Mahatma Gandhi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den 2 oktober år 1869 kom en pojke vid namn Mohandas Karamchand Gandhi till världen. Gandhi uppfostrades av en rik köpmannafamilj varav fadern arbetade som jurist, vilket var ett mycket fint jobb. Mohandas fick en ganska sträng uppväxt och var blyg och tillbakadragen som liten. Gandhis mor var en mycket vis kvinna och lärde sin son allt hon kunde om ickevåld. Vid 13 års ålder gifte familjen bort den unga Mohandas med en jämnårig flicka, Kasturba. Inte långt därefter skickades Gandhi till London för att studera juridik och fann där sitt stora samhällsintresse.

I Europa på den tiden spred sig politiska idéer och Gandhi studerade bl.a. kring det ämnet. Gandhi påverkades av sin mor när det gällde religion och började studera hinduiska texter, framför allt Bhagavadgita. År 1891 återvände Gandhi till sitt hemland Indien för att fördjupa sig inom lag och rätt, men dock förgäves. Hans blyghet satt i sedan barndomen och vågade därför inte framföra sina åsikter. Efter en tid väckte intresset för andra religioner och Gandhi bestämde sig för att även läsa Nya testamentet, särskilt vid Jesu bergpredikan.

År 1893, när Mohandas var 24 år blev han erbjuden till Sydafrika för att arbeta som tolk och juridiskt biträde hos Dada Abdullah. Gandhi märkte att en stor del av den indiska befolkningen blev underskattade i jämförelse med den vita befolkningen. Alltså var diskrimineringen mot de svarta otroligt starkt. Svarta fick inte rösta, äga land och inte heller röra sig fritt. Gandhi blev rasande och bestämde sig för att göra motstånd mot rasismförvaltningen.

Den indiske advokaten började protesten genom att skriva debattartiklar, kontakta myndigheter och sammankalla protestmöten där han kämpade för att få lika rättigheter som de vita. Gandhi fick många människor med sig men blev också hatad av de makthavande. Mohandas döpte sin motståndsrörelse till satyagraha som betyder ”sanningen ska segra”. Mohandas var en människa som inte ville lösa konflikter med våld. Det kallade han ahimsa – Att aldrig döda något levande.

På 1800-talet hade britterna infört ett saltmonopol för att stödja den brittiska saltindustrin. Det var strängt förbjudet att utvinna salt ur de naturliga dammarna för att alla skulle betala saltskatten. Detta var naturligtvis svårt för de fattiga, men gynnade samtidigt vicekungadömet. År 1930 bestämde sig Gandhi för att satyagraha skulle riktas mot saltet.

Den 2 mars samma år skrev Mohandas Gandhi till vicekungen lord Irwin. I brevet menade han att saltlagen var orättvis för de fattiga och om ingenting åtgärdades skulle Gandhi och hans motståndsrörelse bryta mot saltlagen. Denna protest skulle ske den 12 mars, alltså hade de tio dagar på sig att göra något åt saken.

Tio dagar senare hade ingen ändring i lagen skett och det var hög tid för Gandhi och hans medlemmar att påbörja vandringen från Ahmadabad. En 40 mil lång väg marscherade de till de naturliga stränderna som hade gott om salt, nämligen i Dandi i Gujarat. Antalet medlemmar ökade drastiskt. Den 5 april var de framme och det var flera tusen anhängare som stod på plats. Det var gryning och den unge Mohandas bröt loss en näve salt och saltlagen var därmed bruten. Reaktionen blev ofantlig. Efter ett tag stod alla och skrapade salt längs kusterna. Polisen anlände och försökte först att stoppa protesten, men lyckades inte så de hade inget annat val än att föra folket till fängelset. Snart var fängelserna överfyllda och den 4 maj greps Gandhi.

Något senare köpte Mohandas Gandhi en gård och startade ett kollektiv för sina medlemmar där alla skötte gården, odlade och undervisades.

I undervisningen lärde de sig Gandhis livsprinciper som var följande;
Ahimsa – Att aldrig skada något levande.
Aparigraha – Att inte äga några materiella saker.
Bramacharya – Att leva utan sex.
Satyagraha – Att söka sanningen, genom att inte använda våld.

Det som gällde på gården var att äta vegetarisk mat, fattigdom, hårt arbete, jämställdhet och celibat precis som Gandhi. Året var 1915 och efter 20 års boende i Sydafrika flyttade den 45 åriga Mohandas Gandhi hem till Indien. Han valde att även göra en gård i Indien för sina anhängare, ett ashram. Hans nya tilltalsnamn blev nu Mahatma som betyder ”den stora anden”.

Vid flera tillfällen blev Gandhis motståndsrörelsemedlemmar gripna. Mahatma hade ingenting emot att vara i fängelset, tvärtom. Han ansåg att det väckte starka reaktioner runt om i världen. Mahatma Gandhi och hans satyagraha utlyste en strejk i hela Indien den 6 april. Målet med strejken var att göra Indien fritt från engelsmännen. Men det gick inte som planerat. På vissa ställen blev det blodbad och upplopp och detta tyckte inte Gandhi om alls utan befallde att strejken skulle sluta. Han vägrade vara med på dessa förhållanden. Gandhi och hans anhängare fortsatte med icke-vålds expositioner köpförbuden av engelska varor.

År 1945 var andra världskriget slut och Gandhi var allt närmare en seger mot den brittiska makten. Två år senare gav britterna upp och Indien förklarades självständigt. Folket hade länge väntat på att de skulle bli fria från britterna och var mycket glada då de fick reda på det. Men Gandhi var inte helt nöjd. Han hade hoppats på att muslimerna och hinduerna skulle sluta fred. Istället blev Pakistan muslimernas egen stat. Detta ledde till att en halvmiljon människor avled och att världen fick en tvist som vi ännu inte kunnat lösa.

Gandhi var på väg till ett bönemöte år 1948 då han blev skjuten av hindunationalisten vid namn Nathuram Godse. Myndigheterna kom fram till att mordet var välplanerat av ett antal aktivister inom en organisation som hette ”Rashtriya Swayamsevak Sangh”. Hela 17 000 hindunationalister arresterades omedelbart efter mordet. Den 15 november 1949 avrättades mördaren Godse och Narayan Apte genom hängning. De som dömdes till livstids fängelse var Mandanlal Pahwe, Vishnu Karkare och Godses bror Gopal Godse. En aktivist vid namn Vinayak Damodar Savarkar lyckades dock övertala domstolen och frikändes. Till minne av de avrättade bevaras askan idag på en plats i Mumbai av hindunationalisterna.

Anledningen till mordet på Mohandas (mahatma) Gandhi var att han anklagades för att ha delat in Indien i en hinduisk och en muslimsk stat, och ledde till de kolossala morden på hinduer. Gandhi föreslog en muslimsk ledare för det dåvarande Indien och det ansågs att Gandhi tvivlade på hinduerna. Det slutade illa då han bestämde att cirka 80 % hinduer och 20 % muslimer skulle arbeta tillsammans. Som straff mördades den 79 årige Mohandas (mahatma) Gandhi av en hinduisk fanatiker, som inte tyckte om att han försökte inrätta fred mellan Hinduer och Muslimer.



Jämförelse mellan Hinduism & Buddhism:

Likheter:
 Båda finns i Asien och är ganska dominanta.
 Hinduismen är störst i Indien medan Buddhismen är störst i Kina.
 Båda religionerna har heliga texter.
 Hinduismens och Buddhismens tempel ser ungefär likadana ut.
 Man mediterar i båda religionerna.
 Båda religionerna har statyer. Buddhismen har statyer på Buddha och hinduismen har statyer på deras gudar.
 Buddhismen har den åttafaldiga vägen som är motsvarighet till Hinduismens goda karma.
Skillnader:
 Buddhismen har inte alls lika många inriktningar som Hinduismen har. Hinduismen har ganska många medan Buddhismen har två stora inriktningar, Theravada (lilla vagnen) och Mahayana (stora vagnen).
 Hinduismen har fyra viktiga heliga texter: Varsamlingarna, Upanishaderna, Mahabharata och Bhagavadgita som är en del av Mahabharata. Buddhismen har två viktiga texter och det är Tripitaka som betyder ”de tre korgarna” och delas in i just tre delar. Den andra är Lotussutran som är mest viktig för dem som är inriktade på Mahayana.
 Buddhismen har ju ingen egentlig gud utan bara en grundare. Hinduismen har däremot ganska många gudar. Några av dem är: Vishnu och hans fru Lakshmi.
 En annan skillnad är deras syn på hur lätt det är att uppnå Nirvana (paradiset för oss kristna). Nirvana är när en buddhist släckt sina olika begär såsom hatet, girigheten och egoismen. Man får istället lycka, medkänsla och kärlek. Detta bygger på reinkarnation (återfödelse). Hinduismen har en liknande Nirvana men man samlar god Karma som sedan vägs samman inför nästa liv. Det avgör hur bra liv man får nästa gång. När en person har tillräckligt mycket god karma slutar han/hon att återfödas. Man kan givetvis samla dålig karma också.
Gemensamt:
o Någonting som är gemensamt för dessa religioner är att de inte tycker om krig och gör mycket för att skapa fred. Dalai Lama som är den Tibetanska buddhismens ledare fick ett nobelpris 1989 för hans kamp mot Kinas besättning av hans land och budskap om fred och försoning. Hinduismen hade Mohandas (mahatma) Gandhi som gjorde mycket för att få Storbritannien att släppa Indien till ett självständigt land från att ha varit ett ockuperat land. Till slut lyckades han.
Kopplingar till de andra religionerna:
o Kristendomen har några likheter med de andra två, t.ex. har Hinduismen en symbol som liknar kristendomens, nämligen Om eller Aum. Aum används i början av hinduiska böner såsom kristendomens ”amen” avslutar alla kristna böner. Aum symboliserar Brahman inom Hinduismen liksom korset symboliserar Jesus inom Kristendomen.
o Kristendomen, Buddhismen och Hinduismen tror på liv efter döden. Kristendomen tror på himmel och helvete, Buddhismen tror på återfödelse tills man når nirvana och Hinduismen tror på återfödelse till förening med Brahman.



Egna tankar & reflektioner kring arbetsområdet:

Jag tycker Gandhi var en fantastisk människa på många sätt. Han förbättrade de lågkastigas svåra situation, kallade de kastlösa för Gudsbarn. Gandhi kämpade verkligen för folkets rättigheter, alltså att alla var lika mycket värda, även om man var man eller kvinna, eller om du hade lågtkast. Det tycker jag är både modigt och imponerande! Men ändå ställer man sig frågan: ”Var han verkligen så god och utkämpade han egentligen sin icke-våldsmetod på rätt sätt?” Okej, man kan ju inte göra alla människor glada, men samtidigt gjorde han ju allt detta för folkets bästa. K...