Familjen Schulman

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Familjen Schulman


– Shit, jag tror att jag har pajat hemtelefonen, Alex! Det är någon gubbe som snackar massa skit på engelska. Jag förstår ingenting!
– Äh, du har säkert bara kommit åt en knapp, älskling. Låt mig testa.
Alex gav ifrån sig en ljudlig suck när han reste sig från soffan för att hjälpa sin förtvivlade fru. Efter några minuter konstaterade han att:
- Jaha ja, du har bara glömt att betala telefonräkningen. Jag sa ju åt dig redan i förra veckan att du skulle komma ihåg det.
- Ska JAG betala räkningen? Herregud, vem är det som sitter och pratar i telefon dygnet runt? Och dessutom betalade jag faktiskt den senaste räkningen.
Katrin tog en banan medan hon kontrollerade att Alex verkligen slutförde hennes order.
- Konstigt muttrade Alex, det står att mitt kontokort är tomt, vårt sparkonto också.
- Suck, du har aldrig koll på din ekonomi! Ta från mitt kontokort istället. Flytta på dig.

Hon knappade in sin kod på datorn men det fungerade fortfarande inte. Kortet var tomt.


två veckor senare:



– Sådär, är du säker på att du inte har glömt något Katrin? Alex tittade försiktigt på sin söndergråtna fru medan han öppnade den halvslitna bildörren. För någon reparation hade de inte haft råd med på länge.
– Jag är säker på att vi kommer få det alldeles utmärkt i lilla Brunnsäng. Mäklaren sa att det är en mycket trevlig lägenhet som ligger i centrum.

Efter ungefär 30 minuters bilfärd klev familjen Schulman ut ur bilen och såg sig omkring i sitt nya bostadsområde. Katrin började gråta ännu mer när hon upptäckte hur ”centrum” såg ut. En sunkig pizzeria, en stor matbutik och några ruttna affärer, och det värsta av allt, hundskit överallt. Detta var Katrins mardröm. Hon hittade en tjugolapp längst ned i sin proppfulla handväska och bestämde sig för att gå in i matbutiken och fylla på sitt tuggummiförråd. Hon torkade bort de sista tårarna och försökte ta bort så mycket som möjligt av mascaran som hade runnit. Där stod han, han skulle precis lasta ned ett tio-pack med toalettpapper när deras blickar möttes. Han var den snyggaste Katrin någonsin hade skådat (om man bortser från Alex såklart). Han var motsatsen till alla stureplansbrats som hon hade umgåtts så mycket med under den senaste tiden.

Dagarna gick och Katrin började trivas riktigt bra. Deras nya lägenhet var visserligen helt omodern. Orangeblommiga tapeter i vardagsrummet och balkongen var den fulaste de någonsin hade sett. Men Katrin trivdes. Varje dag gick hon till Ellbe för att se efter om hon såg ’’mannen med toalettpapperet’’, och det gjorde hon. Han verkade använda sin toalett väldigt mycket för han köpte toalettpapper samtliga gånger. Och varje gång deras blickar möttes log Katrin sitt allra finaste leende och hoppades att mannen tyckte lika bra om henne som hon själv gjorde.

– Älskling, vad glad du verkar vara. Trivs du i den här hålan? Har du sett mataffären? Det är nog den äckligaste jag har sett.

Katrin hade precis kommit innanför dörren och sjöng deras bröllopssång ’’I still haven´t found what I´m looking for’’ när Alex ställde frågan.


– Jo, men jag trivs. Det är alldeles underbart här! Luften känns så ren och fåglarna kvittrar fast det bara är mars. Det är faktiskt en bra mataffär! De verkar ha god kyckling som vi kan testa någon gång.
Men den sanna anledningen till varför hon gillade Ellbe så mycket var för att det var där hon träffade Jocke för första gången. Jocke som blev hennes första vän i Brunnsäng. Han som underhöll henne på eftermiddagarna när Alex var och jobbade. Han som blev något mycket mer än bara en vän.

– Ursäkta mig? Jag trodde du aldrig skulle handla på något annat ställe än Delikatessen i NK-hallen och framför allt inte i en skitstad som Södertälje. Här bor det bara smaklösa människor med noll känsla för stil. Hur fan kan du trivas här?
Alex såg ut som ett frågetecken och tittade på Katrin som om hon vore en Alien. Detta är inte den Katrin som han kände. Varför har hon blivit så glad och entusiastisk till allting som sker i Brunnsäng?

– Bara för att man bor i Södertälje betyder det faktiskt inte att man måste vara sämre än de på Östermalm.

– Katrin, det stinker skit i trapphusgången, obehagliga fjortisar hänger utanför Tajen, och massor av fula feta varelser köar utanför det sunkiga gymmet ”Itrim”. Det går inte att gilla detta ställe. Vad är det som har hänt med dig?

– Det som har hänt, Alex, det är att jag har träffat en man, en riktig man. En lärare, kan du tänka dig det? Han är nyskild och har tre underbara barn. Jag älskar barn, det har jag insett nu.

– Barn?! Du hatar ju barn. Vadå, har du träffat någon annan? När då? Hur då? Varför då? Du skämtar väl?

Diskussionen slutade konstigt nog där och paret bestämde sig för att göra sig i ordning för en riktig utekväll på Täljekällarn. Det var stans coolaste inneställe, kanske kunde det slå Café Opera?

– Alex, kan du ge mig hårsprayen är du snäll?
Katrin drog in magen för ett sista försök med att dra upp det lilla som fanns kvar av blixtlåset. Hon tog ytterligare en klunk av champagnen medan Alex räckte henne den exklusiva hårsprayen från NK:s frisörsalong.
Han skulle precis sätta i lite mer gelé in sin backslick men vände sig hastigt om när han hörde sin frus gälla skrik bakom sig.
– Helvete också! Titta på min klänning. Vad fan ska jag göra nu!!
– Oj då, nu kanske du får plats i den i alla fall! svarade Alex lugnt innan han förstod att han hade gått in på ett känsligt ämne för sin hårdbantande fru.
– Fy fan för dig Alexander! skrek Katrin och sprang emot ytterdörren.
– Jag drar till Café Opera istället, hoppas du får det trevligt med småbarnspappan!!!
Det blev tyst och Alex muttrade för sig själv:
– Det här kommer jag sent att få glömma medan han betraktade handavtrycket på sin rödblossiga kind.

– Ett glas champagne, eller nej förresten, jag tar två!

Katrin var på topp när hon festade för sig själv. För ett kort ögonblick hade hon glömt bort fighten med sin man och planerade sin framtid med Jocke. En östermalmsbrutta och en Södertäljefjant, vem kunde tro att de skulle bli ett par? Hon svepte i sig champagnen och blev överlycklig när hon hörde att de spelade en utav Magnus Ugglas gamla godingar. Dock blev hon lika besviken igen när hon upptäckte att Magnus Uggla inte var på TäljeKällarn den kvällen. Troligen var han aspackad på Café Opera med Alex och deras gamla vänner. Hon slutade drömma när hon upptäckte Jocke. Där stod han, i mitten av dansgolvet med sina halvslitna Nikeskor.

– Hur kan man ha på sig sådana skor när man är på krogen? tänkte Katrin för sig själv.

Själv var hon lika uppiffad som vanligt. Den svarta klänningen från ’’Diane von furstenberg’’, dock hade hon varit tvungen att sälja diamanthalsbandet som hörde till, annars skulle de inte ha haft råd med den nya tv:n. När hon stod så nära Jocke att hon kunde höra hans andetag knackade hon honom för...