Hermeneutisk analys av Karin Boyes Ja visst gör det ont

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Frasen ”Ja visst gör det ont när knopparna brister” har min mamma gått omkring och sagt flera gånger under min uppväxt, och hade jag lyssnat noggrannare så hade jag säkert hört hela dikten. Men just denna fras har satt sig i mitt huvud, trots att jag inte hört hela dikten. Konstigt egentligen, eftersom jag tyckte frasen var lustig och intressant redan tidigt. Att den var skriven av Karin Boye har jag inte vetat så länge. Och trots att frasen ur dikten intresserade mig, och jag visste vem som skrivit dikten har jag aldrig läst den! Därför var det dags att titta närmare på just denna dikt!
Att analysera dikten enligt hermeneutiken betyder kortfattat att man gör en grundlig analys av dikten, jämför med andra verk samt kollar upp den historiska situationen för tiden då dikten är skriven. Istället för att endast analysera en enskild dikt så kollar man djupare på helheten.
Den historiska situationen kan man studera på flera olika sätt. Jag till exempel kommer att studera Karin Boyes liv och personlighet för att sedan studera historien i det samtida Sverige och Europa.
Jag kommer alltså att analysera verket Ja visst gör det ont, som är en dikt skriven av Karin Boye. Jag kommer att jämföra dikten med en annan dikt, Om detta livet är det enda…, också skriven av Karin Boye. Samt studera Boyes liv och jämföra och placera in det i den historiska situationen, framför allt kvinnans, eftersom jag vill försöka förstå hur det kan ha varit att växa upp som kvinna under denna period. Detta för att försöka bevisa min mening om vad dikten Ja visst gör det ont handlar om.


Ja visst gör det ont

”Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar,
då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya,
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.”

Dikten inleds med meningen: ”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka.” Och redan här har jag förstått att dikten inte handlar om våren, och årstider, utan om människor. För visst kan det vara svårt att släppa taget. Åtminstone tycker jag att det kan vara det. Och jag tror faktiskt att de flesta håller med mig på den punkten. Det kan vara smärstamt och svårt att släppa taget om sin familj, genom att kanske flytta till en annan ort eller helt enkelt flytta hemifrån. Man kanske inte trivs med något i sin vardag, då kan det vara svårt att säga ifrån. Jag kan tänka mig att något som definitivt är svårt är att komma ut med att man har en annan sexuell läggning än normen. Och detta kan antagligen vara smärtsamt. Eller så har man helt enkelt en annan önskan, som man inte har tillgodosett på grund av att det kan vara jobbigt.
”Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?” Ja, varför ska vi låta våra önskningar fastna i den kalla, mörka, vintern? Varför släpper vi inte ut dem i den sköna våren? Vi räds helt enkelt för smärtan. Men, funderar man vidare en liten stund så inser man ganska snart att trots att det kan göra ont att släppa fram sina önskningar är detta det enda rätta. För vem vill bo i en kall och mörk miljö när man har chansen att leva i den sköna, gröna och varma våren? Åtminstone inte jag!
Men den första strofens avslutning inbjuder till en tanke ställare. ”Ont för det som växer och det som stänger”. Vissa önskningar inverkar på andras liv, och vill man då släppa fram sina önskningar så kan det smärta hos någon annan. För den som stänger.
Andra strofen inleds med ”Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av änslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider.” Detta betyder att våra önskningar ibland kan få oss att tveka. Vi vill inte alltid släppa taget, även om vi är så nära. Vi dinglar i ovisshet om hur vi vill göra. Vi kan ändra oss, och kämpa för att få stanna kvar, och komma tillbaka till den kalla vintern. ”Svårt att vilja stanna och vilja falla.” Det är oerhört svårt att veta vad man vill. Och jag vet hur det kan vara. Helst av allt vill man ibland bara försvinna, och slippa ta beslut. Men ibland så måste man välja, det finns vid vissa tillfällen inga mellanting.
I den sista strofen kan vi läsa att ”när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar” , vilket helt enkelt betyder att när vår ovisshet är som störst och vi kanske befinner oss i den position jag pratade om nyss, då man inte vill existera, och väl har tagit beslutet så blir allt mycket lättare. Vi känner då ingen rädsla och släpper taget och släpper fram våra önskningar. Vi glömmer alla våra rädslor och ”känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.”
Och i den sista meningen där Boye skriver om trygghet och tillit känner jag nästan en religiös närvaro. Som om när man inte räds att leva sitt liv når man den tillit och trygghet många religioner, bland annat kristendomen, pratar om.
Vad vill jag då säga att diktens budskap är? Jo, enligt min mening är budskapet att vi ska våga släppa taget trots att det kan göra ont. Vi ska inte leva ett vintermörkt liv utan ett likt vårens sköna tecken. Helt enkelt ska vi ta vara på livet, och våga.

Om detta livet är det enda…

”Om detta livet är det enda…!
O dessa korta timmar…
En timme – vad en timme kan bli mycket!
De djupa källorna, där ingen än har druckit,
ljusvidderna, som ingen än har lodat,
de vänta bakom våra öden.
Och vi, vi dåsa slött i feghet.
O dessa korta timmar…
Du gömda möjligheters värld,
du Gud i vardande,
giv oss en oförvägen fromhet,
en vilja ren,
och vig oss in till andens äventyr.”

Diktens inledning förmedlar känslan av hur kort livet är egentligen, ”O dessa korta timmar…” För visst är livet endast korta timmar. En timme går oftast väldigt fort, ibland lite väl fort. Och ett dygn är 24 korta timmar, vilket gör att en dag är kort. 7 korta dagar är en vecka. Och så vidare. Så visst är livet kort!
Men, läser man vidare förstår man att man kan göra nytta under sina korta timmar här på jorden, ”vad en timme kan bli mycket!” Men detta kräver att vi måste våga leva livet. Boye skriver om ”de djupa källorna, där ingen än har druckit” och ”ljusvidderna, som ingen än har lodat” Och dessa platser ligger och väntar på oss. Det enda som krävs av oss, för att fylla livets timmar, är att vi vågar leta reda på dessa platser och leva livet. Vi måste lämna vår rädsla, och feghet för att kunna hitta dessa platser. Lever vi ett liv där vi struntar i allt och ej vågar uppleva nya ting flyter endast livets korta timmer förbi. Då kommer ”vi dåsa slött i feghet.”
I slutet tillber Boye gud att hjälpa in henne på livet. Boye skriver ”giv oss en oförvägen fromhet, en vilja ren, och vig oss in till andens äventyr.” Hjälpen skulle alltså bestå i en fromhet och vilja för att kunna utforska möjligheterna i livet. Andeliv tolkar jag som om det finns två. Karin Boye vill ha hjälp att upptäcka jordens andeliv, och på så sätt finna ting att fylla ut livet med. Att helt enkelt våga leva livet.
Och det är just detta meningen med denna dikt är. Att våga leva livet, och där igenom att ta vara på det. Det som är lite speciellt med denna dikt är att den tar en väldigt religiös vändning i slutet. Nästan som om man har klippt samman början på en dikt och slutet på en annan. Det är verkligt stora skillnader.

Karin Boye

Karin Boye föddes den 26 oktober 1900, i Göteborg. Hennes uppväxt var trygg, och hennes far jobbade som civilingenjör. Redan under hennes tidiga levnadsår skrev hon dikter, samt debatterade kultur. Först debatterade hon för en religiös synvinkel, men senare ändrade hon sig och gjord uppror mot den konservativa kulturen. Men hennes officiella debut skedde 1922, med diktsamlingen Moln (där dikten Om detta livet är det enda… publicerades). Och med Gömda Land (1924) och Härdarna (1927) befäste hon sin position som en av Sveriges främsta poeter.
Mellan åren 1921 och 1926 studerade Boye i Uppsala och Stockholm. I Uppsala blev hon medlem av den socialistiska organisationen Clarté (grundad i Frankrike). Och hon engagerade sig allt mer i vänsterradikala idérörelser.
Efter att hon studerat klart, 1926, jobbade hon det året i Motala som lärare. Några år senare (1929) gifte Karin Boye sig med Clarté vännen Leif Björck. Men lämnade honom 1932 och skilde sig från honom 1934. Men innan dess grundade Boye tidsskriften Spektrum (1931) och gav samma år ut den prisbelönade romanen Astarte . Efter att Boye separerat från Björck reste hon till Berlin, där hon gick i psykoterapi (som hade fascinerat henne sedan studenttiden).
Efter skilsmässan, 1934, gav hon ut den självbiografiska romanen Kris. Där Boye beskrev sin religiösa tro samt homosexualitet. Romanen handlar om en kvinnlig student som brottas med tryckande känslor samt måste acceptera sin sexualitet. Detta händer också innan studenten går ut ur skolan. Karin Boye var en representant för en uttalad lesbisk livsstil som växte fram under 1920-talet. Men det är dock osäkert på vilket sätt Boye var homosexuell. Det kan ha varit så att hon endast hade djupa inre känslor för kvinnor.
Året efter romanen Kris gavs ut gav Boye ut diktsamlingen För trädets skull (där dikten Ja visst gör det ont publicerades). I denna diktsamling tar Karin Boye steget från en klassisk stil till en modern stil. Och i dikterna träder Boyes mentala problem fram, samt hennes dubbla personligheter. Dikterna är seriösa samt tar upp etiska och psykologiska problem. Men trots detta så möttes dikterna av kritik.
1940 gav Karin Boye ut romanen Kallocain. Som handlar om en framtida diktatur, ett mansdominerat samhälle omkring år 2000. Och Boye fick inspiration till boken genom resor genom Tyskland och Sovjet. Året efter, 1941, tog Boye sitt egna liv. Det pågående kriget skapade mentala problem hos henne, trots att Sverige aldrig drogs in i kriget ordentligt.
Karin Boyes dikter är idéinriktade, fyllda med känslor och mystik som vittnar om hennes personlighet. Hennes skrifter var till en början inspirerad av Buddhism, sen Schoppenhauer och senare Nietzsche. Och Boye blev en viktig feministisk författare och hennes texter har använts för att studera manliga och kvinnliga roller.

Historia

Långt in i 1900-talet så var mannens sociala roll överordnad kvinnans. Både inom arbetsliv och hem ansågs mannen som överhuvud under 1900-talets början. Och under sekelskiften mellan 1800 och 1900-talen, då Karin Boye föddes, blev kvinnornas och barnens roll allt mer intensifierad till hemmen. Och skillnaderna mellan man och kvinna ökade också under denna period. Framför allt upplevde sig männen som mera överlägsna än kvinnorna. Det var också i början av 1900-talet som industrialiseringen slog igenom och ersatte jordbruket i Sverige. Detta gjorde att i bondefamiljer var kvinnan tvungen att ta del i jordbruket, medan kvinnor i välbärgade borgarefamiljer inte alls behövde arbeta.
Det var i början av 1900-talet som rösträttsfrågan var het. Männen fick rösträtt 1909, samtidigt som kvinnor fick rätt till att vara politiker i kommunala organ. Men första gången kvinnor hade rätt till att vara med i partistämmor var år 1900, då socialdemokraterna gav tillträde till kvinnor. Och två år senare fick kvinnorna sin egen fackförening, dit både hem- och industriarbeterskor fick komma. Speciella föreningar för rösträtt bildades, och 1913 hade den största organisationen 17 000 medlemmar. Och många reste omkring i landet och pratade om kvinnors rätt till att rösta. I riksdagen arbetades det inte alls mycket för att kvinnorna skulle få rösträtt. Högerpartierna ville inte ens tillåta kvinnorna att rösta. Socialdemokraterna var de enda som hade det på partiprogrammet, men de jobbade inte alls aktivt för att genomföra detta. Det skulle dröja till 1921 då kvinnorna fick rätt till att rösta, eftersom vänsterpartierna vann valet 1917. Men i valet 1921 valdes endast 5 kvinnor in till andra kammaren. Men, ytterligare framsteg gjordes samma år. Gifta kvinnor över 21 år beslutades då vara myndiga. Vilket innebar att kvinnorna hade samma ekonomiska och juridiska rättigheter som mannen i förhållandet.
Kvinnorörelserna hade fram till 1921 kämpat för rösträtt, men efter 1921 så fortsatte kampen för förbättrade kvinnliga rättigheter, och framför allt större inflytande över områden där kvinnor var dominerande. Dessutom bildades det flera kvinnorörelser efter att rösträtten införskaffades. 1925 så införskaffades lika rätt mellan kvinnor och män till statliga ämbeten (endast några få undantag). Och 1930 infördes förbud mot att avskeda kvinnor på grund av äktenskap eller graviditet. Före första världskriget var andelen kvinnor inom den förvärvsarbetande befolkningen 25 % och fram till 1930 hade den andelen ökat till 34 %. Efter detta började andelen kvinnor inom förvärvsarbetande befolkning sjunka.
1920-talet var för övrigt en mycket bra tid för Sverige, och kallas ibland för Sveriges andra stormakts tid. Sverige hade klarat sig undan första världskriget och var redo att leverera varor till det krigsdrabbade Europa. Detta ledde till stora inkomster. Men detta varade inte i evigheter. Under slutet av 1920-talet började ekonomin svikta i världen. Jordbruket överproducerade mat, vilket urholkade priserna och aktier kördes i botten. Till slut kraschade den amerikanska börsen 1929, vilket ledde till tomma konton och till och med självmord. Arbetslösheten i landet ökade också kraftigt. Politiken under denna tid delades upp i två block, höger och vänster. Höger med flera små liberala partier och bondepartiet och vänster med socialdemokraterna samt kommunistiska partier.
När andra världskriget bröt ut (1939) förklarade sig Sverige neutralt, och sade sig ha en god beredskap. Sverige handlade med både engelsmän och tyskar under kriget för att hålla ligga bra till hos bägge sidor. Vardagen under kriget fungerade bra, och ingen behövde svälta. Eventuellt behövdes barnens kaniner slaktas för att ätas till någon högtidligare middag. Och kaffe gick inte att importera, så det fick tillverkas av det man hade. Till exempel maskrosrötter.

Diskussion

Ja, kan jag nu säga att meningen med dikten Ja visst gör det ont är att man ska våga leva livet, och leva ut sina önskningar? Ja det tycker jag absolut att jag kan göra! Jämförelsen med dikten Om detta liver är det enda… tycker jag definitivt visar att Boye har skrivit dikter som har samma, eller åtminstone liknande, budskap. Dikterna skiljer sig lite åt. Kanske framförallt eftersom Ja visst gör det ont är uppbyggd av ett bildspråk, medan Om detta livet är det enda… är mera rakt på sak. Dessutom är den religiösa närvaron mera tydlig i Om detta liver är det enda…
Om vi studerar meningen med Ja visst gör det ont och jämför den med Boyes liv tycker jag också här att vi kan hitta tydliga spår till att meningen stämmer. Boye var, som jag skrivit, aktiv i idérörelser som förespråkade vänsteridéer. Och som vi kunnat studera i den politiska situationen var det vänsterpartierna som förespråkade kvinnlig rösträtt, och där igenom kvinnliga idéer. Och dessa idéer är grundläggande i om man vill kunna ha möjlighet att själv kunna välja vad man vill göra med livet.
Dessutom är det tydligt att min idé om meningen med dikten finns i Boyes liv, eftersom hon var, mer eller mindre, homosexuell. Och detta är något som man måste våga vara. Detta är ett beslut som kan choka familj och vänner. Och detta är definitivt ett beslut som kan göra ont om man måste ta det för att leva i vårens värme.
Om vi sedan kollar på den historiska situationen så tycker jag absolut vi kan säga att diktens mening är att våga, och släppa fram drömmar. Boye växte upp under den tid då kvinnorna i Sverige krävde mer rättigheter. Och kvinnorörelserna blev allt fler. Och eftersom hon skre...