Pompeji, den levande staden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I detta arbete kommer jag att skriva om staden Pompeji och invånarna som levde där. Staden är mest känd för att begravts i aska från vulkanen Vesuvius utbrott år 79 e.kr. Efter 28 timmar från det att de första skalven börjat var allt tyst. Staden var täckt av ett sex meter djupt ask- och pimpstenslager. Av de 20000 invånarna hade 2000 gått en obarmhärtig död till mötes. Men trots att vulkanutbrottet är intressant, vill jag gå djupare och gå bakom vulkanutbrottet och lära känna den stad som så många människor levde i. Hur levde de? Hur bodde de? Vad levde de av? Hur hade de fattiga det gentemot de rika? Det är några av de frågor som jag ska försöka besvara.

Hur levde invånarna?
Pompeji låg vid floden Sarnos utlopp i landskapet Kampanien. Staden var en medelstor och mycket högt utvecklad stad, Vattenledningar, stora tempel och lyxiga trädgårdar smyckade med fontäner och marmorskulpturer fanns i där.
De finaste bostadshusen var väldigt bekväma, och skulle bara ha kunnat bli mer bekväma om de haft modern teknik. I husens mitt fanns en stenlagd gård med en bassäng och öppet tak. I husen fanns trädgårdar, gallerier, många rum och privata bad med värmekammare. I husen fanns skjutdörrar och de var rikligt smyckade av målningar och mosaik.
En välbärgad romersk politiker, godsägare eller affärsman hade sitt kontor hemma i huset. Botten våningen fick en representativ karaktär, medan övervåningen var familjens privata. Där bodde barnen med sköterskor, förmodligen bodde även kvinnorna i familjen på den våningen. I de största husen fanns det badavdelning samt ett köksdepartement med sovplatser till de högst uppsatta slavarna bland tjänstefolket och kontorspersonalen.

Även om Pompeji var en stor och mycket utvecklad stad fanns det trots det hemlösa och slavar. De slavar och fattiga hemlösa som fanns där sov nog mest troligast vid den varma stadsmuren. Murstenarna hade blivit uppvärmda av solen under dagen. Kanske fick de under vintern sova i de varma badhusen.

Vad åt de?
Staden är i dag otroligt välbevarad på grund av askan och lavan som dränkte hela staden. Den är så välbevarad att det till och med har hittats bröd som stått i ugnarna på bagerierna
.
Utsmyckningar
Landskapet Kampanien var då som nu ett trädgårdsparadis och hela trakten runt Pompeji lyste av blommande ängar och odlingar. Väggmålningarna i Pompeji visar romarnas förtjusning i blommor. Det hängde blomsterkransar på tempel och altare, blomgirlanger hängde mellan kolonnerna runt forum när det var marknadsdag. Ett vanligt motiv var små bevingade keruber som plockar blommor och binder kransar och girlanger av ginst, murgröna och oleander tillsammans med favoritblommorna rosor, liljor och violer. Blommor användes även för att framställa parfymer, salvor och mediciner.

Romarna använde bly i smink, i färger och i vissa matlagningskärl. Vilket troligtvis ledde till blyförgiftning.

Vatten och avlopp
Stadens avloppssystem var mycket välutvecklade. Viadukter som gick från källsjöar uppe i bergen forslade vattnet i en jämn ström ner till ett antal vattentorn som jämnade ut trycket. En stor vattenreservoar anlades ca 35 meter högre än hamnen, den distribuerade vatten till badhus och verkstäder, till tappställena med brunnskar i gatukorsningar och de privathus som hade en egen vattenledning. Vattenledningarna följde de största gatorna och tappställena var placerade så att invånarna hade bara ca 80 meter till närmaste vattenpost. Från vattenposterna fortsatte vattnet i blyrör längsmed husväggarna ut till trädgårdarnas fontäner. Blyrören blev nog kalkbeklädda av det rinnande vattnet och det gjorde att vattnet inte kom i kontakt med det giftiga vattnet. Då vattnet från akvedukterna hade ett ständigt flöde av vatten och kunde inte stängas av, vilket innebar att på natten när brunnarna inte var i bruk rann vattnet över. Det rann sedan ut på gatorna och ned i kloakerna där vattnet spolade bort avfallet och skräpet ut i floden Sarnos. Man kan nog lätt tänka sig hur smutsigt vattnet måste ha varit.

Det fanns allmänna toaletter staden, de var i behov av vatten och avlopp, placerades toaletterna vid badhusen där spillvattnet fick spola rent under dem. Men tyvärr var toaletterna inte så trevliga att vara på, tvärtom var de små och mörka. Att de var så otrevliga kan ha bidragit till att många invånare föredrog att behovet uträttades utomhus. På flera husfasader finns det hotelser mot de människor som inte använde toaletterna. CACATAOR CAVE MALUM, ”Akta dig bajsare annars går det dig illa”.

Badhusen
I varmbadhusen fanns det flera olika bassänger med olika syften. I tepidariumet kunde man ta lagom varma bad och i caldariumet kunde man bada hett. Det fanns även bada sudatio, bastu och sedan kyla av sig i gidarium. Men badhusen var mycket mer än bara ett ställe att bada på. Utanför badhusen fanns det en gräsplan som man kunde gymnastisera på. Men det fanns även bibliotek och sällskapsrum, restauranger och gatukök, mottagningsrum för läkare, massörer samt några prostituerade. Till badhusen gick de flesta varje dag och stannade där sedan i flera timmar. De dagliga besöken var en nödvändighet. Hygienen och hälsan förbättrades avsevärt samtidigt som stressen minskade. Samhörigheten ökade också, för på badhusen umgicks man över gränserna.

Arbetet och vilan
Romarna och grekerna hade en annan dygnsrytm än vi på våra nordliga breddgrader. Deras dygn reglerades helt av solen. Man gick upp en timme innan soluppgången sedan arbetade man tills solen stod mitt på himlen och det var zenit. Då blev det siesta, efter siestan arbetade man inte, man bara levde. Antikens människor levde i gemenskap, de ansåg inte att individualitet var något att sträva efter. Individen kunde bara finnas som person i en gemenskap som t.ex. i en familj eller en kohort av soldater. Ordet arbetslös skulle inte ha kunnat att stått med i deras ordbok. Arbete var socialt deklosseande, något som man skulle undvika i möjligaste mån. De verkstäder som fanns då var familjeföretag som inte producerade mer än vad som gick åt. Man arbetade aldrig mer än vad som behövdes, sex timmar per dag räckte. Då Pompeji var och fortfarande är ett jordbävningsdrabbat område, borde det ha funnits en del byggnadsarbeten. Vilket innebar att en stor mäng människor skulle ha varit sysselsatta med jobb. För att bygga upp trasiga byggnader behövs det inte bara murare, hantverkare m.m. utan också bagare, slaktare m.m. för att hålla arbetarna med mat. De behövde ju också något att leva av. De flesta av arbetarna var fria men fattiga män utan familj att sova hos och utan hus att sova i.

Det fanns många små krogar som fattiga och slavar sökte sig till. Krogarna var belägna vid statsportarna eller utmed Via dell’Abbondanza mellan forum och amfiteatern.. Där kunde de besökande få soppa och vin billigt. På krogarna träffades de sämre lottade i samhället, där umgicks man, skrattade och sjöng man. Om en man hade en slant till övers till någon av krogflickorna som jobbade där, tog hon emot honom på kammaren. De människor som jobbade på krogen, Värdshusvärden, krogmadamerna och deras servitriser var oftast från ba...