Muhammedkarikatyrerna - religiös konflikt eller inte?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det blev bekant att en författare till en barnbok om Muhammed hade problem med att finna någon illustratör så danska tidningen Jyllands-Posten beställde då Muhammedteckningar. Tolv bilder, gjorda utav ett antal tecknare, publicerades då den 30 september 2005 i tidningen.
Några utav bilderna var karikatyrer och nidbilder, ett par av dem anspelade i synnerhet ofta på upprepade stereotyper: islam som våldsam och profetens turban som bomb, och även islam som kvinnoförtryckande där slöjan var en ögonbindel. Kopior på bilderna spreds sedan av personer som la dem i brevlådor hos enskilda muslimer.

En reaktion från muslimer i Danmark och från muslimer världen över infann sig ganska snart. Bildpubliceringen noterades dock ännu rätt begränsat i massmedierna. Elva ambassadörer från olika muslimska länder begärde dock redan den 12 oktober 2005 företräde hos den danske statsministern med anledning av Jyllands-Postens publicering av teckningarna. Statsministern svarade då att han inte tog emot dem utan hänvisade dem istället till att träffa den danske utrikesministern. Statsministern menade att det inte fanns någonting att diskutera eftersom pressfriheten innebar att frågan om teckningarnas innehåll inte var en regeringsfråga. Statsministerns beteende, vägran att ta emot dem, sågs som ett arrogant beteende vilket ledde till att saken fördes till internationella Organization of the Islamic Conference. Därmed blev det en diplomatisk och politisk affär på hög nivå.

Redan före händelsen med Jyllands-Postens Muhammedbilder fanns det en hotbild mot Danmark. År 2003 sände nämligen Danmark en trupp till Irak i samband med den USA-ledda invasionen. Danmark blev då krigförande och betraktas som det än idag, särskilt bland jihadistiska grupper i den muslimska världen. Enligt dem blev Danmark ett motiverat mål för attacker. Att detta låg i bagaget gjorde det inte svårare för bägaren att rinna över och leda till en ny konflikt.

Regeringarna i många muslimska länder har idag betydande islamistiska oppositionsgrupper mot sig, vilket gjorde att det var viktigt för regeringarna att framstå dels som försvarare av islam, dels för att försöka hålla tillbaka utslagen av våld och förhindra att affären skulle leda till en mer ansträngd relation till USA och EU. Muslimskt styrda regeringar och närstående religiösa ledare försökte då avleda reaktionerna. Detta gjorde man genom diplomatiska markeringar och krav i internationella organ på ”händelseförbud”. Man gjorde det också genom att bojkotta danska varor.
Affären om Jyllands-Posten har därefter fortsatt med folkliga demonstrationer mot Danmark. Det har lett till en intensiv debatt om yttrandefriheten och dess gränser.

Muhammedkarikatyrerna har aktualiserat frågan om det finns ett bildförbud i den islamiska normtraditionen eller inte, om det finns något förbud mot att framställa profeten i bild. Koranen innehåller inget bildförbud, men väl mot gudabilder. Ett argument har därför blivit att avbildningar av profeten, människor eller besjälade varelser kan leda till avgudadyrkan.
Man kan dock idag konstatera att bilder förekommer och numera är mycket vanliga i den muslimska världen och i muslimska miljöer. Det är små, starkt traditionalistiska grupper som hävdar att det är fortfarande är förbjudet med foton, TV och liknande men det förekommer, i synnerhet inom deobandi-grupper, dit talibanerna hör t.ex.

I tidig islamisk tid förekom avbildningar av Muhammed. Frågan om ett bildförbud blev då akut i samband med den så kallade ikonoklastiska striden i den östliga krisenheten under
700-talet, som till stor del stod under islamisk inflytande. Striden slutade med att den ortodoxa kyrkan accepterade tvådimensionella bilder medan den i muslimska världen såg bilder som otillåtna. Båda traditionerna är negativa mot tredimensionella bilder (statyer).

Avbildningar av profeten
I den muslimska världen finner man åtskilliga avbildningar av profeten i bokminiatyrer. Då har Muhammed ibland tecknats utan ögon, näsa och mun eller med en slöja för ansiktet. Han har även framställts med ansiktsdragen medtagna.

Ett vanligt motiv i islamisk konst är berättelsen om Muhammeds nattliga resa och hans himmel- och helvetesfärd. Även Muhammeds födelse, emigrationen från Mekka till Medina och profeten i predikstolen är vanliga motiv.

I shiitisk islamisk tradition är bilder på människor vanliga, detta gäller även bilder av Muhammed, hans kusin Ali, hans dottersöner och av Alis söner Hassan och Husayn samt av de shiitiska imamerna. Det har exempelvis under senare tid spridits kopior av en bild som föreställer Muhammed som ung man.

Förutom bilder så finns det en levande tradition om hur profeten såg ut. I många muslimska hem finner man en tavla där Muhammeds utseende beskrivs i ord, vilket är ett sätt att undvika att framställa honom som en yttre bild men ändå åstadkomma en inre bild i den egna föreställningsvärlden. Detta har viss betydelse för att man från psykologisk synpunkt ska förstå de starka reaktionerna på karikatyrerna i Jyllands-Posten.

För en troende muslim är det ett livsmönster att följa profetens sunna, det vill säga att man ska göra så som han handlade eller skulle ha handlat i en viss situation.
Är man troende är alltså idealet att se sig som en som imiterar profeten. Ett angrepp på dessa ideal är alltså något som förnedrar en själv. I detta läge vill man försvara profeten och då kan man hänvisa till normen att profeten inte får avbildas. Att den psykiska reaktionen uppkommer och blir så stark kan bäst förklaras med att man själv känner sig förnedrad.

Det avgörande för reaktionerna i den muslimska världen på bilderna i Jyllands-Posten var alltså inte teckningarna som föreställde profeten utan det var fråga om karikatyrer som framställde Muhammed på ett sätt som inte stämde med överens med den egna föreställningen av honom.

Trots att även yttrandefriheten har sina gränser, så handlar konflikten om Muhammedkarikatyrerna i grund och botten om yttrandefrihet. När danskarna publicerade första teckningen av profeten Muhammed blev det ett ramaskri i den muslimska världen. Det är förbjudet att göra karikatyrer av Muhammeds ansikte och islam förbjöd publiceringen. Danskarna anser att de har rätt att återge vad de vill och därför blev det enorma muslimska protester. Danskarna lutar sig tillbaka på deras yttrandefrihet, som är en grundpelare i Danmarks demokrati.

För att psyka muslimerna så bestämde tio chefredaktörer i Danmark att de skulle publicera de känsliga teckningarna efter det att danska polisen avslöjat mordplaner på bl.a. tecknaren som gjorde bilderna. Efter publiceringen drogs det ännu en gång igång protester i den muslimska världen. De danska ambassaderna i Algeriet har flyttats till hemlig ort och även personalen har flyttats till säkrare ställen. Samtidigt som detta pågick publicerade konstnären Lars Vilks i Sverige en rondellhund av Muhammed och även han blev hotad till liv och lem.
Beslutet om att plocka bort Vilks rondellhund satte igång debatten om yttrandefrihet som påminner om samma resonemang och retorik som de danska Muhammedkarikatyrerna.
Återigen landar vi på detta med yttrandefrihet. Var och en har rätt i sak, men oturligt nog står dem i kontrast till varandra.

Som jag skrev tidigare så handlar konflikten i grund och botten om yttrandefrihet, det är alltså inte en religiös fråga utan är mer en fråga hur du vidare kränker någon eller inte. Jag kan tycka att båda parterna har rätt, eller fel, i den här frågan. Danmark har yttrandefrihet, vilket innebär att de har rätt att trycka mer eller mindre vad de vill – så länge det inte är kränkande för någon. Ur muslimernas synvinkel så blir de kränkta. Det är mot deras tro att avbilda Muhammed, och speciellt i form utav karikatyrbilder.
Samhället är idag så pass fritt och människor från olika ”grupper” lever tillsammans, vilket gör det svårt att hitta något rätt eller fel i den här frågan. Danskarna gjorde rätt gentemot sig själva, medan muslimerna reagerar och tycker rätt gentemot deras tro.

Från första början tror jag att danskarna publicerade bilden ifråga om okunnighet, för att sedan psyka, och vara elaka mot muslimerna då de danska poliserna fått upp spår om mordplaner på tecknaren. När de sedan insåg att det inte var vidare smart att publicera teckningarna av Muhammed lutade de sig tillbaka på yttrandefriheten.

Jag själv anser inte att danskarna har gjort något jätteallvarligt, hade jag däremot själv varit muslim hade jag förmodligen reagerat och resonerat annorlunda. Jag tror att det är viktigt att muslimerna släpper på deras tradi...