samlingsplats, där alla judar samlades. Där skulle de räknas. Judarna fick stå i timmar medan SS-officeren räknar hur många som överlevt natten och vilka som dött. Efter räkningen pekade han ut judar som skulle gasas. Det var oftast de svaga och skadade, men ibland pekade SS-officeren bara på några, även de ”starkaste” kunde gasas. Nazisterna brukar ibland sätta upp lappar om vilohem, som man kunde anmäla sig till. De judar som anmälde sig till vilohemmen för att få vila ut i några dagar, kom vaken tillbaka eller syntes till igen.

När det gällde mat, så fick judarna bara en måltid om dagen, och det var ofta soppa. Det var inte mycket soppa, och i soppan hade nazisterna blandat i något slags lugnande medel så att judarna skulle hålla sig lugna hela dagen. Soppan blev en lyx måltid för judarna efter några veckor.

Medans judarna åt pratade de ofta om mat och deras familj. De brukade ofta berätta vad deras favorit mat var och sedan berättade de för varandra hur man tillagar den. Det fanns inget att annat än att prata på Auschwitz. Att prata var deras fritid. Judarna jobbade från tidigt på morgonen till sent på kvällen utan raster. På söndagar brukar de vara lediga.

Det var ändå väldigt plågsamt. Judarna fick se andra judar skjutas ihjäl mitt framför ögonen. De höll på att tappa vettet. Ofta var det frestande att lägga handen på el-stängslet. Andra som inte klarade av mer kunde inte motstå frestandet. Magda Eggens berättar i boken ”Vad mina ögon har sett” att det var väldigt frestande att lägga handen på el-stängslet, men hon tordes inte lämna sin syster ensam kvar i Auschwitz. Magda blev räddad av sin syster.

När SS-officers och SS-soldaterna berättade att judarna blivit fria var det inte många judar som trodde dem. Judarna trodde det var ännu en lögn som de hittat på. Senare när de var säkra på att det inte var en lögn var de inte överlycklig som man kunde tro. Nu har deras dröm slagit in. De flesta ville tillbaka till Auschwitz för att leta efter sin familj. Hur skulle de klara sig utan sin familj?

Var det omöjligt att rymma från Auschwitz?
Det beror på hur man tänker. Det är inte omöjligt ifall man blev utvald att jobba på ett annat ställe, annars var chansen väldigt liten. Om man blev utvald att få jobba på ett annat ställe så brukade man ofta få vandra till stället, och då var det lättare att rymma än när det var el-stängsel och vakter överallt. El-stängslarna hade så många volt att man dog direkt, och det stod vakttorn efter varje 200meter plus att vakter gick fram och tillbaka.
Om en jude skulle klara att ta sig förbi ett el-stängsel, så var det en massa vakter som juden måste förbi och det var svårt. De dödar de en direkt. Om man ”bodde” i en barack i mitten av Auschwitz var det verkligen omöjligt att rymma på kvällen. Om juden tog sig förbi ett el-stängsel hade den några till el-stängsel att ta sig förbi.

Analys (min mening)
Jag kan förstå varför judarna inte var så glada när de blev fria. Jag...