Nationellt prov, SvB 2007-04-25

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ute och inne

Jag har fortfarande inte köpt någon ny mobil. Men jag var i Stockholm i helgen och fräschade upp min garderob, det är ju i alla fall något. Måste ju hålla sig någorlunda up to date om man säger så. Fast visst skulle den där mobilen behövas snart. Min är på gränsen till antikstadiet; fem år. Det blir ju lite av ett skämt varje gång man ska besvara den polyfona ringsignalen. För sådana har ju knappt någon längre. ”Polyfon ringsignal, vad är det? Jaha en sån där som får varje låt att låta som fantasilös technopop.” Nu för tiden är det uteslutande realtones, inbyggda mp3-spelare och kameror med många miljoner pixlar som gäller. Inte kan min gamla Siemens matcha det inte.

Nej för ska man hänga med ska man göra det ordentligt eller inte alls. Inte mittemellan, inte nittiotal, nej man får allt sträcka sig längre tillbaka för att tillräckligt efter för att vara inne. Någon speciell stil, tagen från ett sedan länge passerat decennium, funkar väl alltid. Så länge inte decenniumet ligger för nära inpå nuet. För nära inpå, så att det i sig utgör det man försöker kommer undan. Det man försöker distansera sig ifrån. Jag kan själv få sådana kommentarer ibland: ”Haha, dags att köpa ny mobil snart? En sån där hade jag med - i sjuan!” Det känns förståss både lite genant och pinsamt att vara den som inte hänger med. Den som dröjer kvar i det förflutna. Det duger inte, människan strävar hela tiden framåt. Tittar inte bakåt förrän det har gått tillräckligt lång tid för att man i en nostalgitripp kan se tillbaka på det som varit, och minnas ”den gamla goda tiden” med en tår och ett sinne tyngt av vemod. För det var ju så mycket bättre då, rätta mig om jag har fel.

Kanske är det också just därför som de gamla klassiska plaggen kommer tillbaka. Under min shoppingrond i Stockholms innerstad så kom jag bland annat över ett par riktigt snygga knickers. Pappa var förståss direkt framme och påpekade: ”De där känns lite sextiotal, som från när jag var liten”. Så visst har jag en poäng där, eller hur?


Jag träffade även min några år äldre kusin och hennes kille under besöket i vår huvudstad. En detalj jag lade extra märke till var pojkvännens trenchcoat. Det är ju även det ett ypperligt exempel på hur modet kommer igen, precis som i fallet med mina knickers. När jag tänker på trenchcoats svävar tankarna osökt iväg till Sherlock Holmes och amerikanskt trettiotal. Snacka om comeback, klassiskt varar för evigt!

Fast det har även gått upp för mig nu när jag nu sitter här och läser Ebba von Sydows ”Inne eller ute?” lista Veckorevyn 2006:20, att det här med mode faktiskt växlar väldigt snabbt. Och det hjälper sådana skribenter som von Sydow med så gott de bara kan. Varje vecka släpper de en ny lista helt efter eget tyck och tänk. Och när jag tänker närmare på det så känns det inte så konstigt att deras listor för många faktiskt blir värda sin vikt i guld. Alla vill ju faktiskt vara inne, inte ute, inte efter. Bara inne. Så om då någon med rätten att tycka och tänka, förkasta och hylla släpper sin egen lista där han, eller som i detta fallet hon, ger ris och ros efter eget tycke. Kan man utgå ifrån att det snart finns en hel drös med unga tjejer som bara väntar på att få nästa shoppingdirektiv rakt ned i brevinkastet. För att de skulle vara en extra känslig målgrupp? Kanske, jag har också hört det snacket. Men främst så är det för att de liksom alla oss andra bara vill få vara en i gruppen.

Så skulle jag då inte själv accepterad bara för att jag har en ålderdomlig mobil? Svaret är förståss nej. Det sträcker sig inte längre än de lite retsamma kommentarerna man får ibland. Men bryter man med idealet på tillräckligt många ställen. Då kan man bli uthängd och får ett dåligt rykte. Eller är det inte fler faktorer iblandade? Är vi människor verkligen så cyniska att vi skulle döma ut någon för att de inte lyssnar på Marit Bergman? Om vi får tro Ebba von Sydow, så är svaret ja. Precis s...