Interpretation fördjupningskurs utan grekiska

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

A. Kontext
Perikopens fjärrkontext kommer från ett större sammanhang där Matteus skriver om helandemirakel och exorcism (kap 8-9). Matt. visar att han är både herre över sjukdomar och kaotiska makter (Jesus stillar stormen). Matteus vill lyfta fram att Jesus uppfyller skriftens profetior: genom Jesaja citatet ”Han tog vår svaghet, och han lyfte av oss våra sjukdomar.” Både kapitel 8 och 9 handlar om människor som blir upprättade/botade (tex. en spetälsk, officerens tjänare, Petrus svärmor, en lam man i Kafarnaum m fl. alla botas). Perikopen före handlar om att Jesus har makt över stormen, syftar på att han är herre över allt. Man ser paralleller till Genesis och Uppenbarelseboken som handlar om att havet var öde och tomt och att det inte fanns något hav mer i Uppenbarelseboken. Verserna 8:18-34 blir då höjdpunkten för vad Matteus vill ha fram, nämligen att Jesus inte bara botar utan att han även styr över naturmakterna och driver ut demoner.
Slutligen så har perikopen före och efter ett stort sammanhang med huvudperikopen och slutverserna i Matt. 28:18b ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden…” Början av kapitel 9 i Matt. hänger ihop med stycket om färden över Galileiska sjön, i början av stycke Matt. 8:23-27 åker Jesus och hans lärjungar från folkmassorna över till andra sidan och i kap 9 åker de tillbaka igen. Det här visar att dessa texter hänger ihop och binds ihop med Matt. 8:18-27, som talar om konsekvenserna av att följa Jesus. Det här visar sig vara viktigt för perikopen, av den orsaken att det kostar att följa Jesus i praktiken d v s lärjungarna följer med och bevittnar händelsen om de två besatta.
Närkontexten har en stickordsbindelse ordet sjö när Jesus stillar stormen i texten före (thalásse). Ordet sjö återkommer i perikopen, (thálassan) där demonerna hamnar tillsammans med svinen i sjön. Vilket syftar på Underberättelser/mirakel historier om Jesu makt som utspelas på sjön.

B. Form
Formen på texten är en evangelietext med inriktning på berättelsestoff. Texten innehåller e. g. två berättelser en helhets berättelse och en kort dialog mellan Jesus och demonerna. Texten saknar spår av apfotegma och är knappast en blandning av både apfotegma och berättelsestoff. Det kan tänkas vara en text adresserat till judar eftersom Matt. verkar skriva och använda teologiska termer som judar förstår. Helt klart är att det är en Underberättelse.
C. Struktur
Matt. har koncentrerat sig på de mest centrala delarna (Mark har tjugo verser av samma berättelse, Matt bara sju verser) hans berättelse är en dialogartad berättelse. I denna berättelse spelar tre karaktärer varsin roll i berättelsen: Jesus, de besatta männen och invånarna i Gadara. Händelsen utspelas i Gadaras område öster om Galileiska sjön.
Problemet är att demonerna har makt över de sjuka och i detta fall finns de i de två männen. De här två männen tenderar till att vara våldsamma vilket gör det svårt för människor att passera genom detta område. Dessa andar är orena och deras tillhåll visar att de bor vid de kultiska orena klippgravarna. En grishjord nämns också i texten och för judar är detta avskyvärda djur eftersom de ansågs som orena. M a o så är platsen knappast en ren/helig plats f. ö är Jesus på hedningarnas område. Allt detta bildar en hednisk belägenhet Jesus är inte kvar på judisk mark längre.
Relationerna mellan de två besatta och herdarna till svinhjorden är oklar. Det kan även spekuleras i om de som vakade över svinhjorden var avfälliga judar som åt svinkött, eller om det var vanliga inhemsk befolkning som vaktade svinhjorden. Folket runt om verkade i alla fall känna till de två besatta och herdarna. De agerade snabbt efter att de fått höra av herdarna om händelsen och gick ut för att se vad som hade hänt, vilket talar för att de kände till de besattas situation. Jesus och de två ovannämnda parterna har inget samröre med varandra och deras relation förändras drastiskt mellan dom. Det hela slutar med att folket i byn vill att Jesus lämnar den. Av att döma av relationen mellan Jesus och de två besatta så verkar den förändrad, men Matteus verkar inte vilja belysa de två besattas tillstånd efteråt. Han verkar mer intresserad av att demonerna hamnar i grisarna och att de sedan dränks i sjön. Syftet med författarens fokus blir numer klarare, han vill lägga fokus på att det finns ett slut för ondskan och att Jesus är det goda som besegrar detta onda. Därför blir de andra karaktärerna i denna berättelse väldigt gråa. Vi får inte veta något om hur de tänkte eller resonerade, bara deras olika agerande t e x hur Jesus, svinhjorden och invånarna i Gadara handlade utefter detta problem. Deras agerande kan ställas upp i ett schema:
De besatta och lärjungarna är passiva i denna berättelse, Matt. är mer koncentrerad på dialogen mellan Jesus och demonerna.
1 Jesu agerande på problemet om de två besatta: demonerna blir rädda och ber att få komma in i svinhjorden. Jesus beviljar detta.
2 Herdarna agerar med att de springer iväg när de ser att deras hjord har förgåtts och berättar allt för staden.
3 Befolkningen i staden kommer ut för att möta Jesus och ber att han lämnar deras område.
Förutom huvudberättelsen ingår en central dialog mellan Jesus och demonerna i de två besatta. Det är denna berättelse/dialog som författaren knyter ihop med brännpunkt på att demonerna dränks i sjön. Schemat för dialogen kan se ut så här:

1 De onda andarna är våldsamma och kommer fram till Jesus eftersom de känner igen honom på en gång. De erkänner honom som Guds Son.
2 De onda andarna visste vad som väntade dem d v s att de skulle hamna i avgrunden. Därför frågar de Jesus i v 29 ”Har du kommit hit för att plåga oss i förtid…” denna fråga innehåller värdeladdade ord hit och förtid. Matteus vill här lyfta fram ett globalt frälsningsperspektiv. Jesus var först sänd till hans egna folk (judarna) efter hans död/uppståndelse kom turen till hedningarna (Matt 28:18ff). Tiden för hednamission var ännu inte inne därför överrumplades demonerna av det här oväntade mötet med Jesus.
3 Demonerna vädjar till Jesus v 31 ”Om du driver ut oss, skicka då över oss till svinhjorden.” Borde Jesus driva ut demonerna eftersom han var först sänd till judarna? Demonerna vågar inte chansa eftersom de är maktlösa inför honom, de ber om att få gå in i svinhjorden v 30. Denna svinhjord är oren ur ett judiskt perspektiv och demonerna skulle vara kompatibla med dessa orena djur. Men de kunde inte gå in i dessa djur utan Jesus tillåtelse, deras makt var begränsad. Tanken på att dessa demoner inte längre hade ett värddjur att leva i gjorde dem desperata av att finna ett annat.
4 Själva handlingen och huvudpunkten/tyngdpunkten i dialogen och berättelsen. I v 32 beviljar Jesus deras önskan ”Ge er i väg!” det här visar på att Jesus inte använder sig av exorcism eftersom demonerna självmant vill lämna de två männen (mötet med Jesus var för starkt för dem). Troligtvis ville demonerna hamna i svinen istället för att drivas ut i öknen av Jesus. Berättelsen verkar få ett lyckligt slut, men berättelsen tar en helomvändning. Demonerna som befinner sig i grisarna rusar ner i sjön och drunknar, troligtvis dör demonerna också. Slutklämmen av berättelsen är viktig, en Underberättelse slutar vanligen med en detalj som visar att ett under verkligen har ägt rum.

Matteus vill återigen ha centrum på demonernas öde det står inget explicit om männens tillfrisknande, det är implicit i texten eftersom de var besatta och är nu fria. Författaren är endast intresserad av demonernas undergång, dränkta i de döda svinkropparna av en svinhjord på en sjöbotten (Tord Fornbergs kommentar av Matteus evangeliet s. 158). Demonernas möte med Jesus är att de blir i förtid v 29 dödade. Läsaren får en försmak på att de onda andemakterna kan besegras, samt att de blir fullständigt besegrade av Jesus efter påsken.
Efter denna dialog och händelse kommer de andra parterna in, herdarna och invånarna i Gadara vv 33f. De ser Jesus som en farlig trollkarl och ber honom att gå och Jesus lämnar området. Läsaren får insikt utav denna text att tiden för mission för hedningarna inte är mogen ännu, tiden för den är senare jfr Matt 28:18-20.
Det finns två saker som är intressanta förutom demonernas öde: det första är att demonerna vet att Jesus är Guds son, medan de som var vittnen till de olika miraklen frågade sig ”Vem kan han vara?” Det andra är att både demonerna och folket i Gadara ber Jesus om det som de tror är det rätta och de får också det de bad om. Slutet av perikopen har ett abrupt slut en s k cliffhanger den slutar med att folket ber honom att lämna området. Matt. använder sig av cross-reference och flashback tekniker vilket gör det svårt att läsa hans berättelse perikopsvis, de vävs ihop oftast med hela hans berättelse (9:1 talar om att Jesus lämnar området).

D Synoptisk jämförelse D2 Nt:liga referenser i övrigt D3 Jämförelse mellan två övers.
Texten finns i de tre syoptiska evangelierna, (Joh. har inte med denna perikop) men med en annan infallsvinkel än Matteus. Markus har 20 verser, Lukas har 14 verser och Matteus har endast 7 verser, vilket visar att versionen i Matt. är väldigt förkortad. Både Luk. och Mark. har samma perikop om stormen före huvudperikopen, men sedan har de en annan fortsättning både har om synagogföreståndarens dotter och kvinnan med blödningar.
Utav att döma av vers längden så är Markus troligen det första och ursprungliga. Matt. har använt sig av Mark och Q-källan (Tvåkällshypotesen, verkar här vara helt vattentät).
Skillnader: i Mark. och Luk. får vi reda på att det är en man och inte två som är besatta. Den besatte mannen faller ner inför Jesus både i Mark. och Luk., finns inte med i Matt. Vi får reda på i Mark och Luk. demonernas namn Legion och att mannen var bunden med kedjor, som han slet sig i loss ifrån, vilket skulle underförstått styrka Matt. påstående att de besatta var våldsamma. Historien om att den befriade mannen vill följa med Jesus, men avisas av honom med anvisningar om att han ska gå hem och berätta om undret är bara med i Mark. och Luk. Förutom dessa skillnader finns det särstoff ifrån Mark. och Luk., vi får t ex veta i Mark. 5:12b att det var tvåtusen grisar. I Luk. 8:27 får vi reda på att den besatte är naken Matt. har bortkopplat lärjungarna från historien och att den besatte faller ner inför Jesus (han ville inte förknippa att demonerna tillber Jesus på ett positivt sätt jfr Jak 2:19f, vilket i så fall är NT:lig referens i övrigt till Matt.).
Likheter i alla tre evangelierna är att demonerna erkänner att Jesus är Guds son el. den högste Gudens son, demonerna dränks och folket ber att han lämnar området. I stort sett är alla tre berättelserna samma, men med olika detaljer som är viktiga för att förstå helheten. Man kan tala om tre olika röster av evangelierna och Matt. är en av dessa röster med sin berättelse och fokus på Jesus i sin perikop.
Förutom olika skillnader och likheter i de synoptiska evangelierna ska jag ta upp olikheter i två Bibelöversättningar, B2000 och Åkessons. Jag kommer att använda Studiebibeln NT Band I., Thoralf Gilbrant m .fl. för att gå så nära texten som möjligt.

B2000 v28 de var så våldsamma - Åkessons ganska vilda
B2000 v29 Och de ropade – Åkessons de ropade, sägande
B2000 v32 Ge er iväg! – Åkessons Gån!
B2000 v33 Herdarna sprang därifrån - Åkessons. Flydde

Kommentarer: B2000 ligger närmare Studiebibeln, v 28 pekar på ett adv. lían = mycket, häftig därtill ordet våldsam. Åkessons ganska vilda blir här en aningen platt jämfört med grundtexten.
Åkesson har i v 32 Gån!, hypágete, B2000 har Ge er iväg! skiljer inte mycket mer än att Å. har ålderdomligare språk (gäller även för vers 29. som e g har samma innebörd eftersom en som ropar har alltid något att säga).
B2000 har i v 33 att herdarna sprang därifrån, Åkessons har flydde. Studiebibeln är inne på samma spår som Åkesson flydde efygon. Även om betydelsen troligtvis har samma innebörd, att springa ifrån något anses oftast som att fly. Åkesson är närmare grundtexten i ord för ordaanalysen, frånsett från v 28 i B2000 som utrycker att de var väldigt våldsamma.

E. GT: liga citat och anspelningar
Av den orsaken att perikopen om de besatta är en av många i de s.k. mirakel historierna så får man gå till Matt. 8:17 där GT citatet om Jes 53:4 handlar om att någon bar våra sjukdomar och plågor vilket skulle alludera till Jesus. Författaren vill anspela på att GT profetian stämde in angående helbrägdagörelse och att de uppfylldes av Jesus. Dessa plågor måste då även gälla de två besatta där Jesus hjälpte dem till befrielse, samt att visa att Jesus har makt dvs. att himmelriket är här.
F. Tidshistorisk bakgrund
Författaren till Matteus verkar ha judiska rötter, hans evangelietext kan uppfattas som antijudisk. Han talar om deras synagoga och er synagoga, vilket syftar på en dikotomi mellan hans och deras synagoga. Evangeliet skrevs kanske ca. 80 e. Kr. eller tidigare det kan ha utformats i en judisk-kristen församling i Syrien, församlingen tros ha förflyttas i och med templets fall i Jerusalem. Mottagare är andra judar och judekristna som ska få del av glädje budskapet att Jesus är messias.
Geografisk miljö: Gadaras område nämns, det nämns i tre olika läsarter i de synoptiska, Gadara, Gerasa och Gergesa. Matt. har företräde med sitt Gadara det är närmare bestämt det äldsta handskriftsstödet finns i Sinaiticus och Vaticanus (Tord Fornbergs kommentar till Matt. s. 147). Man har hittat mynt med fartyg på, så staden måste ha legat vid en hamn. Platsen kan ha funnits ungefär 10 km från den Galileiska sjön. Denna stad var en betydelsefull plats runt det hellenistiska Dekapolisförbundet.
Underberättelser har florerat i rikligt mått under denna tid, det finns både hellenistiska såväl som judiska skrifter om magi och under. Genom jämförelse av dessa underberättelser med evangelierna, kan man hitta en mall över hur dessa berättelser är uppbyggda. Mallen kan sammanfattas så här i korthet: Den som är nödställd och undergöraren introduceras. Den nödställde vädjar om hjälp el. att demoner flyr ur den nödställde. Undergöraren agerar och effekten av hans handling blir synlig. Effekten av handlingen blir strakt påtagbar och åskådarna reagerar och intygar vad som har hänt dvs. ett under/mirakel.
Sambandet mellan Jesu kraftgärningar och himmelriket verkar Matteus tagit fasta på och blottlagt för hans läsare. Matt 11:2-6 handlar om Johannes döpares fråga till Jesus och hans svar syftar på Jesu kraftgärningar. Matt 12:28 häntyder att om Jesu driver ut demonerna med Guds ande, då har himmelriket/Guds rike kommit. Underberättelserna skiljer sig avgörande mot de grekiska och judiska texterna, de har en gemensam nämnare tro föregår undret. Detta sker i ett systematiskt upprepande i hela Matteus.
Demoner nämns i GT t ex Asasel och Lilit (3 Mos 16:8, Job 18:15; Jes 34:14) dessa demoner representerar de orena andarna. Demonerna anknyts till främmande gudar och kulter i GT, denna uppfattning fortgår även i NT. De binds ihop i NT med öknar (Matt 12:43), ödelagda städer (Upp 18:2) samt kultiska orena platser och orena djur (Matt 8:21, 31f). De uppfattas i NT som en sorts krigarmakt/stat och dess hänförare är djävulen. Dom besitter krafter och verkar mot människor och djur. Evangelierna nämner demonernas aktivitet särskilt i relation till sjukdomar. De orena andarna måste drivas ut genom besvärjelser för att individen ska kunna tillfriskna. Besvärjelser och andra sätt att driva ut andarna med fanns allmänt i samtiden och i denna kultur verkade Jesus i.
Demonerna var kända i både hellenistisk som judisk kontext vilket skapar då frågan. Vem kan driva ut dom? Svaret finner man i de texter som skriver om hjältar som står i kontakt med gud/gudar el. trollkarlar som har magiska krafter. I perikopen berättar demonerna om vilken kraft Jesus har, han är Guds son. Förståelsen av texten blir klarare när man inhämtar information om de religiösa/ kulturellas syn på mirakel, demoner och undergörare. Informationen visar också att utom testamentliga texter kände till undergörare.

G. Teologiska begrepp
Det tyngsta och enda teologiska begrepp i perikopen är Guds son. Visst kan man ta upp demonerna och befrielsen av de två besatta, men Matteus koncentrerar sig på Jesu makt och att demonerna vet att han är Guds son. Jag finner stöd i Anchor Bible dictionary vol 6 s.128-135, för vad Guds son begreppet kan betyda. Guds son är i GT ett utryck för både änglar och Gudsfolket judarna. Även Israels kung kunde ha denna beteckning (Ps 45:6). Davids tron kunde ha denna kungliga titel vilket skulle hänsyfta till Matt. kommentar om Jesus släkttavla, som hävdar att Jesus är från Davids ätt m a o Guds son.
F.ö. använde egyptierna titeln Farao som Gud son, så tanken om att Guds son är en ställ företrädare för Gud på jorden är inte ny. I 2 Sam 7:16 finns en profetia av Natan som antyder att det finns en judisk Messias förväntan. Sak. 6:9-14 handlar även om en prästerlig Messias. Enligt rabbinsk judendom kallade man Messias för Guds son, de syftade till en gammal tolknings tradition till Ps 2:7 funnen i Sukk 52a.
I NT och i Matt 28:18 säger Jesus att han har all makt/auktoritet dessförinnan talar han om Gud i termen abba arameiska för pappa. Guds son begreppet är förknippat med den himmelske messias himmelens son som är en kunglig personlighet 1 Tess 1:10. Den jordiske messias får sin titel direkt av Gud i Matt 3:17 ”… min älskade son…”, d v s Jesus får sin tjänst bekräftad och går in i den. Det finns även en GT:lig tanke i Mik 5:2 att messias är preexistensiell som styrker Joh. prologen.
Vad syftar då demonerna på när de ropar Guds son?
Begreppet som demonerna ropar ut kan inte ses som en parallell till den grekisk-romerska titel om ande utdrivare, de använde inte det uttrycket. Demonernas uttal passar bättre in på en judisk-kristen tradition som ansåg att mirakelgöraren var som en änglalik Apostel eller Guds son. I Matt. är det inte demonerna utan endast lärjungen Petrus som uttalar vem Guds son är (Matt 16:16). Lärjungarna få inte tala om efter detta vem han är eftersom denna term är inte mogen än. Efter Jesus död kommer begreppet tillbaka och klarare, lärjungarna förstår nu vem Guds son är.
Guds son begreppet blir då både en som har både kunglig makt och prästerlig makt, denna beteckning sammanstrålas lite med den judiske förväntan av vad Guds son är. Därtill är begreppet mer känt för judisk och judekristen kontext, dessa tolkar den givetvis olika men de har en viss gemensam länk, båda väntade på messias/Guds son: En kung som hade makt och rike. Detta rike tar Matteus upp om och om himmelriket har kommit, då måste Guds son också ha kommit resonerar han.
II Syntes
Matteus perikop handlar om Jesu makt över demonerna, den är en del av de s k mirakel historierna i kap 8-9. Texten ingår i ett större sammanhang eftersom Jesus och hans lärjungar har lämnat judisk mark och färdas med en båt. Destinationen är Gadara en icke judisk plats, som är troligtvis den korrekta platsen därför att Matteus platsangivelse har störst tyngd bland de synoptiska evangelierna. Med sin stickordsbindelse sjö binder han ihop berättelsen före tillsammans med perikopen. Textens form är skapad i en Underberättelse som innefattas av en kort dialog mellan Jesus och demonerna. Lärjungar, svinherdar, besatta och folket i staden är relativt passiva i hans berättelse. Med hans futtiga sju verser jämfört med Markus tjugo har han satt fokus på demonernas öde. Dessa demoner är väldigt våldsamma belyser grundtexten och Mark. och Luk. berättar att de är bundna med kedjor, i deras version talas det om en man och inte två. Vilket inte är ett stort problem för Matteus eftersom han är mer centrerad på demonerna och att de står för en enhetlig röst i de två besatta. Det är många demoner i Mark. och Luk. får vi reda på att det är en legion, likaså får vi reda på att grisarna är över tvåtusen (Mark.) och att den besatte går omkring naken (Luk). Matteus har helt tagit bort detta han har t om tagit bort att den besatte faller ner för Jesus, han ville inte att demonernas tillbedjan skulle uppfattas positivt. Den versen kan kopplas samman med Jak 2:19 där demonerna tror på Gud och darrar. Demonerna är ett välbekant fenomen i både judisk som hellenistisk kultur, där NT har övertagit vissa tankegångar och förändrat. De finns på orena platser och har viss makt, de förknippas ofta med sjukdomar, där människor blir befriade ifrån dem efter att de har drivits ut. Matteus poängterar att tro föregås alltid före ett mirakel, vilket skiljer sig från omgivande kulturers tänkesätt.
Dialogberättelsen och dess konsekvenser blir höjdpunkten för författaren, de orena andarna som också bor vid orena platser (gravar) ber Jesus att få lämna de besatta och att få gå in i de orena djuren/grisarna. Här talar texten om att demonerna inte kan göra som de själva vill, de måste be om tillåtelse, deras makt är begränsad. Deras makt står sig förgäves när de möter Jesus, de utbrister: Vad har du med oss att göra, Guds son? de undrar om han har kommit att plåga dem i förtid. Guds ...