Bokrecension: tro hopp och burnout av Johan Unenge

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Johan Unenge har skrivit boken Tro, hopp och burnot. Han har tidigare skrivit många ungdomsböcker T.ex. Pontus fyra meter över marken, Vi som ser på är ett par av böckerna.
Kenny är 14 år och är ihop med Emma som är skolans snyggaste tjej. Han bor varannan vecka hos sin pappa som är bilmekaniker. Hans bror, Rickard som är 18 år brukar hjälpa pappan med deras verkstad. Kenny känner att han alltid får leva i skuggan av Rickard. Men Kenny och Rickard är ändå jätte bra kompisar. De åker alltid ut tillsammans i olika bilar som har kommit in till verkstan. Rickard kör fort, väldigt fort. Viket kommer att visa sig en dag...

När Kenny och hans klass ska konfirmera sig åker de på ett läger. Kenny tycker att gud och sån skit är tråkigt och försöker förstöra för de andra på lägret genom att störa och inte lyssna. På lägret så kan han inte hjälpa att han kollar lite på Angelica. Men det är något han aldrig skulle erkänna. Hon är nämligen klassen störa tönt. Aldrig. Han har ju Emma! Men varför kan han då inte sluta tänka på Angelica?

Så är lägret över och Kenny ska åka hem. Rickard har lovat att hämta honom i sin egen bil. Ett löfte som han sviker. En dag när Kenny kommer hem efter att ha varit ute med Emma står polisen på uppfarten. Hans pappa kommer ut med en polis från huset och Kenny känner att något är fel. Väldigt fel...

"Rickard är död." är det enda hans pappa säger.

Rickard hade kört ihjäl sig med sin nya bil. Han hade varit på väg till någon fest men han kom aldrig dit.

Efter Rickards död gör Emma slut. Hon berättar att hon varit otrogen med Rickard. Allt rasar för Kenny. Inget kommer att bli som förut. För att hedra Rickard anordnar samhället ett bilrace. Alla är där. T.o.m. Angelica är där. Nu struntar han i vem som är populär eller inte. Han blir ihop med Angelica.

Boken var väldigt bra och verklighetstrogen. Man kunde känna igen sig i vissa saker. Många händelser i boken var roliga. Men ibland var den väldigt sorlig. Den var ganska lättläst och den blev aldrig tråkig för det hände saker hela tiden. Men ändå inte så mycket att det blev rörigt så att man inte fattade. Jo...