Johan Helmich Roman

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Johan Helmich Roman var en svensk tonsättare och kompositör och verkade under tidigt 1700-tal. Han anses av många ha lagt grunden för klassisk svensk musik och ses sålunda som den svenska musikens fader.
Namnet Johan Roman fick han efter sin far och den yngre av dem båda föddes 1694 i Stockholm.
Modern var Margareta von Elswich.
Roman den yngre fick en kärleksfull och omsorgsfull uppfostran, och uppträdde redan vid den anmärkningsvärda åldern av 7 år inför hovet och kungen.
Johans far var skicklig på violinen (och även verksam inom hovkapellet) och utbildade sin son som skulle komma att utvecklas till en oerhörd talang inom de flesta musikaliska områden.
Den hårda träningen kombinerad med talangen gav snabba resultat och den unge Johan inträdde redan vid 17 års ålder som violinist vid det kungliga hovkapellet.
Den dåvarande svenske kungen, Karl den tolfte, uppskattade Romans arbete och undertecknade 1712 ett avtal som gav Johan möjligheten att studera utomlands och på så vis samla på sig nya erfarenheter.
Sålunda spenderade han största delen av sin tid inom de närmaste åren i Europas kulturella Mecka, London, där han fick stifta bekantskap med några av sina samtida största musiker. Genom sin talang och kreativitet gjorde han sig även ett aktat namn i staden och kallades i musikkretsar för ”den svenska vitrosen”. Vilket grovt kan översättas som ”överlägsen i musikkonst”.
Efter avslutad utlandsvistelse 1721 utnämns han i Sverige till vice hovkapellsmästare och påbörjar omedelbart en upprustning av verksamheten, som inte prioriterats särskilt högt.
Det skulle dock komma att dröja sex år innan Johan tilldelas den titel som förde med sig allra mest prestige och status i det musikaliska Sverige på den tiden, förste hovkapellsmästare.
Det var även under denna tidsperiod som han publicerade12 sonater för uppspelning på traversflöjt och generalbas, dessa verk skulle komma att bli det enda som gavs ut i tryckt form under Johan Romans levnad.
År 1730 ingår han äktenskap med sin första fru, en kvinna vid namn Eva Emerentia Björk.
Ett förhållande som tragiskt nog inte skulle komma att hålla allt för länge, då Eva fyra år senare avlider i barnsäng, efter att ha fött Johan det sista av tre barn, varav två söner överlever till vuxen ålder.
Kort därefter ger sig Johan ut på sin andra utlandsresa som officiellt gick ut på att skaffa sig nya musikaliska kontakter ute i Europa, men annat tydde på att Johan istället sökte rådgivning och bot mot sin begynnande dövhet.
Efter hemkomsten 1740 vals han in i den nyligen stiftade vetenskapsakademin, för sina insatser gällande att föra in det kyrkliga i musiken. Under detta årtionde skulle Roman även komma att skriva sitt allra mest för eftervärlden kända verk, Drottningholmsmusiken, som komponerades inför bröllopet mellan den svenska tronföljaren Adolf Fredrik och dennes maka Lovisa Ulrika.
I och med att Johans hälsa försämrades allt eftersom åren fortskred lämnade han sin post som kapellmästare och förärades istället titeln hovintendent.
Han flyttar därefter med sina barn till egendomen Haraldsmåla norr om Kalmar och lever där sina sista år i relativ stillhet, samtidigt som han endast komponerar mindre saker.
Han återvänder dock till Stockholm en sista gång 1751 för att närvara och leda musiken vid Fredrik I begravning och bevittna kröningen av Sveriges nya monark, Adolf Fredrik.
Johan Helmich Roman avlider i sviterna av den cancer han ådragit sig i tungan den 20:e november 1758 och begravs sedermera i Ryssby kyrka, exakt gravplats är däremot okänt.

Sammanfattningsvis kan man säga att Johan Roman är en synnerligen betydelsefull och viktig gestalt i svensk musikhistoria. Han var verksam inom de flesta musikaliska områden som exist...