Analys av mina drömmars stad

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tillkomst
Författaren till den bok jag har läst heter Per Anders Fogelström. Hans föräldrar kom till Sverige under den ryska revolutionen. Fogelström växte till största delen upp i Stockholm på Södermalm. Hans pappa utvandrade till Amerika när han var liten, så han växte upp bland kvinnliga förebilder. Han gick i skola på Östermalm, där han var den enda i klassen som kom ifrån fattiga förhållanden. Fogelström hade ett stort intresse för staden Stockholm, han samlade på böcker och bilder om den (Stockholmiana). Han vara också väldigt aktiv inom olika föreningar bl.a. Svensk fred och skiljedomsförening.
Fogelströms mest kända verk är stadsserien, vilket Mina drömmars stad är den första delen i den. Den handlar om hur Stockholm och dess människor utvecklas under den industriella utvecklingen i Sverige.

Innehåll
Handling: ”Pojken drömde. Staden väntade. (s.10)”. Så slutar det första kapitlet i boken. Det säger väldigt mycket om vad boken handlar om. Boken handlar om Henning som kommer till Stockholm, han är en ung, ivrig pojke som längtar efter livet i storstaden. Stockholm är i början av industrialismen, och tillsammans med människorna utvecklas den. Under åren som går lär Hening känna en massa olika typer av människor, med olika livsöden. Men en sak har alla gemensamt; Staden och en dröm. Drömmarna var olika beroende på människornas syn på livet, men i grund och botten tror jag att alla drömde om ett bra liv.
Miljö: Boken utspelar sig i Stockholm under mitten och slutet av 1800-talet. Fogelström är skicklig och han behöver inte skriva under vilken tidsperiod som boken utspelas i. Istället lägger han in små detaljer och händelser, som t.ex. ”Det var den stora kröningsdagen. Oscar II skulle smörjas till kung… (s.195)”. Detta gör att boken blir mer levande och mer verklighetstrogen.
Utan alla finna och stora miljöbeskrivningar skulle den här boken inte bli en klassiker, enligt min mening. Fogelström är känd för sina målande och verklighetstrogna beskrivningar om Stockholm. Det är med hjälp av dem han skapar och förmedlar; känsla, stämning och förväntan i boken. Vissa författare kan vinkla miljöbeskrivningarna på ett sett som gör att läsaren bara kan få en viss känsla/stämning, detta gäller inte Fogelström. Fogelström försöker inte försköna miljön i Stockholm, utan han skriver som den är, t.ex. när han ska beskriva våren: ”Snön smälte, i diken och rännstenar avslöjades allt som kastats ut under mörka kvällar. Uppsvällda hund- och kattlik spred sin stank, gödselstackarna utanför stall och ladugårdar tinade upp, väggarna förvandlades till gyttjiga diken. (s.34)”. Jag tycker att han är väldigt ärlig i sina beskrivningar, och med den ärligheten öppnar han dörrarna för läsaren att uppfatta känslan/stämningen utefter deras egna erfarenheter. Anledningen till att han kan förmedla en sådan verklighetstrogen bild om Stockholm är p.g.a. att han har studerat Stockholm både teoretiskt och praktiskt.

Personer:
Fogelström har gjort starka och personliga karaktärer i boken. Till skillnad från miljöbeskrivningen lägger han inte ner så mycket tid på att förklara de yttre egenskaperna som syns. Ett exempel på det är:” Kristin var den mest levande, den föränderliga. Olle satt ljus och trygg. Maja tung och sugande sin karamell, Henning själv smal och blyg. (s.26)”. På några få meningar har han beskrivit massa människor, och gjort ganska utpräglade drag för dem alla. Han är väldigt bra på att låta läsaren få bilda sig en egen uppfattning om personerna, samtidigt som hans egna tankar skiner igenom texten.
Hening och Tummen är de personer i boken som jag har fastnat mest för. Det är de som för boken vidare framåt. Henning är väldigt snäll och mån om sin familj. Det som är väldigt intressant med Hening är hans värderingar. Han har ett väldigt jämställt förhållande med Lotten, han tror på att ett jämställt samhälle kan växa fram utan våld. ”Han kunde naturligtvis tycka illa om fabrikören Bodins nedlåtande sätt… Samtidigt kunde han både förstå och respektera dem och skulle omöjligt kunna tänka sig att tillfoga dem någon skada… Det var förhållanden och inte människor han skulle vilja ändra på.(s.119)”.
Hennings bästa vän är Tummen, och han är allt som inte Hening är. Han är väldigt framåt och han har en stark tro till att en revolution skulle vara bra. ”Tummen lekte med tanken på revolution igen… För Tummen fanns det något personligt bakom varje motstånd han mötte, det var individen som hindrade, hotade.(s.119)”. Fogelström tror jag har en baktanke med att låta Hening och Tummen vara så nära vänner, som de är. Jag tror att kontrasten mellan personerna kan förstärka deras personligheter ännu mer. Fogelström visar inte vilken av Hening eller Tummen som har rätt i deras värderingar, utan även i det här fallet låter han läsaren bestämma det.

Språk
Fogelström använder språket som ett stort verktyg i berättelsen. Han kan använda språket som ett hjälpmedel för att skapa känslor och stämningar. Stilnivån är väldigt vardagligt, samtidigt som Fogelström kan göra väldigt mycket med de vardagliga orden. Han använder ett rikt och nyanserat ordval för att inte tråka ut läsaren, samtidigt som han har en speciell klang i orden. Han kan få de vackraste ord att låta falska, samtidigt som han kan få de tråkigaste ord att låta intressanta. ”… när de sa att sommarn nalkades hade de känt stenens värme och inte blommans doft. (s.9)”. Vackra, tråkiga ord som har en intressant innebörd.
Tempot i berättelsen är väldigt långsamt och trögt. Livet i boken har sin gyllene gång, precis som den har i verkligheten. ”Snön och isen kom, fartygen försvann, Hening och Tummen tog påhugg som gick att få.(s.135)”. Fogelström berättar hela tiden om vad som händer, samtidigt så händer det inte så mycket. Han gör nästan alla händelser till något vardagligt, han spinner inte vidare på någon speciell händelse. Istället låter han vissa frågor hela tiden ligga och gro.
Fogelström skriver i en allvetande berättare, han använder sig väldigt mycket av detta verktyg. Det gör att han kan se till att inte gå på det yttre, utan istället går han mer på det inre. På så sett kan jag som läsare få in en massa olika tankar från olika personer i boken, vilket gör att jag bildar mig en egen uppfattning om allt som händer.

Under ytan
Det finns ett par symboler i boken. Staden ser jag som en symbol för livet. ”Blod och smuts, svett och brännvin. Staden bjöd på en frän dryck. Men den som var törstig drack. (s.34.)”. Precis så är livet, opålitligt. Samtidigt så fortsätter livet oavsett hur tufft och svårt det är. ”Ty: staden växer och växlar ständigt, så mycket blir nytt, så mycket försvinner. Innan vi ännu märkt det går vi i en annan stad, har vi hunnit förvandlats till främlingar. Så trolös är staden. Och ändå överger vi den inte, ändå älskar vi den så som bara den som bedragits kan älska.(s.289)”.
I staden finns människor, vissa av de människorna är också symboler för saker som ser till att staden/livet överlever. Henning är en symbol för vad livet gör med våra drömmar. ”En gång hade han velat så mycket. Nu måste han hela tiden väga vilja mot vetande, vetskap om vad som var möjligt. (s.68)”. Under hela vårt liv förändras vi och våra drömmar, men utan några drömmar skulle vi inte ha något liv. Utan drömmarna skulle livet inte finnas.
Lotten är en annan människa som symboliserar något som staden/livet måste ha, nämligen hoppet. Hennes pedantiska renlighet brytts aldrig ner, fast smuts och fattigdom finns runt omkring hennes vardag.

Egna reflektioner
Författarens mening med att skriva den här boken tror jag beror på att han ville ge en rättvis bild av Stockholm. Jag tror att han ville att folk skulle få se stadens bra och dåliga sidor. Han vill vissa vad utvecklingen av staden har kostat, för dem som har byggt upp den. Jag tycker att han har lyckats bra med att ge en bra beskrivning om Stockholm och dess invånare. Detta verkar också andra tycka. ”Att läsa Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström är en utmärkt början när du vill lära dig mer om Stockholm och dess historia.(Stockholms källan)”. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att Fogelström har gjort en skönlitterär bok som kan användas i studierna, precis som Selma Lagerlöf gjorde med Nils Holgerson. Men Fogelströms bok kanske ska läsas av lite äldre personer.
Jag tror att budskapet med boken är att det är vi själva som gör våra liv till vad de är. Vi kan kanske inte alltid vara med och påverka våra liv, men vi kan påverka vår syn på vår tillvaro.
Anledningen till att många tycker om en klassiker är för att de kan relatera det till sin egen verklighet. Och även fast Mina drömmars stad utspelar sig under 1800-talet kan jag se tydliga kopplingar till det liv vi lever i dagens samhälle. Henning fick anpassa sig efter samhället, och det tycker jag att vi även idag får lov att göra. ”En gång hade han velat så mycket. Nu måste han hela tiden väga vilja mot vetande, vetskap om vad som var möjligt. (s.68)”. Detta känner nog även många i dagens samhälle. Även Hennings tankar om familjen känner jag själv igen mig i. ”Jag måste bli stark, jag måste orka, jag måste slita så hårt att jag kan ge henne ett drägligt liv. (s.124)”. Att orka och slita för att andra ska må bra ser jag i min familj dagligen. Min bonuspappa avskyr sitt jobb och utan oss skulle han nog sluta, men för vår skull fortsätter han att slita. Jag tror inte det är bara i min familj det är så, utan det är nog vanligt att man kämpar för varandra.
I början när jag läste den här boken avskydde jag den. Jag tycker ...