Krönika: Jag avskyr Sveriges nutida fjortisar.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag avskyr Sveriges nutida fjortisar.

Dessa manipulativa, depraverade och totalt abnorma personligheter ger mig en psykisk känsla av obehag och att alla bara alltmer vill efterlikna dem gör mig ännu mera illamående.

Varför existerar denna strävan efter att bli den ”coolaste brat-tjejen”? Kanske de ”tuffa” flickorna ses som legitima auktoriteter? Kanske det grundas på deras karismatiska utstrålning? Ärligt talat – jag vet inte.
Vad kännetecknar egentligen en fjortis?
Själva uttrycket ”Fjortis” är oftast en väldigt nedsättande beteckning på någon. Att vara fjortis bygger på att ens livsstil består utav att vara så udda som möjligt, falla ur ”mängden”. Den stereotypa fjortisen klär sig oftast i den senaste utstyrseln i budgetsegmentet (gärna märkesplagg såsom Prada, Gucci, Canadian Goose m.fl.) och hos de flesta fjortisar kan man också se en narcissistisk personlighetsstörning, vilket betyder att personen innerligt älskar sig själv och sätter sig själv i centrum.

Jag har också lagt märke till att det har blivit mäkta populärt de senaste åren att vifta med sin senaste mobiltelefon (som helst kallas ”nallen”) och med dessa spelar man upp sina senaste ringsignaler för sitt umgänge (gärna på en offentlig plats så att alla kan se att man har den senaste nallen med de fränaste ringsignalerna).

Fjortisar har även en tendens att flockas runt mycket äldre killar och deras närhet ska göra så att de själva känner sig mycket ”mognare”. Med dessa mycket äldre misslyckade pojkar (som oftast brukar lida av dyslexi, eller så tillhörde de själva aldrig den ”inre cirkeln” vid tidig ålder, som bidrar till att de nu vill vara med den yngre generationens coolingar) går de ut och ”festar” som egentligen endast består av folköl i en park där de sedan inbillar sig själva att vara berusade.

Fjortisspråkets revolutionerande framgång

Jag kan nog lova att om vi alla skulle delta i en muntlig levande charad och en person fick uppgiften att framhäva en fjortis via talspråk, skulle givetvis personen i fråga fylla sina meningar med utfyllnadsord som ”liksom”, ”bah” och ”va” etcetera.

Skillnaden mellan fjortisens tal- och skrivspråk är inte stort och inom det skriftliga så kan man identifiera denne genom dess ordval och särskrivningar, vilket gör dem inte så särskilt intellektuella. Det är i detta område jag lägger den större tyngden av mitt hat, resterande symtom som klädstil, beteende och inkompetens stör mig inte alls lika mycket som språket. Att inte ens kunna kommunicera med en fjortis (speciellt via Internet) är tragiskt, och därför ignorerar jag gärna en dialog med en fjortis. Lätta konversationer med fjortisar är inte alltid så allvarliga heller, men i mitt fall brukar oftast en konversation leda till en lång dialog om hur efterbliven personen i fråga är eftersom jag själv inte förstår mig på något av vad han/hon skriver.

Jag föreslår en segregation a...