Livets uppkomst och dess evolution

44 röster
74583 visningar
uppladdat: 2008-04-21
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete



Vad är liv? Är människor, djur och växter liv? Är stenar liv?
Allt på vår jord är inte levande. Det är en stor skillnad mellan det levande och det som inte lever. Allt levande består av celler. Cellerna behöver syre och energi och allt eftersom deras behov blir tillfredställda, växer de och behöver byggnadsmaterial. Liv kan också föröka sig och utvecklas. Det är därför vi har den mångfald av djur och växter som vi faktiskt har idag.



URTIDEN



Den ursprungliga jorden var en obeboelig plats


För 15 miljarder år sedan skedde troligen skapelsen av universum: Big Bang - den stora smällen. Nästan 10 miljarder år senare bildades solen, jorden och alla de andra planeterna i vårt solsystem ur det enorma gasmoln Big Bang hade orsakat.

Till en början var jorden ett enda stort glödande klot men allt eftersom tiden gick så stelnade det till en skorpa. Vid den här tiden var det omöjligt för liv att uppstå. Temperaturen var högt över 100 grader. Det fanns varken solljus eller syre. Atmosfären bestod av vattenånga (H2O), koldioxid (CO2), metan (CH4), ammoniak (NH3) och svavelgaser samt massvis med andra giftiga ämnen. Förutsättningarna för liv var lika med noll.

Ju längre tiden gick svalnade temperaturen på jorden och vattenångan i atmosfären kondenserades och blev till regn. Det var detta regn som skapade våra hav. Samtidigt kunde solstrålar bryta igenom och solenergi i kombination med vatten gjorde att möjligheterna för liv skulle uppstå ökade.


Bakterier var de första levande


Det finns en mängd olika teorier om hur livet uppstod. Vissa menar att livet spreds ifrån andra planeter i universum till jorden medan andra menar att Gud skapade livet. Vad dock de flesta forskare är överens om är att livet skapades på vår jord.
Idag tror de flesta forskarna att molekyler kopplades ihop med andra molekyler vilket gjorde att det bildades olika ämnen. Några av dessa ämnena kunde kopiera sig själva, de fungerade som DNA. DNA skapade sedan de första cellerna.

Det första livet var encelliga bakterier utan cellkärna. De hade en ämnesomsättning och kunde föröka sig genom celldelning. De andades dock inte syre och levde på mineral. Men det första livet ett faktum.
Vart har då livet uppstått? Det kan inte ha uppstått på jordytan. Atmosfären saknade på den tiden ozon och därmed kunde skadliga UV-strålar passera hur lätt som helst. Utan ozon skulle då ett eventuellt liv på land eller nära havsytan vara omöjligt. Däremot skulle liv ha kunnat bildats nära havsbotten eller i underjorden. Havsvatten blockerar UV-strålar och de skulle inte heller kunna nå underjorden. Miljön där skulle rent utsagt vara perfekt för liv.

Tiden gick och allt eftersom bakterierna blev fler och spred sig vidare nådde vissa lite granna av solljuset och anpassade sig till det och bildade klorofyll. Bakterierna hade fått fotosyntes. De blev så kallade blågröna bakterier (cyanobakterier), som kunde utnyttja solljuset.


Syre orsakade massutrotning


När väl det bildades fler och fler blågröna bakterier så bildades även mer syre. Bakterierna som hade levt utan syre under nästan 1 miljard år vara inte vana vid gasen. Därför började historiens första massutrotning för 2 miljarder år sedan. Massvis med bakterier dog på grund av syret. Vissa bakterier anpassade sig dock till syret på grund av mutation och de blev fler och fler. Syret steg långsamt i både hav och atmosfär på grund av de järnjoner som fanns i haven. Syret reducerade järnjonerna till järnoxid som sjönk till botten. Syrehalten steg i haven och syrgas kunde bildas som steg upp ur haven och lade sig som ozon i atmosfären. Ozonet blockerade UV-strålarna. Redan här skapades därmed förutsättningar för ett liv på land som miljarder år senare skulle uppstå.


Kolonier av encelliga organismer bildade flercelliga organismer


För omkring 800 miljoner år sedan, då bakterier hade härjat på jorden i 3 miljarder år, så började de encelliga organismerna att leva tillsammans i kolonier. Olika cellgrupper specialiserade sig på olika uppgifter, såsom syreupptagning och näringsintagning etc, och tack vare detta kunde snart flercelligt liv uppstå. Detta tror forskarna är orsaken till att flercelliga organismer uppstod.

Under 4 miljarder år hade nu bakterier varit de enda levande. Denna första period på 4 miljarder år av jordens historia kallas urtiden. I slutet av urtiden, även kallad prekambrium, kunde de första riktiga djuren utvecklas. Det var djur i havet såsom maneter, maskar, nässeldjur och olika blötdjur. Det fanns även miljontals av flercelliga alger. Alla dessa växter och djur har troligtvis uppstått genom mutationer och genom det naturliga urvalet.
Allt detta hände i slutet av urtiden. Efter urtiden kom forntiden. Under forntiden började det verkligen hända saker. Större djur skulle komma att bildas och liv skulle faktiskt gå upp på land …



FORNTIDEN



Kambrium, Ordovicium, Silur


Kambrium började då urtiden slutade, vilket var för 600 miljoner år sedan. Under kambrium hade djuren ännu inget skelett. Allt levde i havet och de enda växter som fanns var alger, flercelliga sådana.
Från kambrium har man hittat rikligt med fossil, både från djur som finns idag och från djur som inte existerar längre. Det har man kunnat hitta eftersom djuren nu började utveckla skal som gjorde att fossil lätt skulle kunna bildas. Trilobiten är ett exempel på detta. Trilobiten är en utdöd djurgrupp som levde mellan kambrium och perm. Det var ett leddjur som är nära släkt med dagens kräftdjur och hade mycket avancerade fasettögon.
Kambrium varade i 100 miljoner år och perioden ordovicium tog efter.

Under ordovicium var alla hav lika varma som de allra varmaste haven idag och det kokade av liv där. Djurlivet bestod nu bland annat av koraller, tagghudingar och bläckfiskar. Nu började även ryggradsdjur uppstå i form av käklösa fiskar, så kallade rundmunnar. Algerna flöt upp på land och la sig som tjocka täcken längs stränderna. Detta skulle senare hjälpa växterna upp på land.

Efter ordovicium kom silur. Under silur tog sig växter och djur upp på land. På land fanns det bra med ljus, syre och koldioxid vilket var bra förutsättningar för liv där. Först tog sig växter upp på land. Det var främst sporväxter som liknade dagens ormbunkar och ju längre tiden gick så växte de och blev större och spred sig längre in på land. Några miljoner år senare följde även ryggradslösa djur växternas spår.
Havsskorpionen, Eurypterus, som hade levt i havet under hela ordovicium, hade nu installerat sig på land. Eurypterus var det första landlevande djuret.

Ända sedan det första livet uppstod hade inget liv tills då varit uppe på land. Nu började spridningen av växter och djur på ett större sätt och snart skulle både land och vatten vara fullproppat av olika arter. Efter 40 miljoner år var silur över. Nu kom devon, och då skulle vi få se de allra första ryggradsdjuren på land.


Under devon gick ryggradsdjur upp på land


1938 skedde en mycket underlig sak. Vid Afrikas kust fångades en fisk vars fenor var konstruerade på ett sätt som liknade de landlevande ryggradsdjurens ben. Det man hade hittat var ett djur som hade varit utdött i miljoner år och som man bara sett fossil av. Fisken var en så kallad kvastfening. Kvastfeningen är ett mellanting mellan de första landlevande ryggradsdjuren och fiskarna, det vill säga ett groddjur. Groddjuret var det första levande ryggradsdjuret på land, och gick upp på land under devon.
Ett liv på land skulle ställa större krav på arten. Arten skulle behöva nya andningsorgan, bättre organiserade sinnen och kunna hantera vattentillgången som var väldigt liten på land. Samtidigt fanns det självklart fördelar för arten genom att leva på land.

Till en början skulle arten var ohotad och det skulle inte vara någon konkurrens om föda.
Men groddjuret kunde ju inte bara stiga upp på land och leva bara så där. Troligtvis utvecklades groddjuret ur grodfiskar, som levde på land då och då och ibland i vatten. Grodfiskarna hade mycket enkla lungor och starka fenor och de flydde lätt upp på land då fara hotade. De flydde också gärna upp på land eftersom där fanns föda som det inte fanns någon konkurrens om. Man tror alltså att ur groddjuret uppstod ur grodfisken, för ungefär 350 miljoner år sedan.

Hur var resten av djurlivet under devon? Hos fiskdjuren skedde en explosiv utveckling och massvis med nya arter uppstod. Bland de landlevande djuren kunde man nu se helt skilda arter om man jämförde med dem i vattnet. Orsaken till detta är ju att leva på land gjorde så att arten var tvungen att anpassa sig efter sin miljön, och därför kunde nya arter som aldrig tidigare skådats uppstå. Insektslivet utvecklades intensivt och under devon kom de första spindlarna till. Under devon hade verkligen en ny era inom djurlivet bildats och under nästa tidsperiod, karbon, skulle inte bara djurlivet utan också växtlivet verkligen blomstra ut.


Karbon – växtlighetens epok


Karbon började för 345 miljoner år sedan och under karbon förenades jordens då flera kontinenter till två stycken: Gondwanaland och Laurasien. Detta var en förutsättning för att nya arter skulle uppstå. Arterna och deras gener skulle ju komma att blandas, och just den blandningen utvecklade massa nya arter.

Under tidsepoken karbon skedde även en kraftig utveckling hos främst växtligheten. Enorma ormbunksväxter bredde ut sig till stora skogar och senare under karbon uppstod även de allra första fröväxterna. Men namnet karbon, det kommer ju från latinets carbo som betyder kol. Vad har kolet med växterna att göra?
Under karbon bildades stora sumpskogsmarker med just ormbunkar och idag utdöda fröväxter och det är bland annat tack vare de sumpskogsmarkerna i kombination med högt tryck och värme som vi har de stenkolsförekomster som vi har idag. Men man kanske inte bara ska se det som något bra. De enorma kolmängderna har resulterat i stora utsläpp av fossilt bränsle som vi förstör vår planet med idag.

Bland djurlivet kunde man nu se de allra första insekterna och de allra första spindlarna. De var på den tiden mycket större än de som finns idag. Jättesländan, Meganeura, var exempelvis omkring 75 cm lång. Tänk om man stött på en sådan idag …


Under perm tog kräldjuren över


Perioden perm började för omkring 300 miljoner år sedan. Då började historiens första istid. Många arter dog självklart på grund av detta. När väl istiden hade nått sitt slut så kunde kräldjur utvecklas från groddjuren.

Den största och viktigaste skillnaden mellan dessa arter var att groddjurens ägg levde i vatten. De hade inget skydd för den uttorkning som skulle ske ifall de förvarades på land. Kräldjurens ägg var däremot försedda med tjocka skal och hade därför alla förutsättningar för att överleva på land. Kräldjuren tog därför verkligen över på land och hos dem skedde en snabb utveckling som resulterade i massvis med olika arter. Kräldjuren var också de djur som skulle komma att härska på jorden i en lång tid framöver.

I slutet av perm slogs de båda kontinentalplattorna, Gondwanaland och Laurasien, ihop till Pangea, superkontinenten. Samtidigt skedde även historiens största massutrotning. Upp till 90 % av alla dåvarande livsformer tros ha dött ut. Massdöden skulle dock inte hindra dinosauriernas storhetstid från att ta sin början.



MEDELTIDEN



Trias – perioden då monsternas storhetstid började


Trias var för 230 miljoner år sedan, och under trias kan man säga att livet återhämtade sig från massdöden under perm. Kräldjuren genomgick en mycket snabb utveckling och många arter utvecklades. I början av trias så fanns krokodiler i vattnet och faktiskt flygödlor, som flög runt i luften. 10 miljoner år efter trias tagit sin början hade djuret dinosaurie, eller jätteödlan om man så vill säga, utvecklats. Klimatet var mycket torrt, vilket var en förutsättning för dinosaurierna. Dinosaurierna var under trias mindre än de under jura och krita och det fanns både växtätande dinosaurier och köttätande.

En anledning till varför dinosaurierna klarade sig så bra jämfört med de andra djuren var att dinosaurierna hade en mera rak kroppshållning med raka ben och kunde därför fly fara och hitta föda bättre än exempelvis kräldjuren, som krälade sig fram långsamt.

På grund av klimatet var andra växt och djurarter tvungna att genomgå en evolution för att överleva. Ryggradsdjuren blev exempelvis större och intelligentare och barrträd med tjocka barr utvecklades för att klara torkan. Reptilen var ett djur som hade problem med klimatet, därför flydde den ner i vattnet och kunde på så sätt överleva.

Ungefär samtidigt som dinosaurierna började ta form och förökade sig till enorma mängder så började Pangea, superkontinenten, att brytas upp. Pangea var alltså en enda kontinent som omgavs av ett, ganska självklart, enormt hav - Phantalassa. Pangea började som sagt så smått att spricka upp men det som skedde under trias var bara jättesmå geologiska förändringar. Men de skulle bli viktiga för livet. När det varit en enda kontinent, hade klimatet varit i stort sett likadant för alla djur och växter och alla levde under nästan samma förutsättningar. Men nu när det bildades kontinenter, som skulle skjutas ifrån varandra och hamna på olika platser runtom jorden, så skulle vissa av arterna tvingas att utvecklas radikalt för att kunna överleva. Vissa arter skulle inte behöva att förändras, medan andra arter, som hamnade på en mycket kallare plats, kanske inte ens skulle överleva om de inte anpassade sig till den nya miljön. Detta skulle visserligen inte hända under trias, utan ganska långt senare.


De första däggdjuren syntes till under jura


Under jura tydde verkligen allt på att dinosaurierna hade kommit för att stanna. De var överlägsna alla andra arter och det var en stor mångfaldighet inom arten. Den kanske mest kända dinosaurien från den här tidsperioden är Stegosaurusen, en växtätare med enorma ryggplattor som kunde väga 2 ton och den kunde bli upp till 8 meter lång. En annan väldigt berömd dinosaurie från jura är Brachiosaurusen. Brachiosaurusen kunde bli hela 25 meter lång, 12 meter hög och väga hela ofattbara 80 ton. Som tur var så var den växtätare, annars vet man inte vad som skulle kunna ha hänt.

Dinosaurierna var kanske inte de mest intressanta under jura. Allt eftersom nya arter utvecklades kunde en dag däggdjuret stå på jorden. Däggdjuret är idag det största djuret på jorden men dock inte det mesta. Vad är då ett däggdjur? Det som kännetecknar ett däggdjur är:


De föder levande ungar
Mamman producerar mjölk till nyfödda ungar
De har päls eller hår på kroppen
De är jämnvarma


De första däggdjuren kom till under jura och de var morganucodontiderna. Morganucodontiden var ett kloakdjur som hade allt som kännetecknar ett däggdjur. Vidare kom det andra däggdjur, men de allra flesta däggdjuren då liknade dagens möss och råttor och de levde på mestadels insekter. Men de skulle vidareutvecklas och mångfaldigas fortsatt i många miljoner år framöver.

Inom växt och havslivet skedde inga massiva förändringar. Växtligheten fortsatte att bestå av ormbunkar och nakenfröiga arter och bland skogarna härjade dinosaurierna och åt på träden. I havet fanns det mycket fiskar och ödlor, främst fisködlor. I luften flög det fortfarande omkring flygödlor men nu skulle ett annat djur komma att härja i luften för en lång tid framöver.


Urfågeln – fågel eller dinosaurie?


Året var 1877. Forskare hittade ett 150 miljoner år gammalt fossil av en fågelliknande varelse i Solnhofen i Sydtyskland. Redan då började tvisterna: Var detta den första fågeln eller en flygande dinosaurie? Det som talade för att det var en dinosaurie var att djuret hade svans, klor och tänder som alla andra dinosaurier och den hade heller inget bröstben som fåglarna har idag. Den hade dock fjädrar och det nyckelben som alla fåglar idag har.

Så vad var det för något? En del forskare menar att det var en dinosaurie med fjädrar som inte kunde flyga och att fjädrarna bara isolerade djuret. Det som talar för den teorin är att man har hittat andra dinosaurie fossil med fjädrar.
De som syftar på att det var en fågel menar att urfågeln var en glidflygare som bara kunde ta ett vingslag då och då men som fågeln, som kan ta flera vingslag, sedan har utvecklats från. Teorierna är motsättande och vissa menar till och med att dagens fåglar är dinosaurier.


För 140 miljoner år sedan uppstod blomväxten


Efter jura kom krita som kanske är den mest intressanta perioden under medeltiden. Det skedde en radikal utveckling inom växtligheten: träden var bland annat av björk och ek och det fanns blomväxter som vi fortfarande har idag. Blomväxterna, så kallade gömfröiga växter, hade tagit över efter de nakenfröiga växterna och skulle så även göra det fortsatt tills idag. Idag är blomväxten den största gruppen av växtarter med cirka 250 000 olika arter.

Näst efter kommer mossorna, med omkring 25 000 olika arter. Hur kan de ha blivit så många, är en fråga man då ställer sig. Den mest troliga teorin är att eftersom de gömfröiga växterna växer så pass snabbt så hann de växa upp snabbt igen efter bland annat dinosaurierna hade ätit upp dem. De blev då fler och fler och vips så hade det resulterat i en enorm mångfald av gömfröiga växter. Kritaperioden var visserligen för 65 miljoner år sedan, men när man ser efter vilka växtarter som fanns känns det som om det faktiskt inte var så länge sedan i alla fall.

Det var också under krita som Pangea delade på sig helt och hållet. Afrika bildades och drog sig söderut samtidigt som Amerika drog sig åt väster och Asien åt öst. Kontinenterna började, även de, att likna de som finns idag.

Krita var annars dinosauriernas tidsperiod, något man verkligen inte kan motbevisa.
Den mest kända dinosaurien från krita är nog utan tvekan Tyrannosaurus Rex – tyrannödlan. Vad man vet idag så var det den största dinosaurien bland de köttätande arterna.

Det är i och för sig väldigt ovisst eftersom man bara känner till en sån liten del av alla dinosaurier som egentligen fanns. Det var dock ett monster, så mycket kan sägas, med sin längd på 12 meter och vikt på 6 ton. Utöver Tyrannosaurusen så fanns de mer utvecklade flygödlor som hade en vingbredd på upp till 15 meter. Pteranodonen är den mest kända flygödlan under krita. Det fanns helt enkelt mycket imponerande djur under hela tidsperioden, men mot slutet av den skulle 2/3 delar av alla arter dö ut.


Dinosaurierna dog ut i slutet av medeltiden


Krita avslutades på ett mycket abrupt sätt för 65 miljoner år sedan då 2/3 delar av alla arter större än en katt dog ut, därmed också dinosaurierna.
Vad som egentligen orsakade krita-tertiärdöden, som den kallas, är ännu ovisst och omstritt. Den teori som de flesta tror på är meteoritteorin, det vill säga att en meteorit slog ner på jorden och orsakade förödande konsekvenser, bland annat svåra klimatförändringar.

Det finns självklart andra teorier såsom hastig nedkylning, splittringen av kontinenterna och ökning av sältan i vattnet, men de flesta är överens om att det var något drastiskt som hände. Samtidigt finns det andra som menar att dinosaurierna hade blivit förre under en lång tid men fossil från krita motbevisar detta. Fossilen visar att innan krita-tertiärdöden så fanns det gott om dinosaurier men senare nästan inga alls. Därmed är det omöjligt att de bara skulle ha dött ut om man nu ska tro på fossilen. Det bör man väl också göra. Fossilen är våra enda bevis, så det är väl också de enda vi kan lita på och hänvisa till.

Dinosaurierna dog alltså helt och hållet ut, men dock inte däggdjuren. Det var också däggdjuren som hade sin tid framför sig och nästa period, tertiär, kallas bland annat för däggdjurens tidsålder. Däggdjuren är också de största och mäktigaste djuren på jorden även idag.



NYARE TIDEN



Under tertiär mångfaldigades däggdjuren


Dinosauriernas död under krita hade skapat förutsättningar för däggdjuren att ta över. Det gjorde dem också. Däggdjuren bestod visserligen av ganska få arter, omkring 4500 stycken, men det som gjort så att de överlevt så bra beror troligtvis på att djuret är så exceptionellt på att anpassa sig till olika miljöer och förutsättningar.

I det äldsta tertiär var däggdjuren väldigt primitiva men utvecklingen skedde snabbt. Elefanten, som kanske inte riktigt såg ut som den idag, existerade och valen, speciellt blåvalen, som skulle komma att bli det största djuret som någonsin levt på jorden. Andra djur var katten och hästen, vilka inte heller såg ut som idag. Mot slutet av tertiär hade också den äldsta människan tagit form. Hon skulle sedan utvecklas under 2 miljoner år för att bli den hon är idag.

Naturens hårda lagar gjorde så att istider bildades och de kunde vara från flera hundratusen år upp till miljoner år. Detta resulterade självklart i många arters död - de kunde inte klara den hårda kylan. Det var helt enkelt så att den som var bäst anpassad till miljön överlevde också längst.
Livet liknade alltså allt mer livet på jorden idag, men det hade tagit mycket lång tid. Gener är orsaken. När gener förändras så förändras livet. Det tar dock mycket lång tid och en del arter förändras knappt alls. Maskar är ett exempel på det. De maskar som levde på urtiden ser nästan exakt ut som de idag.


För 2 miljoner år sedan uppstod vi - människan


Den egentligen mest intressanta som skedde under kvartär, som började för 2 miljoner år sedan, är utvecklingen av människan. Människan tillhör släktet primater, som betyder herredjur. Till primaterna räknas också apor och halvapor in. Många tror, och så trodde även jag, att människan härstammar från apan. Men så är inte fallet. Primaterna har utvecklats ur en gemensam förfäder från tertiär och som sedan resulterat i tre olika huvudgrupper.

Primaterna skiljde sig från andra djur eftersom primaten hade en mer utvecklat synsinne och större hjärnvolym och hjärnkapacitet än andra djurarter. Denna fördel kan också varit anledningen till att arten överlevde fara och utvecklades vidare i nya led.

Människans första led, som de allra flesta forskarna är överens om, var sydapan – Australopithecus. Sydapan Lucy, som det hittades just fossil av i Afrika, liknade till stor del människans kroppshållning. Sydapan hade den kroppshållningen just därför att den levde i terräng, och i terrängen behövde den höjden för att kunna se fara.

Frågan är vad som definieras som människa. Om kroppshållningen är definitionen så var apan människa. Om definitionen däremot skulle vara att skapa egna redskap eller ha hög hjärnkapaciteten, så var sydapan ingen människa. Men en sak är säker, människan har i alla fall utvecklats från Australopithecus.


Homo habilis, Homo erectus


Nästa led i människans utveckling var Homo habilis, även kallad den händiga människan. Till skillnad från Australopithecus så hade Homo...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Livets uppkomst och dess evolution

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2018-03-11

    wow, tack!

Källhänvisning

Inactive member [2008-04-21]   Livets uppkomst och dess evolution
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9679 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×