Bokrecension: Gömda av Liza Marklund

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”- Neej, skrek jag, men jag kunde inte hålla emot.
Slaget träffade mig rätt i magen. Jag tappade luften totalt, vek mig dubbel.
Babyn! Tänkte jag. Allt blev svart.” (s.111)

Maria Eriksson bor i en mellansvensk stad och arbetar som banktjänsteman. Maria (även kallad Mia) träffar mannen med de svarta ögonen och blir mycket förälskad. De förlovar sig och föder deras dotter Emma. Men förhållandet spårar ur totalt. Mannen blir mer och mer aggressiv, han hotar, slår och våldtar. Mia träffar en annan man och de bestämmer sig för att gifta sig. Allt blir ännu värre då, familjen hamnar i en mardröm av misshandel, terror och mordförsök. Myndigheterna klarar inte av att hantera situationen och tillslut tvingas Mia och hennes familj att gå under jorden. Mannen ger inte upp sökandet av Mia även fast hon är gömd. Han hittar henne och familjen gång på gång och tillslut finns ingen annan utväg än att familjen måste lämna Sverige.

Gömda är en verklighetsbaserad bok och jag tror att Liza Marklund valde att skriva om Maria Eriksson och hennes historia eftersom att det är viktig att veta att det aldrig är en kvinnas fel att hon blir misshandlad och att man ska våga berätta till vänner, familj, läkare och polis. Och att våga sätta stop för vad som händer. Med den här boken vill både Liza Marklund och Maria Eriksson att kvinnor i Sverige och runt om i världen som blir misshandlade att är det aldrig ens eget fel och att dom också vill hjälpa kvinnor som är i samma situation som Maria var, att ge dom styrka att sätta stop.
Allt detta utspelar sig i Sverige på 1980-talet, det börjar med den mellansvenska staden där Maria bodde men när familjen tvingades gå under jorden bodde de i princip över hela Sverige eftersom att ex-mannen alltid hittade dem.

Maria Eriksson var ung när hon träffade mannen med de svarta ögonen. Hon var en smart och vanlig svensk tjej. Men under förhållandet sjönk hennes självförtroende allt mer och mer, mannen tryckte ner henne och tillslut hade hon nästan inget självförtroende. När Mia har det som allra jobbigast kommer Anders in i hennes liv och hjälpte henne att hitta tillbaka och få tillbaka de självförtroende hon hade förr. När familjen tvingas gå under jorden blir hon stark och vägrar att ge upp och kämpar både för sitt och familjens liv.

Mannen med de svarta ögonen eller bara mannen som han kallas i boken är väldigt charmig, trevlig och uppvaktade Mia hela tiden i början av förhållandet, sakta men säkert började han bestämma hur hon skulle göra saker och ting och förstöra hennes självförtroende totalt. Han ändrades från en charmig och trevlig person till en mordisk och iskall. Han ville göra Mias liv till ett helvete och han lyckades.

Anders som kom att bli Mias man var mycket stark genom hela boken, han ställde upp i vått och torrt för Mia och han hjälpte även henne att bli den hon en gång var. Anders och Mia stöttade varandra och vägrade ge upp.

Liza har skrivit boken i jag- och berättarform och det är Mia som berättar om sitt liv och om hur hon har upplevt allting. Sättet som Liza har skrivit på passar handlingen bra, det är väldigt lätt att förstå hur Mia kände och om hur hon hade det. Det är inte alltför svår text och den ä...