Ska homosexuella få adoptera barn?

12 röster
39020 visningar
uppladdat: 2002-01-23
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Ska homosexuella få att prövas som adoptivföräldrar eller tillåtas inseminera på sjukhus?

Ett hett ämne idag, som debatteras om och om igen i tidningarna, ett känsligt ämne där politikerna tvingas ta ställning: ska homosexuella personer ha samma rätt att prövas som adoptivföräldrar som heterosexuella personer, ska homosexuella få adoptera sin partners barn sk styvbarnsadoption och ska lesbiska kvinnor få insemineras på sjukhus.

1999 tillsatte regeringen en kommitté som skulle forska i frågan. Göra intervjuer med homosexuella och deras barn, ta pulsen på samhället och lämna in förslag på eventuella ändringar i lagen. I februari i år (2001) lämnade kommittén ”Barn i homosexuella familjer” in sin utredning, komplett med lagförslag.1

Tittar vi bakåt i svensk historia så har utvecklingen gått fort de senaste åren, inte minst för de homo- och bisexuellas rättigheter. Det var bara 22 år sedan homosexualitet, enligt socialstyrelsen, klassades som en sjukdom. 1979 sjukskrev sig ett stort antal homo- och bisexuella för sin sexualitet. Socialstyrelsen tvingades då att ändra klassificeringen av homosexualitet. Inte förrän 19872 blev det förbjudet att förfölja och diskriminera homosexuella som folkgrupp. Och först 19953 får homosexuella möjligheten att gifta sig lagligt med varandra, om än inte i kyrkan.

Men, homo-, bi- och transsexuella har fortfarande inte samma rättigheter som övrig vuxen befolkning i Sverige. De har inte rätt till hjälp av staten att skaffa barn. De är som folkgrupp särskilt undantagna i lagen. Varför är det så? Har utvecklingen gått för fort i världens mest jämlika land? Hinner vi vanliga Svenssons inte med i svängarna? Eller är det helt enkelt så att homo-, bi- och transsexuella inte är lika goda föräldrar som heterosexuella? Vad säger våra politiker? Och vad tycker allmänheten?

Här ska jag titta lite närmare på utredningen från kommittén ”barn i homosexuella familjer”. Se hur debatten kring frågan artar sig, och vad våra politiker tycker. Jag har haft kontakt med några av dem. Jag kommer också in på vad de stora barn-hjälporganisationerna och adoptionsorganisationerna tycker och hur de motiverar det.

Utredningen av kommittén ”barn i homosexuella familjer”

Kommittén tillsattes av regeringen för att undersöka och analysera villkoren för barn i homosexuella familjer, dess utgångspunkt skall vara barnets bästa och utgå från vad som är känt om adoptivbarns särskilda behov.

Kommittén har använt sig av ett fyrtiotal internationella studier av barn i homosexuella familjer. I Sverige finns det få sådana studier men kommittén har gjort tre egna kompletterande undersökningar. Det man har studerat är den psykologiska och sociala utvecklingen hos barn med homosexuella föräldrar och dessutom deras könsutveckling. I de svenska studierna har man också fokuserat på hur barnen upplever sin familjesituation. Man har också belyst föräldrarnas känslomässiga anknytning och förhållningssätt till barnen samt förmåga att erbjuda god omvårdnad och omsorg.

Man fann att barn i homosexuella familjer utvecklades på liknande sätt som barn i heterosexuella familjer. Man fann heller inga skillnader i homosexuellas och heterosexuellas personers sätt att hantera sitt föräldraskap. Den skillnad man fann var att barn i tidiga tonåren kan uppleva förälderns homosexualitet problematisk, sett i relation till kompisarna. Här visade det sig att barnens sätt att hantera detta berodde på hur relationen till föräldrarna såg ut. I en kärleksfull familj hade barnet goda förutsättningar att hantera kriser och konflikter på ett skonsamt sätt.

När det gäller adopterade barn så finns det inga studier på hur de mår i homosexuella familjer. Eftersom homosexuella endast har rätt att prövas som adoptionsföräldrar på ett fåtal ställen i världen och då sällan för internationella adoptioner har underlaget till sådana studier varit begränsat. Kommittén har istället kombinerat studier av barn i homosexuella familjer med studier av adopterade barn. Där kom kommittén fram till att de flesta adopterade barn utvecklas väl i psykologiskt och socialt hänseende, även om en del adopterade barn har en psykisk sårbarhet. Med denna psykiska sårbarhet är barnet i högsta grad beroende av föräldrarnas och omgivningens förhållningssätt och förmåga att stödja barnet i dess utveckling. Där menar kommittén att en homosexuell förälder lika gärna som en heterosexuell kan besitta denna förmåga.

Kommitténs förslag
Kommitténs förslag innebär en lagändring på de tre punkter som skulle undersökas. Att homosexuella ska ges samma möjlighet som övriga vuxna att prövas som adoptanter, ensamstående eller partners. Att närståendeadoption ska vara en möjlighet för homosexuella partners även om barnets båda biologiska föräldrar är i livet. Och slutligen att lesbiska kvinnor ska få inseminera på allmänt sjukhus.

Givarländernas inställning
När det gäller internationella adoptioner är oron stor att många givarländer ska stoppa all adoption till Sverige om kommitténs lagförslag går igenom. Kommittén gjorde därför ett utskick med två frågor till de 25 länder som lämnade flest barn till svenska föräldrar under 1999. Dels om de kunde tänka sig att låta ett homosexuellt par adoptera från deras land och dels om de trodde att en lagändring i Sverige skulle påverka även heterosexuella personers möjligheter att adoptera till Sverige.

17 länder svarade på frågorna, (JoakimWohlfeil vice ordförande på adoptionscentrum tror att anledningen till att inte fler svarade är att detta är en mycket kontroversiell fråga i många länder och att många inte ens har något officiellt ställningstagande från staten). Alla de 17 länderna svarade att de endast kan tänka sig att lämna barn för adoption till heterosexuella personer. Tio länder svarade på den sista frågan, sju sade att en ändring i svensk lagstiftning inte skulle förändra situationen för heterosexuella par. Etiopien svarade att det skulle kunna påverka ensamståendes möjligheter att adoptera, Guatemala svarade att det juridiskt inte skulle bli någon ändring men att det skulle kunna bli indirekta effekter av en ändring i svensk lagstiftning. Lettland däremot svarar att det finns en risk för att heterosexuella pars möjligheter att adoptera kan påverkas.

Här tror kommittén att ansvariga myndigheter/organisationer i aktuella länder i framtiden kan komma att acceptera homosexuella som adoptanter i enskilda fall. Och att ytterligare länder kan komma att bli aktuella som givarländer, länder där homosexualitet är mer accepterat än i de länder som är givarländer idag.

Styvbarns/närståendeadoptioner
I Sverige idag är det endast möjligt för en homosexuell person att adoptera sin partners barn om den andra rättsliga föräldern är avliden.4 Det räcker alltså inte med att den andra rättsliga föräldern avsäger sig sitt föräldraskap. Detta gäller barn som redan lever i homosexuella familjer, med två föräldrar och en medförälder. Där den ena biologiska föräldern inte finns med i barnets värld, är olämplig som förälder eller avsagt sig sitt föräldraskap.

Här anser kommittén att det är en juridisk fråga om barnets bästa, barnet får genom en närståendeadoption arvsrätt och två lämpliga, aktiva och rättsliga föräldrar. Detta är viktigt inte minst om den ena föräldern skulle avlida. Det handlar också om vilka signaler samhället ger de barn som lever i homosexuella familjer, att de har samma rättsliga skydd och är lika accepterade som familj som andra familjekonstellationer i samhället.

Sjukhusinsemination
Här anser kommittén att det är till barnets bästa att lesbiska kvinnor ska få hjälp med insemination på allmänt sjukhus. Detta eftersom de kvinnor som vill ha barn skaffar sig det på något sätt även utan statens hjälp. Vid en sjukhusinsemination är smitta minimal, mammorna får det stöd och hjälp de behöver inför en graviditet och det framtida barnet. Dessutom innebär en sjukhusinsemination en väsentlig skillnad för barnet. Barnet har vid 18 års ålder rätt att få information om den biologiska fadern, vilket inte alltid är möjligt om mamman skaffat barnet på annat sätt och inte vet själv eller väljer att inte berätta vem den biologiska fadern är.

Samhällets attityder
Kommittén lät också göra en undersökning av samhällets attityder till att homosexuella par ges möjlighet att adoptera barn. Det visade sig i mycket, vara en generationsfråga. De som var födda 1974-1984 var mer positiva till både närståendeadoption och ”vanliga” adoptioner som frågorna gällde. Många var också mer positivt inställda till kvinnliga homosexuella adoptanter. Kunskap och igenkännande spelade också en stor roll. De som hade haft eller har kontakt med homosexuella personer eller familjer, privat eller via sitt arbete ställde sig mer positiva än de som inte haft någon kontakt med homosexuella.

När det gällde närståendeadoptioner ställde sig en fjärdedel av de tillfrågade positiva och en tredjedel negativa, vid vanliga adoptioner ställde sig en tredjedel positiva och en fjärdedel negativa. Här har även Sifo gjort en marknadsundersökning där 58 % av de tillfrågade ställde sig negativa till förslaget, 31 % positiva och 11 % var neutrala eller kunde inte ta ställning.

De politiska partiernas ställningstaganden

Detta är ett känsligt ämne där alla partier ännu inte har en klar officiell ståndpunkt. Flera väntar sig en fri röstning, dvs. att riksdagsledamöterna inte behöver följa en partilinje utan röstar efter eget huvud. Kommitténs lagförslag ligger nu på remiss hos lagutskottet som ska lägga fram ett förslag till riksdagen. Man hoppas att en proposition ska kunna skrivas hösten 2002.

Socialdemokraterna har inget gemensamt ställningstagande i frågan, men flera socialdemokratiska ledamöter har tagit ställning för alla tre förslagen.5 Det var också en stor socialdemokratisk representation i kommittén.

Moderaterna har tagit ställning för närståendeadoption och insemination men mot vanlig adoption.6 De hänvisar till den bristande forskningen och menar att när tillräcklig forskning finns som visar att adopterade barn i homosexuella familjer inte mår dåligt av detta, kan de mycket väl byta ställningstagande. En av de moderata ledamöterna i kommittén har också skrivit en reservation till förslaget om internationell adoption.7

Folkpartiet har tagit ställning för närståendeadoption men har inte tagit ställning i frågorna insemination och vanlig adoption. De kommer heller inte göra det förrän vid deras landsmöte i höst. Troligen kommer partiet att låta riksdagsledamöterna själva ta ställning i frågorna.

Miljöpartiet har tagit ställning för alla tre förslag. De utgår från att homosexuella ska ha samma rättigheter som heterosexuella. Centerpartiet och Vänsterpartiet säger samma sak.

Endast Kristdemokraterna säger nej till alla tre förslagen. De hänvisar till barnens bästa och deras grundläggande rättighet till en uppväxtsituation som liknar den grundläggande, med grundläggande menas en familj med en mamma och en pappa. Även här har en riksdagsledamot skrivit en reservation mot förslaget.

Partiernas ungdomsorganisationer har alla tagit ställning för en lagändring, utom KDU som är emot alla tre förslag

Reservationer

Chatrine Pålsson (kd) skriver att det inte är någon rättighet att få barn, att man inte kan utgå från den vuxnes behov eller rättigheter i det här fallet. Hon menar att kd utgår från barnets bästa och hänvisar till FN: s barnkonvention som säger att om det råder osäkerhet om huruvida lagstadgande eller andra åtgärder är till skada för barnet eller inte så ska försiktighetsprincipen råda. Hon säger också att adopterade barn befinner sig i en utsatt position redan från början, och att då få en homosexuell familj torde vara att ytterligare belasta barnets psykiska hälsa.

Sten Tolgfors (m) skriver i sin reservation att han anser att kommittén saknar underlag för att lägga fram ett lagändringsförslag i frågan om internationella adoptioner. Tolgfors menar att kommittén inte i tillräcklig utsträckning intervjuat adopterade barn, utan koncentrerat sig på barn i homosexuella familjer. Han säger också att det är viktigt att utforma lagen på ett sådant sätt att en ensamstående homosexuell inte ska kunna adoptera ett barn för att sedan låta sin partner närståendeadoptera det. Han kritiserar också kommitténs sätt att arbeta och kallar det ett beställningsverk från regeringen. Vidare påpekar han att kommittén bett om mer tid för att färdigställa utredningen men blivit nekad detta. Han ställer sig också frågande till dels varför kommittén var lagd under justitiedepartementet och inte socialdepartementet som han menar borde varit rimligt för att borga barnperspektivet. Dels till varför regeringen inte utsåg en person med barnpsykologisk bakgrund, att leda utredningen.

Korrespondens med några politiker
För att skaffa mig lite information om vad våra politiker anser i frågan skrev jag e-mail till fem av de ledamöter som ingick i kommittén barn i homosexuella familjer, jag skrev till en representant ur vardera av de stora partierna.8 Jag fick svar från två personer: Sten Tolgfors (m) som bifogade sin reservation (se ovan), och Raimo Pärssinen (s) som via sin utskottsgruppsekreterare skrev ett svar.

Raimo Pärssinen skriver att socialdemokraterna ännu inte tagit ställning i frågan men att han och flera andra (s) ledamöter har tagit ställning för lagförslagen. Pärssinen menar också att socialdemokraternas ledstjärna hela tiden har varit barnkonventionen -att utgå från barnens bästa. De lagförslag som kommittén har lagt fram är för att de barn som idag lever i homosexuella familjer ska få samma rättsliga och ekonomiska skydd som andra barn i samhället. Han menar också att homosexuella måste få ha samma rätt som andra att bli prövade som adoptivföräldrar, en lagändring innebär ju inte automatiskt att alla homosexuella som vill bli föräldrar blir godkända som adoptanter.

Barn- och adoptivorganisationernas ställningstaganden

Faktum är att de allra flesta barn- och adoptionsorganisationera ställer sig mot kommitténs lagförslag vad gäller internationella adoptioner. Rädda barnen har fått kommitténs utredning på remiss9 från riksdagen och har uttalat sig mot att homosexuella ska få prövas som adoptiv-föräldrar till utländska barn. De hänvisar till adoptivbarns särskilda behov och behov av trygghet och igenkännande så långt det går. De hänvisar också till att barnexperterna och de adopterades representant i kommittén har uttalat sig emot lagförslagen. Däremot välkomnar de lagförslagen att tillåta homosexuella att närståendeadoptera och lesbiska kvinnor att insemineras på sjukhus. Rädda barnen anser att de sistnämnda förslagen ser till barnens bästa.

Barnen framför allt – adoptioner (BFA) har officiellt tagit ställning till kommitténs utredning och mot lagförslagen genom att skriva ett öppet brev till kommittén.10 De skriver att det är de svagaste och mest utsatta barnens behov som bör styra regelverket omkring adoptioner. Deras uppfattning är att inget barn ska behöva gå i stridslinjen för en grupp vuxna. De hänvisar till att många adopterade barn känner sig annorlunda, övergivna och oönskade, och att det som de här barnen behöver är en så trygg och normal familj som möjligt. Innan man kan garantera att adopterade barn i homosexuella familjer inte generellt mår sämre än andra adoptivbarn, anser inte BFA att homosexuella bör få prövas som adoptivföräldrar. Forskning på adoptivbarn i homosexuella familjer bör inväntas från de länder där det förekommer lagligt, innan man i Sverige beslutar att ge även homosexuella möjligheten att prövas som adoptivföräldrar.

Sammanfattning & egna reflektioner

Det märks att detta är ett relativt ny fråga, det finns knappt litteratur alls som tar upp ämnet, nästan all min information har jag hämtat från internet. Det är också tydligt att det är en het fråga, väldigt många får starka känslor, för eller emot, när frågan kommer upp. Ändå uppfattar jag det som att de allra flesta inte tycker sig kunna bilda en uppfattning, många är väldigt osäkra på vad som är bäst för barnen. Resultatet blir att de flesta ställer sig negativa till kommitténs lagförslag.

Enligt vissa beräkningar finns det ca 40 000 barn till homosexuella i Sverige. De siffrorna bygger på utländska beräkningar11 och många tror inte att siffrorna är så höga i Sverige. Huruvida just den siffran stämmer eller inte så vet man att det finns många barn i Sverige med homosexuella föräldrar, det bekräftas inte minst från barnomsorgen och andra myndigheter som man som förälder kommer i kontakt med.

Debatten kring detta är livlig, och det kan lätt hända att man stoppar debattörerna i fack. Det är nämligen en liten grupp som får synas på ledarsidor och i debattprogram. Kristdemokraterna, kyrkan och barnorganisationerna är rädda och konservativa och därmed emot lagförslagen. Socialdemokrater och vänsterpartister kämpar för allas lika rätt och lobbar för lagförslagen med RFSL och andra homoorganisationer i spetsen.

Så enkelt är det ju förstås inte. Det finns många inom Kristdemokraterna och kyrkan som inte står bakom det officiella ställningstagandet, framför allt inom de ungas organisationer. Det har inom KDU varit ganska turbulent då ordföranden och flera andra öppet tog ställning för en lagändring i frågan om närståendeadoptioner. Detta orsakade en konflikt både inom ungdomsförbundet och med moderpartiet. Det slutade med att två medlemmar ur KDU´s förbundsstyrelse hoppade av i protest.12

Det finns ju naturligtvis också socialdemokrater och vänsterpartister som är emot kommitténs lagförslagen, även om man inte hört så mycket ifrån dem. Något som jag saknar är ett officiellt socialdemokratisk ställningstagande, särskilt som så många socialdemokrater har deltagit i debatten om lagförslagen. Men från statsminister Göran Persson har det varit väldigt tyst i den här frågan.

Det är naturligtvis en känslig fråga för RFSL, att inte alla homo-, bi- och transsexuella tycker att de som grupp borde ha rätt att adoptera barn. Det finns också barn till homosexuella som anonymt har berättat om sin uppväxt i tv och tidningar. Däribland en privatadopterad ung kvinna som vantrivdes så hos sina båda mammor att hon som vuxen har sagt upp all kontakt med dem. Även en ung man trädde fram, som växt upp med sin biologiska mamma och hennes partner. Han beskriver dem som manshatare och har under sin uppväxt känt sig utstött ur familjen för att han inte var flicka. Han beskriver också sin stora saknad efter en pappa som inte fanns.13

Det är inte heller så att alla adopterade är emot kommitténs lagförslag, bara för att de stora barn- och adoptionsorganisationerna är det. Vid ett par tillfällen har jag varit inne på Adoptionscentrum (AC) och chattat med adopterade, adoptivföräldrar och barn till homosexuella. Väldigt många är osäkra och vill kanske inte riktigt ta ställning för eller emot. Men många är också positiva till att homosexuella ska få adoptera barn från andra länder. De som har kontakt med homosexuella personer är generellt mer positivt inställda än de som aldrig, så vitt de vet, haft någon kontakt med homosexuella personer. Det är också tydligt att de som själva är adopterade är tydligare i sitt ställningstagande än adoptivföräldrarna som är osäkra och håller sig till det som de är vana vid. Det finns också ett nätverk av adopterade som lobbar för att homosexuella ska få prövas som adoptivföräldrar.14

De allra flesta, både privatpersoner och organisationer är dock positiva till att homosexuella ska få närståendeadoptera och många är också positiva till att lesbiska kvinnor ska få inseminera på allmänt sjukhus. De flesta tror alltså att de är mindre jobbigt att växa upp i en homosexuell familj om den ena föräldern är biologisk förälder. Väldigt många resonerar också som så att samhället inte är redo för homosexuella familjer och att det därför finns risk att barnen i dessa familjer kan känna sig utanför och annorlunda jämfört med sina kamrater.

Slutkommentar

Själv är jag lika kluven som de flesta, även efter att jag har tagit del av utredningar och berättelser från adopterade och barn i homosexuella familjer. Närståendeadoptioner tycker jag borde vara en självklar rättighet för de barn som lever i en familj där den ena föräldern inte är biologiskt släkt med barnet. Det innebär inte bara en större rättslig trygghet för barnet, utan även en tydlig signal till barnet att även han/hon har rätt till två föräldrar som älskar och tar hand om honom. Och de kvinnor som vill skaffa barn låter sig inte på något sätt bli hindrade av lagar att göra det. Men med sjukhusinsemination ökar barnets rättigheter och möjligheter att ta reda på vem den biologiska fadern är. Dessutom finns det då ingen risk att den som tillhandahåller sperman är ovetandes om detta!

Frågan om homosexuella ska få prövas som adoptivföräldrar känns svårare. Det måste ju vara svårt att komma till ett nytt land med nya kulturer och människor. Blir det då inte en ytterligare belastning att få homosexuella föräldrar?

Jag har tagit del av en hel del berättelser från barn med homosexuella föräldrar. Flera säger att de känner sig annorlunda men inte på ett negativt sätt, att de istället har tyckt synd om kompisen som hade en alkoholiserad pappa eller en psykiskt sjuk mamma. Anna Carlsson är en ung tjej med en lesbisk mamma som aktivt har deltagit i debatten och delat med sig av sina erfarenheter. Hon beskriver sin uppväxt med en homosexuell förälder som ibland jobbig men oftast bra och framhåller att hon aldrig velat vara ”supernormal”. Hon berättar hur kompisarna kunde viska bakom hennes rygg men säger samtidigt att hon, förutom att ha en lesbisk mamma dessutom var plugghäst och ansågs konstig för att de hade hela hemmet fullt av djur.15 Anna har startat ett nätverk för barn till homosexuella föräldrar som vill utbyta erfarenheter.16

Det känns som att mycket av den här debatten dessutom har fokuserat på de homosexuellas rättigheter, när det är ju borde vara barnen som är huvudpersonerna. Samtidigt så håller jag med Räimo Pärssinen (s) som säger att vi i Sverige måste ge homosexuella möjligheten att prövas som adoptivföräldrar. Det är ju inte så att ett givarland skickar en grupp barn som det sedan står Sverige fritt att disponera till de som önskar ett barn. En adoption föregås av rigorösa förberedelser och kontroller av föräldrarna och deras omgivning.

Detta är ju också i allra högsta grad en normalitetsbedömning. Tycker samhället att det är konstigt att vara homosexuell eller ha homosexuella föräldrar så kommer barnen också tycka det. Det är viktigt att inte glömma att det vi alla som är ”samhället”, det är vi som bestämmer vad som är normalt och accepterat och vi för sedan över våra värderingar till våra barn.

Jag tror att debatten är oerhört viktig, inte minst för att påminna människor om att i vårt samhälle så lever redan många barn i homosexuella familjer. Även adopterade barn har homosexuella föräldrar. Ensamstående får adoptera och dessutom är det inte ovanligt med ”privata” adoptioner, där ett barn helt enkelt köps av föräldrar som tröttnat på att vänta. Det är många som anser att samhället inte är redo för homosexuella familjer och som argument menar att inget barn ska behöva gå i spetsen för de homosexuellas rättigheter. Det behöver de inte heller eftersom det har många barn redan gjort. Det är viktigt att de barn som fick vara ”först ut” syns och hörs, annars blir deras arbete bortkastat. De barn som har homosexuella familjer idag spelar en viktig roll i samhällsutvecklingen precis som invandrarbarnen och de adopterade gjorde för 20-30 år sedan när de tillhörde nya grupper.

Om man är medveten om att många barn har homosexuella familjer och kanske också får veta att de finns i bekantskapskretsen så blir dessa lagförslag inte lika främmande. Om man vet att sonen har en klasskamrat med homosexuella föräldrar och sonen inte reagerar nämnvärt på detta (barn får ju inte fördomar på egen hand) så blir det ju till slut inte konstigt. Det kommer nog att vara annorlunda, men inte onormalt eller uppseendeväckande. Människan är ju av naturen en nyfiken figur, men man är ju sällan särskilt nyfiken på något som man vet förekommer hela tiden.




Fotnoter

1, Kommitténs utredning och lagförslag har beteckningen: JU1999:02 (ligger under Justitiedepartementet)

2, Diskrimineringslagen finns i brottsbalken 16:9, lagen har beteckningen: 1997:61...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Ska homosexuella få adoptera barn?

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2002-01-23]   Ska homosexuella få adoptera barn?
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=966 [2024-03-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×