Bokrecension: Såld av Zana Muhsen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst en bok som heter Såld. Boken är en självbiografi och är skriven av författaren själv, Zana Muhsen. Den gavs ut år 1994.

Det var så här att jag lånade den andra delen av Såld som heter Ett löfte till Nadia och skulle läsa den för jag inte hittade någon bättre, men när en nära vän hade första delen tog jag hennes bok istället. I självbiografiska böcker som har uppföljningar är bara första boken bra. De andra delarna är inte lika intressanta eftersom allt de intressanta som man vill veta står i första boken resten handlar nästan alltid om hur människorna mådde efter all drama, vad för sorts liv de fick eller hur deras beslut när de var unga påverkade deras liv som vuxna.

På omslaget finns en bild på Zanas ansikte och i mitten på boken står det med stora rubriker och med röd text SÅLD. Under rubriken står det som en ingress i en artikel: Hon såldes av sin egen far till en okänd man i Jemen. Här berättar hon själv. Jag har ju alltid vetat om att det finns föräldrar som säljer sina döttrar. Men om jag har rätt för mig så är det bara en tradition, att mannen betalar en viss summa när han ska be om en kvinnas hand. I vissa länder är det tvärtom, att det är kvinnans far som betalar en summa pengar för att få dottern bortgift.

Och så är det till viss del fortfarande för oss muslimer, att mannen betalar en viss summa som och kvinnans far kommer överens om, till exempel 50 000 kr. Då kallas det ett förskott. Den summan använder dottern för att förbereda sig till bröllopet och sitt nya liv. Sedan bestämmer dem en annan summa. 50 000 kr också till exempel. Den summan kallas efterskott. Dottern kan välja mellan två alternativ. Antingen att mannen ska försörja henne eller minst ha gett henne den summan under tiden dem varit gifta eller bestämmer hon att om de nu någon gång inte längre skulle komma överens och skilja sig måste mannen ge henne denna summan. Det är inte tvunget att vara pengar, man kan också förhandla med guld.

Jag som kvinna och muslim vet inte riktigt hur jag ska se på denna situation med Zana. Hon och sin syster bodde i Birmingham och var uppväxta där, hon kunde inte ens sitt eget språk. Dessutom visste dem inte att de skulle bli bortgifta. Fadern kanske visste att de aldrig skulle gå med på det om berättade om sin åsikt. Men det här med förhandling av pengar och att gifta bort sina döttrar har funnits hur länge som helst. Att Zana inte visste om det och dessutom var tvungen att resa tillbaka till sitt hemland var det enda som gjorde att media ens uppmärksammade saken.

Det här skulle ha kunnat vara en berättelse ur Tusen och en natt, men det hände på 1980-talet och visade sig bli en verklig mardröm och inte alls någon saga.
Jemen är ett av jordens fattigaste länder och när två flickor från Birmingham, Nadia och Zana Muhsen, skickas till dit på semester av sin pappa säger han till dem att det kommer att bli ett stort äventyr. Han sade att det finnas vackra sandstränder och att de skulle få rida kameler och vara med om kamelkapplöpningar.
Istället upptäcker de att de har blivit bortgifta, fjorton och femton år gamla, med pojkar i Jemen. 26 000 kr var den summa som flickornas pappa fick när han sålde sina döttrar till avlägsna, goda vänner i en avlägsen bergsby, i Mokbanaregionen.

Trots att Zana tvingades att till det yttre bli en jemenitisk hustru, sådan som männen ville att hon skulle vara, drömde hon alltid om att komma tillbaka till England och sin familj. Hon lät sig aldrig krossas av det ständiga arbetet, slagen, sjukdomarna, den psykiska misshandeln, våldtäkterna eller skräcken för att föda barn under primitiva förhållanden.

Zana var den som först rymde, med hjälp av sin mor och massmedia.
Det tog hennes mor sex år att hitta flickorna som var undangömda i bergen och ytterligare två år att komma på ett sätt att få ut Zana. Men varken Zana eller hennes mor gav någonsin upp hoppet eller slutade kämpa.
När boken skrevs så var Nadia fortfarande fånge i Mokbana.

Huvudpersonen i denna bok var Zana. Hon var som vilken annan ung tjej i England. Hennes far ägde en restaurang där hon ofta brukade stå i kassan. Hon var social och väldigt generös. När hon skulle ut på kvällarna med sina kompisar var pappan lite skeptisk men hennes mamma gjorde så han gav efter. Men med tiden blev hennes far mer sträng, hon fick inte ens gå ut, och hennes lillasyster fick stå i restaurangen istället för henne. Han började kritisera hennes utseende och klädstil. Han sade åt henne att hon skulle bete sig mer som en muslimsk flicka och så vidare. Medan hon fick ändra på sig själv tog lillasystern efter men ännu värre, hon började röka och skolka och pappan visste inte vad han skulle ta sig till. Han erbjöd Nadia en semesterresa till Jemen och hon gick med på det förstås, men Zana anade att något var på lurt och litade inte riktigt på sin pappa. Hon hade ju också två småsyskon Mirjam och Ali men pappan lät dem stanna kvar i Jemen med sin farbror och få en jemenitisk uppfostran. Hon var rädd att pappan skulle göra samma sak med Nadia så hon sa till sin far att hon också ville följa med. Hennes pappa var lite tveksam men efter ett tag gick han med på det.
Deras mamma sade ingenting, ovanligt nog. Och Zana som trodde att hon skulle förhindra det hennes pappa hade tänkt ut för Nadia, blev själv indragen i hennes pappas planer.

Denna hemska berättelse utspelade sig i Birmingham, England. Stora delar av boken befann sig Zana på väg till Jemen, alltså vägen dit. På flygplanet och hon väl kom fram till landet var hon tvungen att köra i flera dagar för att komma till Mokbanabyn som befann sig mellan bergen långt inne i Jemen.

Denna bok är i högsta grad verklig och inte påhittad. Men eftersom allt hände för så längesen kanske de flesta glömt, men om den nu är verklig så måste även nyheterna ha nått Sverige under tiden. Det var ju under 1980-talet och det var runt då någonstans Sverige tog emot ett flertal invandrare för att vi behövde arbetskraft. Även om det inte var sådan invandring vi tog emot så måste vi i alla fall ha hört talas om den, sen om vi ignorerade den och bokförlag inte publicerade den är en helt annan sak, men en sak som har hänt har hänt, vare sig vi vill inse det eller inte.

Det här är en jättebra bok, men kan samtidigt vara vilseledande. Många nuförtiden har fördomar om allt och alla, de litar på folk som de inte borde lita på. Många kanske tror när de läser denna bok att allt beror på religionen Islam och att allt är dess fel. Det har verkligen ingenting med Islam att göra, jag blir så otroligt besviken när jag läser denna bok, jag med, men jag tror att dom bara skyller allt på religionen. Det är inte din religion som styr dig, det är du. Du kan inte säga att du dödar i Guds namn, för om personen nu tror på Gud och att han är kapabel till allt så kan han väl själv ta död på honom/henne. Det är ett prov på dig, hur mycket du klarar av. Det är absurt att folk hela tiden så gräva fram allt de otäcka i ens religion, klart de finns fanatiker som överdriver i Islam, men det är samma sak i Kristendomen. Och eftersom man nu befinner sig i ett kristet land och man så tvungen måste assimilera sig till omgivningen är det rätt lätt att förvränga saker och ting. Om du har sett Da vinci koden så förstår du mig nog. Det finns vissa som vill komma så nära gud att de tuktar sin egen kropp, alltså plågar sig själv, binder fast sig själv och piskar sig själv, för att de ska känna Jesus smärta. Hittar man något sånt i tidningarna? Bara för det har skett behöver inte folk tro på det. Man skulle kunna tro att Kristendomen är helt felfri, men precis som ni gräver med tänderna för att hitta saker om vår religion som ni kan använda emot oss gör man samma sak i andra länder. Men man brukar ju inte bry sig om sådant som händer utanför ens eget land, det kommer ju liksom aldrig nå hit.

Zana skrev denna bok för att hon ville att folk skulle veta vad som kan hända utan att man ens märker det.
Zana och Nadia skulle ju bara på semester, de tog förväl av sina vänner innan de åkte, men sen då ? Två veckor senare, alltså när de skulle vara hemma och när kompisarna ringde och ringde och ville få tag på syskonen, kunde pappan bara säga: Mina döttrar gillade livet där nere och valde att stanna. Punkt slut. End of story. Vad kunde man nu göra om man var i Zanas situation. Zana, som knappt fick någon mat, som inte hade någon radio eller telefon i närheten. Zana, som var tvungen att gå två kilometer för att hämta vatten och på vägen ramlade omkull bland stenarna och skar sig. Hon fick helt enkelt resa sig upp och gå tillbaka till brunnen hämta nytt vatten och vid gryningen när hon kom hem få kokt stryk av sin svärmor. Zana, som var en vanligt flicka i Birmingham, hade vänner var på fester och så vidare. Ser du så lätt man kan blir lurad? Så mamman fick vända sig till pressen för att kunna få tillbaka döttrarna, skrev brev till drottningen och rubbet. Ändå tog det åtta år att få henne ut ur landet. Och dem åtta åren skrevs ner i detalj. Och sedan publicerades ut till befolkningen. Folk tyckte synd om henne, gjorde intervjuer och så vidare. Men sen ? hur mycket man än verkar ledsen och tycker synd om henne kan ingen veta hur hon kände, det kvittar om hon ens hade skrivit tio böcker. Så istället för att fälla några tårar när man läser denna bok kan man istället tänka på hur man ska förhindra detta, och hur man ska gå tillväga vet man bäst själv hur mycket man kan påverka andra. Och för dem som tror att dem hjälper till när de anklagar och beskyller ens religion, det gör bara saken värre.


Eftersom det är Zana själv som har skrivit den här boken, så har hon verkligen kunnat beskriva detaljerna, in i det minsta, som gör att det hela blir så intressant.
Boken skrivs i jag-form, och detta gör mycket till för att man ska få in den rätta känslan och leva sig in i den. Ibland är den så gripande att det känns som om man vill hoppa in i bokens värld för att hjälpa Zana i den hemska mi...