Debattartikel: Ska vi ta ett kliv tillbaka till ABC?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Nej, vi ska inte gå tillbaka till det föråldrade betygssystem som infördes av läroverken 1820, det är i stället frågan om ett ”nytt” betygssystem. Skolminister Jan Björklund lade den sjätte februari fram en proposition om detta nya betygssystem. Ett betygssystem som inte bara bygger på en sexgradig skala, utan även ett system som till och med sjätteklassare kan komma att behöva gå till mötes.
En av motiveringarna är att dagens betygsystem (Lpf94) orsakar orättvisa, alltför få steg leder till en klassificeringssvårighet; det kan således vara stor skillnad i kunskap mellan två likadana betyg. Orättvisan har troligtvis upplevts av de flesta elever som studerat sedan införandet av dagens system. Problematiken som belyses i motiveringen är därför relevant. Denna orättvisa är en påfrestning för eleverna, vilka tvingas till hårdare studier för att försäkra sig om ett önskat betyg; något som oundvikligen leder till stress.

Dagens ungdomar lider allt mer av stress och oro. Enligt en undersökning som statens offentliga utredningar genomfört orsakas dessa påfrestningar bland annat av att ”man lever i ett prestationssamhälle som i sig självt genererar stress”. (SOU 2006: 77)
Undersökningen redogör statistik kring andelen personer som besväras av ängslan, oro eller ångest i åldersgruppen 16-24 år. Antalet tillfrågade uppgick till 100 000. Statistiken hänvisades till en utredning genomförd av Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF). Andelen drabbade kvinnor ökade från cirka tio procent 1989 till cirka trettio procent 2003. Hos män ökade andelen med besvär av ängslan, oro eller ångest från cirka fyra procent 1989 till cirka tretton procent 2003.
I samma utredning påpekar elever att ”egna högt ställda krav på att få höga betyg är ett vanligt orosmoment bland gymnasieungdomar på teoretiska program”. Även majoriteten av ungdomarna anser att ”skolan är den främsta stressframkallande faktorn” samt att ”lärarna inte förstår vare sig mål eller kriterier, utan tolkar dem självsvåldligt”.
Vidare framhävs i undersökningen att stress orsakas av till exempel elitism och samhällets höga prestationskrav, vilka anses vara tätt sammankopplade med betygshetsen. Men även lärarnas handlingar påpekas, de ger sällan eller aldrig positiva omdömen och är partiska.
En elev understryker att “de [lärarna] har förutfattade meningar. Jag menar om jag till exempel brukar få bra betyg i svenska så får jag alltid MVG även när jag inte förtjänar det. Därför att läraren vet att jag är bra. Men om till exempel NN skriver bättre än mig, och hon brukar få G, så kommer hon aldrig att få MVG eftersom läraren vet att hon är en G”.
Även olikheter i betygstolkningen samt skillnader i provuppgifter uppstår skolorna emellan. Exempelvis kan en skola ha fler prov i ett ämne relativt till en annan skola.
Detta missförhållande orsakar orättvisa vid betygssättning. En lösning på detta är att endast ha två betygssteg, godkänt samt icke godkänt; något som vissa elever i utredningen föreslår. Det som majoriteten i undersökningen är ense om är att skolan “sparkar undan kryckorna när man behöver dem som bäst”.
Negativa faktorer som dessa ger upphov till stress och psykisk ohälsa som i vissa fall kan leda till självmordsförsök, något som presenteras i undersökningen.

Det nya betygssystemet ska göra det lönsamt att studera, men tar man del av statens undersökning inser man snabbt det även leder till mer överansträngning hos eleverna.
Frågan är om skolminister Jan Björklund tagit del av denna rapport. Han har säkerligen aldrig arbetat inom läraryrket, denna merit står nämligen ej i hans CV. Hur stor insikt kan man då ha i betygssystem? Björklunds förslag grundar sig på ett gott syfte, men propositionen är förhastad då det höjer effekten av en viktigare problematik.
Vi behöver än så länge inte fler betygssteg, framhävd elitism och framför allt inte fler och mer stressade ungdomar.
Det vi behöver är en satsning på jämlika...