Kelterna MVG

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Källförteckning
Boken: De legendariska kelterna av Deary, Terry
Boken: The Religion of the Ancient Celts av Dodo, Press
Boken: The Celts av Chadwick, Nora K



Introduktion
Gudar har funnits i alla tider namnen, utseendena och dyrkan av dem har sett ut och nyttjats på otaliga sätt. Utvecklingen har skett i sammanband med att samhällsbilden ändrats och religionerna utvecklats eller anpassats. Idag ser vi i det kristna samhället på Gud som en snäll, givmild och omtänksam fadersfigur. Men så har det inte sätt ut i alla tider, om vi går längre tillbaka har man sett Gud som en hård men ändå rättvis domare som gett oss hans syn på livet för att vi ska kunna leva i ett samförstånd med varandra, och denna syn har sen skapat samhällsbilden och de ideal man hade. I och med detta så kan man alltså genom att bara se ur olika folk genom tiderna dyrkat sina gudar skapa sig en ganska klar bild av hur deras samhälle sett ut, det är med hjälp av detta många forskare först skapar en teori av hur det sätt ut för ett folk och hur dessa levt. Något som också är viktigt att ta i beaktande när man skapar sig en bild av hur ett folk levt och hur deras relation till guden sett ut är de religiösa riter man har använt sig av, t.ex. om ett folk använt barbariska ritter så ser man ofta att folket också varit väldigt krigiskt medan lugna ritter oftast härleder till ett lugnt folk.
När man idag tänker på ordet Kelt så tänker många säkert på mystik, magi och natur. Man kan kanske inte säga att denna bild av kelterna som folk är helt fel, men det är helt klart en stor förenkling och försköning. Många tror också att kelterna bara levde på de Irländska hedarna, men detta är fel kelterna var ett folkslag som fanns utsprida i hela Europa och detta kan man se om man tar de två punkterna jag just nämnt i texten ovan och ser på olika folkstammar som fanns under denna tid i Europa och man har också hittat många skrifter som är väldigt lika i språket runt om i Europa. Men hur kan ett så spritt folk ha nästan identiska gudar och religiösa ritter? Det är detta som det här arbetet baserar sig på att undersöka, vilka likheter hade de olika keltiska stammarna gällande ritter och gudabilder.
Att nu försöka urskilda varenda keltisk folkstam och hur deras gudar och religiösa ritter sett ut skulle göra detta arbete nästan omöjligt så jag kommer att under arbetets gång generalisera mig till tre stora grupper där jag inräknar alla de stammar som funnits där, dvs. Kelterna i central Europa (Gallerna) och Kelterna som levde på det Brittiska och Irländska öarna. För att samla information till detta arbete har jag först och främst använt mig utav böcker men också till liten del utav internet se källförteckning för detta.

Kelterna
Kelterna dyker först upp i vår historia ungefär runt 500-talet före Kristus. Enligt de moderna forskningsmaterial som finns att tillgå idag så tror man att dem hade sitt ursprung från Central Europa speciellt då i området runt alperna. Men det var inte förrän under 300-talet som kelterna började sprida sig till övriga Europa detta kan man se som en naturlig följd utav folk expansion och de många små krig som härjade i Europa mellan olika stammar på denna tid. Tack vare detta så kom kelterna att sprida sig till nästan hela Europa (Spanien, Italien, Frankrike, England, Irland, men också i mindre delar av Asien). Varför kan man då inte läsa om att de ska ha funnits ett stort keltiskt imperium? Jo detta förklarar man genom att nästan inga av de keltiska stammarna var intresserade av att ha ett centralt styre utan man ville leva för sig själva, detta gjorde att så småningom kunde romarna och mindre tyska stammar slå tillbaka den keltiska framfarten. Kelternas landområden blev mindre och mindre, folken blandade sig, nya gudar och religioner fick fäste, så på 100-talet var den keltiska religionen och levnadsstilen så gott som utdöd . Men tack vare arkeologiska fynd och historiska skrifter och berättelser har man idag kunnat skapa sig en ganska bra bild av hur kelternas religion och liv såg ut.

Kelternas Gudabild.
Enligt många forskare så var den keltiska tron baserad på Animism (Animism är ett begrepp inom teologin som betecknar en religiös uppfattning enligt vilken naturen är besjälad, man tror exempelvis att det finns en ande i varje träd eller vattendrag ex näcken, rådare, beskrivning hämtat från WWW.WIKIPEDIA.ORG) Och detta gjorde att hela deras tro genomsyrades av detta tänkande. Efter som man trodde att gudarna fanns överallt så visade kelterna en väldigt stor vördnad för naturen och vad naturen hade att erbjuda. Man hade många heliga djur som alla representerade olika saker, oxar för styrka (inte björn som många skulle kunna tro), kronhjorten för fruktsamhet mm. Gemensamt för både Gallerna (kelter i central Europa) och de kelter som bodde på de brittiska öarna och på Irland var att man ofta avbildade Gudarna som halvt mänskliga och halvt djuriska. Ett till exempel på att kelterna kopplade deras liv till gudarna och naturen, är de många solgudar och modersgudar man hade, dessa skapades genom allt kelterna upplevde med sin sammankoppling med naturen. Något som också utrycker att man var sammankopplad med naturen är att många av gudarna gav namn åt olika platser i den keltiska världen till exempel är floden ”Marne” döpt efter ”Matrone” (keltisk gudinna).

Detta ledde fram till att kelternas religion kan beskrivas som polyteistisk, dvs. att en del gudar vart viktigare än andra beroende på vart man bodde och hur landskapsbilden såg ut. Så på grund av detta kan man inte heller sätta gudarna i en speciell ordning eller tilldela dem ett speciellt ansvarsområde, utan dessa kunde skilja sig från område till område och i visa fall till och med från stam till stam.

En person som under historiens gång verkligen har misstolkat kelternas sätt att se på sina gudar var den romerske kejsaren Cesar som i sina skrifter beskriver att kelterna hade vissa huvud gudar som alla hade ett visst ansvar område t.ex. att dem hade Merkurius som huvud gud och efter denna så kom Apollo som var sjukdomens gud. Precis som jag nämner innan så stämmer detta alltså inte till hur kelterna såg deras Gudar, olika gudar var olika viktiga för olika stammar och ingen hade någon huvudgud utan man vände sig till den gud man trodde kunde hjälpa bäst efter situationen och vad man trodde på. Han beskriver också en annan viktig gud som han hört nämnas i alla stammar han träffat och denna var Teutates, men Teutates är var inte en och samma gud utan var en benämning på varje stams beskyddar gud, så han/hon kom alltså i många olika former och utryck. Men trots denna mångfald av gudar, så fanns det ändå en grupp av gudar som återkommer hos många av de olika stammarna och dessa var, solguden Lugh, den behornade guden Cernunnos och häst gudinnan Epona.
Cernunnos: Den behornade guden, är ett konstförmål man hittat på många arkeologiska utgrävningar, efter som han avbildats med horn kan man tro att han skall stå för en djurens konung eller beskyddare, men detta anser många idag är fel då man ofta hittat denna avbildning tillsammans med en orm. Ormen i sig står för pånyttfödelse (inte bara hos kelterna utan även i många andra religioner) så en bättre slutsats vore att Cernunnos står för befruktning eller beskyddare utav nytt liv.

Att jag nämner denna gud är för att det är han man hittat mest av bildad under alla utgrävningar, och han verkar ha varit viktig e denna naturbundna religion, då man i naturen hela tiden ser nya liv födas inte bara köttsliga utan även hos växterna.

Religiösa riter
Som jag nämnt tidigare så ansåg kelterna alltså att gudarna hela tiden fanns närvarande och detta återspeglade sig även i deras religiösa ritter, då man i dessa sammanhang nyttjade träddungar, vattendrag, vattenfall, öppna gläntor och stora kullar som speciellt religiösa platser för dem ansåg att där var gudarna som mest närvarande. På dessa ställen offrade man allt ifrån dyra bara smycken och metaller, till små träfigurer och djur. Men detta var inte allt kelterna använde sig också utav mänskliga offer, och det är detta som gör dem lite speciella. Kelterna ansåg att inget offer blidkade gudarna lika mycket som ett mänskligt offer. Så t.ex. när man vunnit ett slag så högg man huvudet utav sina fiender och offrade detta till den gud man ansåg ha hjälpt än mest. Kelterna ansåg nämligen att huvudet hade en extra stor kraft och att gudarna då skulle bli ännu mer nöjda. Detta kanske låter helt otroligt men det går att verkligen att bevisa både genom historiskt skriftliga källor och genom arkeologiska fynd som gjorts. Och dessa fynd har gjort i så kallade mossgravar, som både gallerna och kelterna på Irland och vid de Brittiska öarna nyttjade.
Mossgravar: Man har funnit många fynd i mossar runt om i Europa, gemensamt för dessa är att de fynd man gjort alltid har varit rituella och många av dem går att härleda till kelterna. Man tror att kelterna såg dessa mossar som det mest heliga platserna på grund av en mosses förrädiska natur som gjort att många människor gått vilse på grund utav de dimmor som oftast bildas där eller på grund av att dem dött då dem fastnat och till slut drunknat. Man drar slutsatserna till att dem trodde att de var här många av de naturväsen och gudar som fanns sammaldes. En annan viktig sak att man kan dra dessa slutsatser beror på att en mosse fungerar som en naturlig bevarare på grund av de ämnen som finns i mossarna och gör att man hittat många mänskliga fynd som undgått förruttnelse. Men det är inte bara männskliga fynd man hittat utan även statyer, vapen mm.

Egna tankar
Nu kan jag alltså börja dra lite slutsatser kring kelternas gudar och dess religiösa ritter. Trots att kelterna fanns utspridda över hela Europa och bodde tätt med andra folk så kan man ändå urskilja dem från andra religiösa stammar som fanns under denna tid. Och detta kan man göra med några av de kännetäcken jag tagit upp i denna uppsats, nämligen de olika keltiska gudarna och hur dessa dyrkades trots att alla gudar inte fanns överallt och att man dyrkade dem på olika sätt så kan man ändå se en gemensam struktur kring gudarna och hur dessa dyrkades.
När jag nu undersökt dessa två saker blir det tydligt för mig att kelterna trots att de inte alltid delade samma gudar och ritualer ändå har en liknande världsåskådning och där igenom även en liknande Gudabild. Precis som jag nämnt tidigare så levde kelterna och naturen som ett och detta avspeglar sig också i deras gudabild då gudarna kunde återfinnas i träd, stenar, mossar och detta ledde även till att det var på detta platser man utförde sina ritter, då det var här man lättast nådde gudarna med offer.
Denna närhet till naturen ser jag också som att kelterna levde nära sina gudar, detta tillskillnad från den religion som skulle komma att dominera i världen och även gör det idag, kristendomen. För i kristendomen tror man att Gud inte befinner sig på en speciell plats och därför inte heller är nåbar i jordelivet. Utan helt tvärtom efter som man hade så många gudar som levde och verkade i folkets närhet så kunde varje stam utse sin egen beskyddar gud. Denna gud som jag även sagt kallades Teutates såg alla i stammen upp till men efter som man hade så många gudar så dyrkade man då också fler gudar, de gemensamma gudar kelterna hade var som jag nämnt tidigare Cernunnos, Epona och Lugh, gemensamt för alla dessa gudar var att de ofta stod för sexualitet och fertilitet. Här har vi återigen en sak som verkligen skiljer kristendomen från kelterna, då man i kristendomen ofta förespråkar enskildhet och ett nyktert levende då man söker efter en högre andlig närvaro, så hade kelterna precis som i naturen inga hämningar vad det gällde sexualitet, starka drycker var något naturen och gudarna gav och alltså skulle dessa drickas, dessa ansåg man gick hand i hand med det andliga. Jag förstår denna syn bättre än vad jag kan se på kristendomen för mig har naturen alltid varit en plats ...