Bokrecension: Kär i fel kille av Laura Peyton Roberts

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag övervägde att gå till telefonkiosken på parkeringen och ringa efter mamma, men hon var nästan säkert på gymmet. Föresten skulle Chloe kanske tro att jag följde efter henne. Därför väntade jag och gick i rakt motsatt riktning, ner mot vattenbrynet.
Vattnet svalkade mina varma fötter när jag blint traskade fram i bränningarna och tänkte på det hemska grälet med Chole. Vi hade haft många dispyter under årets lopp, men aldrig någon i stil med den här.
Och alltihop för James skull.
Jag fortsatte att gå tills jag hade kommit så långt ifrån parkeringen at jag praktiskt taget var ensam på stranden. Den orörda sanden sträckte sig ut framför mig, och plötsligt kom jag ihåg min mardröm - där om James och den jättelika vågen. "Melissa älskar James älskar Chole", hade det stått i sanden; ord som beskrev det underliga triangeldrama som jag fasat för. Nu visste jag bättre. Triangeldramat var verklighet, men med andra huvudpersoner: Chole, James och Brett. Jag var inte ens med i leken.
Som vanligt.


(Melissa har haft en dröm om att hon skrivit "Melissa älskar James" i sanden, men sen kom en våg och sköljde över orden, och när sanden blev synlig igen ade det stått "Melissa älskar James älskar Chole".
Den här James är ett 18 årigt spöke som dog för många, många år sedan. Och han bodde där Chole bor nu.)


Denna episod i boken gillar jag, den var kanske inte så bra, men jag har i alla fall på något sett fastnat för just den här delen av boken, men jag kan tyvärr inte säga varför jag har gjort det. Det är kanske för att jag tyckte synd om Melissa och Chole som börja bråla med varandra på grund av att båda har fallit något flr en spökkille. Men mer än så kan jag faktiskt inte förklara, tror jag.