Filmanalys: vingar av glas

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Filmen handlar om Nazli, 18, vars pappa gärna fortsätter leva efter som persiska traditionerna han är uppvuxen med trots nu bor i Sverige.
Nazli däremot vill mer än gärna anpassa sig och bli ”svensk”.
Hon bryr sig inte så mycket om vad hennes pappa tycker och gör därför lite som hon själv vill trots hennes pappa Abbas åsikter.

Nazli, som vill bli kallad Sara (vilket man kan förstå eftersom att invandrare knappast har några privilegier i dagens samhälle), har en syster, Mahin, man får en känsla av att Mahin är den perfekta dottern enligt kulturen. Hon säger inte emot pappan, hon försvarar snarare honom och hon har ingenting emot att fortsätta leva efter Iransk kultur och tradition, inte heller att gifta sig med någon i släkten vilket är förbjudet enligt lag i Sverige.

I början av filmen söker Nazli ett jobb som vaktmästare men blir nekad på grund av hennes utländska namn. Det är ungefär då man fattar vinken, både varför hon ser hennes namn som ett så stort problem och att det är en ”såndär” film man redan sett en miljon gånger utan att ha sett just den. Och förresten så ska det inte spela någon roll vad man heter när man söker jobb, det är kompetensen som ska räknas.

En dag berättar pappan att han bestämt att dom ska ha fest och att han bjudit in två killar som dom båda döttrarna ska träffa.
Då blir Nazli inte glad, hon vill välja man själv och har inte alls lust att gifta sig med någon hennes pappa valt ut.
Hennes inställning till det hela ändras inte till det bättre när hon får reda på att det är deras kusiner Hassan och Hamid pappan bjudit in.
På festen erbjuder Hamid Nazli ett jobb som hon i all desperation tackar ja till, och hon börjar jobba i hans filmbutik.
Hamid har då redan bestämt sig för att gifta sig med henne.
Hon har däremot andra planer och ser det som ett vanligt jobb.

Mahin har ingenting emot Hassan och deras bröllop blir ett faktum, men bröllopsfesten förstörs när Hamid kommer till bröllopsfesten vilket systern lovat aldrig skulle hända.
Nazli går då fram till honom och häller ett glas vin över honom, då blir pappan rasande och springer efter henne in på hennes rum.
Där försöker Nazli förklara för honom att Hamid försökt våldta henne på kontoret i videobutiken, men han tror inte på henne.
Han blir rasande och slår Nazli och då höjer systern också rösten och säger att hon talar sanning.
Pappan vet då inte vad han ska ta sig till och Nazli springer hem till sin bästa kompis Lotta.
Lotta förklarar att hon och hennes kille bråkat och att Nazli inte kan stanna där vilket gör Nazli ännu mer upprörd så hon springer hem till Johan.

Johan försökte råna videobutiken i början av filmen pga. brist på pengar, han låg flera månader efter med hyran och behövde pengar snabbt (vilket i sig inte är något bra skäl till att stjäla), men det sket sig och han blev utan pengar.
Han försökte få kontakt med Nazli för att förklara hur läget var och övertala henne att inte polisanmäla honom.

När Nazli kommer hem till Johan (efter att Lotta inte velat ha henne boende hos sig) flyttar hon in utan att meddela sin familj.
Pappan mår bara värre och värre för varje dag som går och Mahin skickar ett brev till Nazli där hon förklarar läget. Nazli i sin tur berättar för Johan hur det hela ligger till och han bestämmer sig för att åka och prata med Nazlis pappa.
Nazlis pappa som sitter nere på den persiska klubben blir inte speciellt glad över att se Johan, det perfekta enligt honom skulle ju vara om han inte fanns och Nazli valde en kille i släkten och inte en svensk, så han flyttar sig så fort Johan kommer i närheten. Till slut får Johan pappan att lyssna på honom och han får sagt det han ville.

Någon dag senare kommer Abbas (Nazlis pappa) och hälsar på hos Johan och Nazli.
Både han och Nazli inser då hur mycket dom saknat varandra och allt löser sig och det blir ett lyckligt slut på hela historien.


Det lyckliga slutet är lite som en belöning, och att hon fått sitt Mc-körkort gör också att filmen känns komplett, allt blir hopknutet. I slutet utdelas inga straff.



Det är klart att hon engagerar sig i problemen som visar sig efter hand eftersom att dom angår henne. Det finns både känslomässiga och moraliska själ för henne att bry sig, jag tror att hon egentligen inte hade det speciellt bra i början när pappan inte accepterade henne och hon inte hade någon att prata med. Moraliska skäl finns det i allt vi gör.
Det finns inga genomgoda eller onda karaktärer i filmen eftersom alla gör både bra och dåliga saker, men det känns som att Hamid är den onda eftersom att han inte visar någon respekt för Nazli som kommer inifrån utan bara för att få henne till sin, egentligen bryr han sig inte om varken vad hon säger eller tycker.
Johan ses lätt som den goda eftersom att han blir lite som en räddare i nöden och eftersom att hon tycker om honom.
Det man ”hejar” på är Nazli och Johan, dom blir nästan som representanter för lyckan och man hejar i regel alltid på lycka. Hamid däremot vill man helst se kastrerad med tanke på vilken kvinnosyn han verkar ha.

Både Nazli och pappan går igenom en omvandlig, pappan ändrar uppfattning dels vad gäller Nazli och om Johan. Nazli bli mer f...