Tx. Slöjd - Teori. Tatueringar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ordet tatuering

Tatuering är ett låneord från samoanskans ord ”tattau” som betyder att slå två gånger vilket hänvisar till traditionella tatueringsmetoder.

Olika sorters tatueringar
Man kan säga att det finns några olika sorters tatueringar. Självklart kan man nämna alla speciella tatueringar för olika stammar, eftersom allihopa har något unikt med sig, men jag skall begränsa mig till de vanligaste.
Den vanligaste är den moderna som målas med tatueringsmaskin. Man kan inte säga något bestämt pris för vad en sådan tatuering kostar, eftersom så många element spelar in i priset. Några element är hur dukltig tatueraren är, hur många olika färger man vill använda och hur stor tatuering man vill ha.
En annan sorts tatuering är ärrbildningstatueringen. En mycket ovanlig sorts tatuering som man får åka till västra Afrika för att beskåda. Det är rätt och slätt flera ärr, ofta i geometriska former. Priset är samma som på den moderna tatueringen, det går inte att säga ett fast pris p.g.a. olika element.

Hur tatueringsprocessen går till
Den moderna bläcktatueringen skapas med en tatueringsmaskin. En sådan syns här till höger. Några nålar på spetsen av maskinen för in bläck in i huden. Nålarna förs in och ut ur huden ca 80 – 150 ggr. / sekund. Tatueraren måste tvätta både sina händer och området på person han skall tatuera. Tatueraren har alltid handskar och måste torka såren som blir, regelbundet under tatueringsprocessen. Förr i tiden penetrerade man huden med nålar doppade i färg. Man kunde också använda vässade djurben. I vissa kulturer skär man mönster i kroppen (ytliga, såklart) och sedan gnider man in såren med bläck. Används fortfarande i vissa kulturer. Det kan liknas med ärrbildning. Ärrbildning går till så att man skär ut ett mönster och så skapar kroppen ett ärr.
Eftervård av tatueringar är inte speciellt specifikt. Nästan alla tatuerare har olika åsikter om hur länge man skall ha tatueringen i bandage efter målning. Vissa säger att det räcker med 2 timmar, medans andra tycker upp till 24 timmar är bättre. Detsamma gäller huruvida tatueringen får komma i kontakt med vatten efter målning. Vissa tycker den skall sköljas av emellanåt, medans andra avråder från kontakt med pool- och badkarsvatten de första två veckorna.

Tatueringens historia.
Man tror att den första tatueringsmetoden kom från en ö i Stilla havet. Invånarna där kallade tekniken ”tattoe”, vilket ju inte alls är långt ifrån vad vi kallar det. Sättet man tatuerade på då var mer barbariskt då man slog in vässade djurben som var doppade i färg i huden. Andra kända metoder har förekommit i Inkastammen och hos skyterna (etnisk grupp vid kaspiska havet) i hundratals år. Även vissa klassiska antika folk tatuerade sig. Till Europa kom tatueringsmetoderna tack vare en expedition till Polynesien. Mannen som ledde expeditionen, och därför fått äran som ”upptäckare”, hette James Cook (1728 – 1779) och var britt. Ur hans dagbok från 1769 års expedition i stilla havet hittar man denna text, som är den tidigaste europeiska referensen till tatueringar: “... they print signs on people’s body and call this tattaw.”. Han ”upptäckte” och kartlade också Nya Zeelands kustlinje. Han dödades 14 februari 1779 av Hawaiis (Hawaii som han för övrigt också ”upptäckte”) lokalbefolkning efter ett gräl. Här syns en dramatisering av James Cooks död från Greenwich Hospitals konstsamling.
Under barocken blev det dock inte mode att ha tatueringar. Jag kan tänka mig att det berodde på att det var sjömännen som var först med tatueringar. De var ju arbetare och att arbetarklassen skulle sätta trenderna var på den här tiden otänkbart. Därför begav det sig så att nästan uteslutande sjömän och brottslingar bar tatueringar för utsmyckning under 1700- och 1800-talet i Europa. Under 1980-talet började tatueringarna bli mode i västvärlden och det är mer accepterat än någonsin.

Varför tatuering?
Så vad har man då för anledning att vilja utsätta sig för den smärta det är att tatuera sig? Den vanligaste anledningen är självklart dekoration. Sedan kan man tatuera någon för identifikation. Ett exempel på sådana tatueringar är ka-tzetnik -tatueringarna. Det kallades de tatueringarna som judarna i de nazityska koncentrationslägren fick. Det är också ett exempel på ofrivilliga tatueringar, alltså tatueringar som någon annan bestämt att man skall ha. Här syns en judisk man bli tatuerad av nazister. Också boskapsdjur får ofta identifikationstatueringar i t.ex. öronen. Det jag skall ta upp är dock lite ovanligare, nämligen av religiösa/spirituella syften. I Europa har och är detta högst ovanligt men i Polynesien och i Japan har det funnits väldigt länge. I Indien har man t.ex. tatuerat folk i samband med religiösa riter där personen ändrat s.k. kast. Tatueringar har också symboliserat hjältemod. Ofta har ursprungsbefolkningen i olika länder religiösa tatueringstraditioner.

De Japanska tatueringskonstnärerna är en av de största inspirationskällorna för västerländska tatuerare. De japanska tatueringarna är världskända och fantastiskt detaljerade och välgjorda. Här är ett exempel som verkligen talar för sig själv. Det finns dessutom ofta en tanke att mönstret på tatueringen skall passa den tatuerades kroppsformer och kroppsmönster. Stor konst med andra ord. Här är ett exempel som verkligen talar för sig själv.

Man kan också ha tatueringar som ett slags permanent smink. De används ofta av folk som av någon anledning inte har ögon...